Du som också har en förälder som blivit änka/änkling...

Mamma blev änka vid 55. Hon träffade nån man lite löst i flera år, men eftersom jag bor jättelångt ifrån vet jag inte vem han var egentligen. Det var nog aldrig seriöst.

Min mamma blev änka vid 44 och började träffa en man igen efter ett par år. Mannen var en gammal bekant och vän till min far.

Mamma och den mannen träffades på helgerna tills även denna man gick bort vilket är mer än 20 år sedan nu. De flyttade alltså aldrig ihop. Jag tyckte mycket om honom och han såg mig som ett extra barnbarn då han var mycket äldre än mamma.

Sedan dess har min mamma levt utan någon man, hon är numera närmare 90 och säger att hon gjort sitt vad det gäller karlar.

Min far blev änkling efter min styvmor i 60-årsåldern. Han och min mamma hittade tillbaka till varandra en 6-7 år senare och är nu lyckliga särbos. 

Min svärmor blev änka när hon var 61 för 14 år sedan och hon har sedan ca 5 år tillbaka en manlig vän.

Min pappa dog när mamma var lite över 50. Det tog några år innan hon träffade en alldeles underbar man som bodde 50 mil bort. De hade chattat ett kort tag och bestämde sig för att träffas. De klickade direkt. Han har nu flyttat till mamma. Så kul att träffa dem för de mår så bra tillsammans och jag inte behöver oroa mig för att mamma är ensam.

Pappa dog när mamma var 56, hon har inte haft någon relation efter det (87 idag). Hon har inte velat. Har förstått att hon har haft tillfällen.

Mormor blev änka när hon var 34. Samma sak där. Valde att inte att ha någon ny relation

Oj vad tidigt era föräldrar gått bort! Pappa gick bort när mamma var 76. Hon träffade ingen ny, blev för övrigt sjuk när hon var 79.

Svärmor gick bort när hon var 86. Svärfar var då 84. Han är 87 nu och har en vännina han umgås nära med. Hon är änka och ca 10 år yngre. De har stort utbyte av varandra, inte minst nu under pandemin då det nog blivit väldigt ensamt annars.

Ibland blir det så. Pappa fick en stroke, morfar fick cancer.

Men kvinnorna har hållit sig i liv länge. Mormor blev 93, hennes syster 102, svärmor blir 91, svärfar 90. Min farmor 93.

En kompis förlorade sin pappa tidigt i en arbetsplatsolycka.

Min mammas väninna förlorade både son och man i en trafikolycka.

Din pappa kanske funderar lite - och kanske undrar hur du ställer dig till det.

Ja, jag funderar på på om han ev. "fiskar" om vad jag tycker. Pappa är 77 år och visst förstår jag om han känner sig ensam och skulle tycka det var trevligt med sällskap. Däremot har jag väldigt svårt att tänka mig att nån skulle flytta in i hans och mammas hus och börja ändra om där. Sen skulle jag vara lite orolig för skojare då en annan betydligt äldre släkting blev uppvaktad som nybliven änkling vilket slutade i överdriven alkoholkonsumtion, vidrigt ostädat hemma, ändrat testamente och lurad på pengar.

Ja, jag förstår rädslan. Har en i släkten, som är äldre, som just nu går all in väldigt fort. Men en fullt frisk och aktiv person äger sitt eget liv. Så man kan i princip bara "stå bredvid" och se på.

Fast det kan ju bli väldigt bra också. Det kan vara en bra person den anhörige träffar/t.

Men ja, jag har en släkting på min vars väninna blev totalt "sol och vårad" .... så lite skeptisk är man ju.

Jag tycker att ett bra råd är att först börja sällskapa, vara" pojk/flickvän", vara särbos, senare flytta ihop där båda lägger sin del eller ordnar ett avtal kring sin andel.

Hoppas din pappa hittar ett bra sällskap!

Om en förälder är 77 år kanske man kan ordna en framtidsfullmakt inför ev framtida demens om det inträffar.

Om pappa hittade en snäll tantvän (flickvän låter så fel i den åldern =D ) så skulle det säkert kännas ok för mig också förutsatt att det inte blev hånglande framför mig.

Däremot tycker jag att det blir skumt ifall det blir mitt jobb att leta upp pappas gamla X som han skulle testa att kontakta om dom var singel. Pappa må vara värdelös på allt tekniskt såsom att googla fram en person men ändå. Han har egentligen bara nämnt ett enda X och det var en kvinna han var förlovad med innan min mamma kom in i bilden så jag misstänker starkt att det är henne han är nyfiken på.

