Väldigt många verkar invänta att lämna tills de träffat någon ny. Är det för folk inte kan vara själva eller var det slump? Verkar så himla vanligt att folk lämnar ena relationen och går rakt in i nästa. Hur var det för dig?
Intressant frågeställning! Följer härmed tråden.
Undrar jag med..
Det är väl inte så svårt att lista ut? Såna som gör det klarar inte av att vara ensamma.
Alltså, jag och min fd man hade en ok relation innan men var mer som vänner efter ett långt förhållande, vi var inte ovänner heller men så träffade jag en arbetskamrat och försökte länge att gömma undan de känslorna och vände ut och in på allt men med tiden kunde vi inte förneka längre och jag lämnade fd mannen och har nu varit ett par med ?nya? i fem år. Folk dömmer lätt men har ingen aning hur allt ser ut alltid.
Jag har bara varit med om att män gjort så. Hängt kvar tills de hittat en ny kvinna som det verkar bli seriöst med - då släpper de taget om sin fru/sambo. Men det förekommer säkert att kvinnor gör så med.
Jag vet att det finns forskning på detta. Att det oftast är kvinnan som inleder en skilsmässa. Att kvinnan oftast gör det för att hon tröttnat på mannen och förhållandet. Kvinnan lever sedan i hög grad ensam med barnen tills hon träffar en ny partner.
Mannen inleder i mindre grad en brytning. När han gör det träffar han oftare relativt omgående en ny partner. De har inte samma period av att bo ensam efter skilsmässan/separationen.
Jag kommer ursprungligen från en annan kultur än Sverige och vi var redan gifta när vi kom hit, jag är vad ni i Sverige idag kalla för barnbrud. Han är inte så mycket äldre än mig, bara 7 år, jag var 15 när vi gifte oss, arrangerat äktenskap. När vi kom till Sverige ville min dåvarande man faktiskt att vi skulle bli som vanliga svenskar, fast både traditioner och han själv höll mig ganska hårt. Min utbildning, från svenska årskurs 4 och upp genom universitetet, gjorde jag på distans medan han gjorde den på plats. Det var först när jag fick börja jobba som jag på riktigt kom i kontakt med Sverige och svenskar och ett annat sätt att leva. Min man insåg att jag vär på väg mot något han inte gillade egentligen och blev elak och manipulativ. Jag var ju bara precis i början av att bygga ett svenskt liv och sedan var det inte så farligt i början heller. Plus att kulturen jag väx upp i att en del saker är ok att en man gör mot sin fru, det är helt normalt och inget att haka upp sig på. Det var faktiskt först när jag blev nära mannen som jag sen blev ihop med som jag fick lära mig att en del av det inte var ok enligt svensk lag och svenskt synsätt. Så han var en port in till det riktiga Sverige för mig och pga hur min man agerade, allt mer ju mer försvenskad jag blev, vågade jag inte lämna honom innan den nya mannen var beredd att låta mig flytta till honom, med barnen jag vid det taget hade.