Känner mig annorlunda och folk skrattar åt mig

Som du beskriver dig själv ser du helt normal ut, jag tror att du inbillar dig att folk skrattar?

Man behöver inte sminka sig för att vara eller se ut som en tjej. Jag sminkar mig inte och folk säger att jag är söt, snygg osv.

Sen kan det vara så att du har dåligt självförtroende och därför tittar mot folk lite för länge, kanske går kutryggad osv. Då kan folk titta för det kan dra till sig uppmärksamhet 

Min erfarenhet är att folk är så jävla konstiga. Senast idag var det en gubbe i en bil som liksom hajade till när han såg mig, såg upprörd ut och till och med vände sig om i bilsätet och glodde. Jag ser ut som många andra, inte särskilt utstickande på nåt sätt alls. Jag har en piercing i näsan men den kan han omöjligt ha hunnit se, om det nu varit det som upprört honom. 

Folk glor, jämt! På alla! 

Du påminner mig om mitt egna tankesätt när jag var yngre och led av body dysmorphic disorder(BDD). Då inbillar man sig lätt att alla glor och dömmer en. 

Jag har känt så ofta i mitt liv, men har bestämt mig för att låta dem titta oavsett vad de tycker om mig. Vissa tycker kanske jag är ful, vissa tycker kanske jag är vacker.

Försök att le åt dem, eller säg hej.

Folk på bänkar glor på de som går förbi. Det är det man gör om man sitter på en bänk i en park eller utanför affären tex.

Det låter som att du är osäker på dig själv. Personligen noterar jag ytterst sällan hur folk jag passerar tittar på mig. Det spelar ingen som helst roll för mig vad två pojkar och en tant utanför ica tycker om mig. Så jag tittar inte så länge på dem att jag hinner uppfatta hur de ser på mig.

Kan det vara så att du helt enkelt tittar misstänksamt på dem, dessutom omotiverat länge, och de på grund av det tittar misstänksamt tillbaka?

Men mest tror jag att det är din tolkning som är problemet. Jag tror att du läser in betydligt mer i deras blickar än vad som finns där. Min gissning är att du är en av många de slöglodde på den dagen och att de har glömt dig för länge sedan.

Det är troligt att du inbillar dig. De flesta människor tittar på andra människor, kollar av omgivningen liksom, men eftersom man ser så många olika människor hela tiden ska det MYCKET till för att man ska reagera väldigt negativt på någon! Ser du inte extremt konstig ut på något sätt är det sannolikt helt normala blickar du får på dig, som du lite känsligt övertolkar som negativa helt i onödan.

Var andra barn/tonåringar taskiga mot dig någon period under uppväxten? Tror en relativt vanlig effekt av det är att man blir oroligare för folks blickar, eftersom hjärnan under uppväxten lärde sig att folk är "ute efter" en. Men det är lite av en falsk läxa då random människor på stan aldrig nånsin kommer leta fel på en på samma sätt som högstadieklasskompisar gör - och det är väl tur det! :)