Bra att du nämnde framtidsfullmakt. Vi pratade om nåt sånt redan för nåt halvår sen. Tror jag t o m skrev ut en och ev gav den till honom men sen blev den nog bara liggande. Får ta tag i det igen.

Lite tragiskt kanske, att den enda han kommer på är ett gammalt ex han inte sett sedan hedenhös. Men det kanske är så i den åldern, att de vet inga andra sätt att träffa andra? Jag tycker inte att du ska hjälpa din pappa att leta, men du kan uppmuntra honom att kanske gå med i en förening eller liknande, få nya vänner. 

Jag vet en man som är 88 år. Hans fru dog för många år sedan i cancer. Först var han ensam i många år men sen mötte han en dam när han flyttade från sitt hus till lägenhet. De bor inte ihop men de bor nära varann, de dricker kaffe, går någon promenad osv. Han är jätteglad över detta men det verkar räcka så. 

Min mamma blev änka när hon var 65 efter att pappa varit sjuk i många år. Hon träffade en ny man ca 2 år senare och blev blixförälskad. De förlovade sig i smyg men ingen av oss barn gröt floder när han dog bara ett år senare. Vi var såklart ledsna för vår mammas skull som varit med om så mycket sorg och elände. Vi unnade henne kärlek. Men hennes nya karl var inte snäll eller trevlig mot oss barn och dessutom upplevde vi honom mycket kontrollerande och manipulativ gentemot vår mamma som i vårt tyckte var förblindad av förälskelse. Det var svårt då vi tyckte genuint illa om honom men älskade vår mamma som sörjde så hårt. Det kändes så orättvist och hemskt mot henne.

Men jag saknar honom inte. Hoppas att mamma en dag ska få uppleva kärleken på nytt och tillsammans med en man som vill både henne och hennes kära väl. <3

Det är ju en ganska lång väg från att träffa någon till att flytta ihop. Det är klart att det känns konstigt att se en ny partner vid förälderns sida, men samtidigt måste man komma ihåg att ens föräldrar är vuxna människor. De flesta äldre som träffar någon blir inte sol- och vårade. Din önskan om att dina föräldrars hus ska se ut som det alltid gjort är förståelig ur ett känslomässigt perspektiv, men det är ju inget som ska spela in i din pappas framtidsplaner. Han kanske har femton friska år kvar i livet och så länge han är klar i huvudet är han fri att fatta sina egna beslut om han vill bli sambo, flytta osv. 

Sedan är det så klart klokt att hålla ett vakande öga så att inte föräldrarna blir lurade. 

Min pappa blev änkling i 50-årsåldern när min bonusmamma gick bort i cancer. Han levde ensam rätt länge men blev sen ihop med en änka som han träffade via ett gemensamt intresse. Hade det inte varit för henne så hade han troligtvis varit död sen länge eftersom hon kunde larma ambulans när han fick en propp i hjärnan. Han hade säkert kunna legat rätt många dagar innan han blev saknad. Han har alltid varit dålig på att ha kontakt med folk och han var en ung pensionär så ingen förväntade sig att han skulle råka ut för något sånt heller.

Som anekdot kan jag berätta att min mormor dog när hon var 36. Morfar stod där ensam med 6 barn på den tiden. 2 hamnade på barnhem ett tag. 7 år senare gifte dock morfar om sig med hon som sen blev "mormor" åt oss alla barnbarn. De fick 19 år tillsammans och mormor levde 30 år till. 

Finns inte en chans att min pappa skulle gå med i nån förening eller liknande. Han har sin träning två ggr i veckan med sina gubbar. Nya påhitt är inte hans grej. Är säkert därför den enda kvinna han kommer på är hans ex från tidigt 70-tal. Kan säkert tänka mig att även andra kvinnor skulle kunna vara intressanta men jag gissar att det måste vara folk han är bekant med sen tidigare. Egentligen tror jag pappa skulle kunna vara poppis på tantmarknaden... Han är lång, mer vältränad än dom flesta andra gubbar i hans ålder, nykterist, men i hans smala umgängeskrers lär det inte finnas så många lämpliga tanter.

En tantbekantskap som den du nämner skulle passa mycket bra i mitt tycke.