Nyexaminerad förskollärare som önskar stöttning

Har du fått en mentor? Jag upplever att det hjälper jätte mycket! Jag tog också examen i januari. Min mentor är ett stort stöd och hjälp i min utveckling.

Alltså allt man gör är väl att passa barn

Jag har en mentor och alla träffar sker digitalt, men de gånger vi hörs är bra då jag får möjlighet att bolla. Jag tycker att jag fixar mycket såsom utvecklingssamtal, kontakt med vårdnadshavare osv. Överlag fungerar det bra med barngruppen men det som är absolut mest komplext är alla dessa barn som ständigt utmanar och att hitta bra strategier för dessa. Arbetar även på en förskola där det förekommer mycket prat om varandra, barn och vårdnadshavare, i bland rent skitsnack, och jag har valt att inte delta alls i detta. Det i sin tur gör att jag blivit mer utsatt för andras kommentarer och saknat kollegialt stöd upplever jag.

Jag är i ett helt annat yrke men kan ändå dela med mig av mina erfarenheter att vara ny i ett yrke som kräver relativt lång utbildning. För att visa hur olika det kan vara mellan arbetsplatser inom samma yrkesområde.

Mitt första jobb var ett vikariat. Jag var ensam utan någon att fråga men ordinarie hade förtroende för mig samtidigt som hen lämnade kontaktuppgifter om det skulle krisa (hon var föräldraledig).

Mitt andra jobb var också ett vikariat. Där hade jag en kollega som var gammal i yrket. Hen lärde mig så otroligt mycket. Jag kunde alltid fråga, och hen delade med sig av vad hen gjorde så att jag skulle lära mig yrket.

Min tredje anställning hade jag också en äldre kollega. Hen ville inte att jag skulle lyckas, tycktes det. Fick inget stöd, knappt råd ens om jag bad om det. Presenterade mig inte för personer jag behövde lära känna etc.

Det blir så olika beroende på individer och arbetsplatskulturen. Om du har gamla uvar omkring dig som snart går i pension kan du ju vänta ut dem. Men om det är kulturen på arbetsplatsen, som det lite låter som, kanske du ska hålla ögonen öppna efter ett nytt jobb.

Jag har jobbat som förskollärare i 3 år. På min första arbetsplats trivdes jag inte alls. Jag hade en mentor, men tyckte inte att jag hade så stor nytta av det. Gillade inte klimatet på förskolan, förväntningarna på mig från ledning var otydliga, mycket konflikter i arbetslag. Jag valde att söka mig vidare och kom till en ny förskola. På mitt nya jobb fick jag så mycket bättre arbetskollegor, bättre förutsättningar, större möjlighet till att utvecklas som förskollärare.

Mitt bästa råd till dig är att söka nytt om du inte känner att det är helt rätt. Jag har utvecklats så mycket på den tiden som jag varit på ?nya? förskolan. Nöj dig inte med något som är halvdant.

Hej.

Min första tiden var rätt tuff, fick anställning på en förskola som erhöll hög kvalitet i jämförelse till kommunens andra förskolor. Fick börja på en avdelning där jag fick ansvar över två barnskötare då den andre förskolläraren var sjukskriven. Ingen mentor heller. Så det var stressigt, tufft att liksom hitta sin egen nisch. Finna ledarskapet inom sig och även utforma undervisning av kvalitet...

Dock hade jag som nämnt turen att hamna på en bra förskola. Vi hade mycket mötet, utbildningar, nätverks osv vilket gjorde att jag inom ett halvår ansåg mig lika duktig som kollegor som arbetat längre.

Förlåt en fråga, men det här med mentorskap låter ju jättebra. Hur funkar det?