En person som är lite slarvig och klantig

Tycker personen själv att detta är ett problem?

Min tankar kring detta är undran över vad du vill veta. Är det du, eller någon du känner som är klantig? Undrar du hur vi skulle gilla att ha den personligheten, eller hur om vi skulle vilja umgås/gifta oss med en sådan? Eller om den egenskapen magiskt kommer att försvinna utan att personen jobbar med sig själv?

Minatankar är väl att personen inte ser detta som ett problem som stör hens liv. . Det mesta verkar ju handla om att hen kladdar ned sina egna kläder så har svårt att se att det blir problem för nån annan än hen. Har hen sönder ett glas antar jag att hen ber om ursäkt och ersätter det.

Genar persnen ofta i kurvor när hen kör bil skulle jag förstås säga till rejält och inte åka bil med denne om den inte tog bilkörningen mer seriöst.

Om man bortser från bilkörningen har jag svårt att se detta som ett större problem eller så mycket att fundera över. Folk är olika helt enkelt, vissa mer slarviga än andra. Inte kosntigare än att vissa är pedanter och övernoga.

Jag stör mig rätt mycket på sådana vuxna personer och ingen i min egen familj är direkt klumpig, vi är snarare rätt smidiga och vårt barn lärde sig tidigt hur man gör för att inte spilla ut sin dryck och slå itu saker av misstag för att man ställer dem fel.

Jag blev alltid lika förvånad när vi hade kalas och blev påminda om hur klumpiga och tanklösa andras barn kan vara. Häller glas fulla och går omkring med, ställer porslin och glas på bordskanter med armbågen framför så det bara är att be om en krasch, ställer sin tallrik på stolen så en annan kan sätta sig i den, spiller mat över bordet, sig, golvet... osv osv. Vi hade alltid kalas utomhus när det gick så de kunde spilla och drälla utan att det gjorde nåt.

Men som tur är växer de flesta till sig och får kontroll på armar och ben.

Min man är däremot väldigt glömsk och det kan leda till kostnader. Vi har båda fickpengar från gemensamt konto och om man orsakar en kostnad pga slarv och glömska så får man betala dem från sin fickpengar. Så när han örlar på tåget utan att lösa biljett och får kontrollavgift går det på hans fickpengar, och när jag medvetet chansar på att inte få p-bot för jag har bråttom så får jag i så fall ta det på mina fickpengar. Kostar det pengar synligt så skärper man sig lättare.

Rent generellt sett så är det så här att såna här personer i första hand inte ser det som ett problem utan mer är ett personlighetsdrag på samma sätt som någon som är händig, nån är tekniskt okunnig eller är tidsoptimist. Man liksom bara accepterar att så är det bara..

I andra hand kommer dessa personer undan med beteendet och möter sällan problem eftersom omgivningen oftast blixtsnabbt är där och rättar till slätar över, städar upp, hjälper till, fixar etc så personen som ställer till det aldrig bemöter konsekvenserna av det... En närstående blir oftast medberoende i beteendet och ser sällan själv att ens egna beteende hjälper personen att fungera ännu sämre...

Vill man få personen att få självinsikt och kunna se det som ett problem så måste hen få möta konsekvenserna av det den ställt till med. På riktigt. Ett par tappade glas kanske inte gör något men när katten får glas i tassarna upprepade gånger för x tusenlappar är det kanske inte riktigt lika kul, eller när barnet för tredje gången samma vecka inte har med sig vad den behöver till skolan eller när den där viktiga saken missas och riskerar avsked/skilsmässa /uppsägning av bostad etc så kan det bli obehagligt och det går upp ett ljus... Omgivningen måste helt enkelt sluta göra hens jobb och låta hen ta konsekvenserna.

Det går inte att bråka fram en lösning. Det måste visas via konsekvenser vad som händer när personen är slarvig.

Ja och då är det ju frågan om det är saker som ger stora konsekvenser eller ej.

Det är stor skillnad på att ha sönder en vas och att inte direkt självmant själv ta bort glaskrosset. Det första problemet behöver ju inte innefatta även det andra.

Det låter som personen är underutvecklad i hjärnan och har någon motorisk sjukdom, det kan också upplevas som mycket påfrestande och jobbigt för sik omgivning, mitt råd är att inte låta personen göra något eller röra något, bara sitta still

Jag vet inte. Vill bara ventilera och höra om det är många som är så här och också om någon lyckats förändra sitt eget beteende som är så här.

Jag är gift med personen i fråga. Det skapar ju mest problem för hen själv men också lite irritation och lite stress i förhållande till andra i släkten. Så hen känner en stress över att råka ha sönder saker som man tex lånar av andra.

Och förstås lite konflikter mellan os, till följd av slarvig bilkörning, saker som går sönder här hemma osv.

 

 

Jag är ledsen men personen låter inte normalfungerande

Men om han ofta har sönder skaer får han väl låta bli att låna eller vara beredd på att direkt ersätta saken om det är möjligt.

Kan han inte köra bil på ett säkert sätt får han väl avstå att köra.