Nytt jobb - planera graviditet

Finns ingen anledning att vänta med något som är så viktigt i ens privata liv för att en chef inte ska få krångel. Det är ingen som kommer att tacka dog för det om 10 år jag lovar.

När ska du börja det nya jobbet? Tycker allmänt att ni bara ska köra på om det är det ni vill men annars kan du ju vänta några månader om du oroar dig över jobbet. Men som tidigare skrev så är det ingen som kommer tacka er för att ni väntar.

Jag hade _för min egen skull_ väntat ett tag. Det är för att jag helst hade velat komma in i jobbet, lära mig rutinerna ordentligt, lära känna kollegorna ordentligt o.s.v. INNAN en graviditet. Risken finns ju att bli så dålig att det inte går att arbeta som gravid. Först spy så pass att man blir sjukskriven, därefter foglossningar, karpaltunnelsyndrom och allt som kan drabba en. "I värsta fall" blir du gravid direkt och sjuk hela graviditeten. I det läget hade det, för min del, känts bäst att ha jobbat några månader innan.

De kommer bli sura ja, rekommenderar att vänta ett tag, iallafall jobba ett år innan FLedighet. Pappan kanske kan ta del av forsta tidens ledighet med barnet?

Jag ska börja jobba igen nu i september (på nytt jobb) efter min föräldraledighet, min dotter är 1.5år och vi fick missfall i samma veva jag fick nytt jobb. Jag vågar inte chansa nu när jag ska börja på nytt, så vi kommer pausa nu i några månader trots att vi båda egentligen känner oss redo för syskon. Vill gärna lära känna lite kollegor och lära mig jobbet innan jag blir gravid.. För som du säger så vet man aldrig.

Jag tänker inte ge dig några råd om hur du bör agera, men...

Jag vet vad jag skulle tänka om jag var en arbetsgivare som precis anställt någon som bara några veckor senare informerar mig att hon är gravid.

Det får man räkna med kan hända om man anställer människor i fertil ålder.

Helt ärligt, det enda jag kan tänka på är hur någon kan bli arg för att en kvinna blir gravid. Blir dom lika arga på en man då som börjar ett nytt jobb där pappan ska ta första delen av föräldraledigheten? För mig visar det bara hur ojämställt samhället är när så många tror att en kvinna kommer få skit för att hon blir med barn. Folk blir gravida hela tiden, både planerat och oplanerat. Till och med på preventivmedel. Och är verkligen arbetsplatsen det viktigaste på hela jorden? Det vill säga även viktigare än drömmen om barn? Vad som helst kan ju hända. Du kan bli oplanerat gravid, du kan ramla och bryta ryggen, bli sjukskriven pga psykisk ohälsa. Skulle kollegorna bli arga då också? Vilket fult samhälle vi lever i isåfall. Och vad själviska många människor är. Jag skulle aldrig klandra en person som blev gravid, om ens hon var gravid innan hon börjat jobba. Det är ju ett barn det handlar om

Tack för era svar! Är osäker på hur jag tänker fortfarande, men vi får se. Oavsett val tänker jag dock inte ha dåligt samvete, gör vi det här nu kommer jag till hundra procent gå in med tankesättet att det är mitt val vad jag gör med min kropp, och en arbetsgivare har faktiskt inte rätt att diskriminera mig på grund av en graviditet. Då är det isåfall arbetsgivaren som är dum i huvudet i min mening. Jag vet dock inte om jag för det vågar gå på denna magkänslan om ni förstår vad jag menar haha. Kanske fegar ur och väntar ett tag till, även om jag egentligen inte tycker att jag ska behöva göra det.

Ja. Skulle få en ny och länge välbehovd chef, men han hinner inte ens borja innan han är fl-ledig. Detta var mer än 20 år sen.

Jag trivs inte på mitt jobb men ville inte söka annat för jag hoppades på att bli gravid istället och det kändes så olustigt att söka nytt jobb när man försöker bli gravid. Nu står jag här ett år senare på samma jobb och är fortfarande inte gravid, så livet suger just nu. Jag hoppas att ni gör det som är bäst för er, lycka till! 

Den är känslan av moral och sunt förnuft, heder till dig.

Alltså för att förtydliga börjar jag mitt nya jobb inom några dagar och vi har inte börjat försöka. Jag kommer hinna jobba ett par månader minst innan vi börjar försöka men anser att man är ?ny? på jobbet iallafall första halvåret - året.

Kommer alltså inte vara gravid inom de allra första månaderna.

Ska förtydliga mitt inlägg, jag ångrar att jag inte tog chansen att leta nytt jobb även om jag visste att vi skulle börja försöka inom en snar framtid. Jag hade ju hunnit jobba i minst ett par år eftersom det tar tid för oss. Istället har jag pausat hela livet i över ett år nu för ingenting..Tänk på dig själv i första hand <3 

Har du någon provanställning? Jag pausar första månaderna, men sen kommer vi börja försöka igen då dottern redan är 1,5år. Jag har 6 månaders provanställning.

Nej, har ingen provanställning utan är fastanställd direkt

Det är ju väldigt positivt. Då är det ju bara du som bestämmer när det känns bäst för dig :) Man kanske vill komma in lite i gänget & så först. Det kan ju gå fort eller så tar det tid, kan man ju aldrig veta i förväg.

Jag är arbetslös och det finns vissa som tycker att jag borde ha ett fast jobb först men jag kommer inte vänta pga jobb.

Jag hoppas det tar sig så snart som möjligt och allt runtom löser sig på ett eller annat sätt.

Så följ er starka längtan, som du säger kan det ta flera månader eller första försöket, jag tror aldrig att du kommer ångra att ni skaffade ett barn!

Jag är i en liknande situation med nytt jobb som börjar i september. För min del var valet självklart, vi börjar på och så kommer barnet när det kommer. Ser jättemycket framemot arbetet och tror jag kommer trivas fint men ser ingen orsak i att vänta. Jag bytte arbete för att jag inte trivs där jag är nu och jag gjorde bytet delvis just för att vi planerar familj. Jag tänker att jag inte kan njuta av graviditeten eller första tiden hemma om jag vet att jag sen kanske måste tillbaka till ett ställe där jag inte trivs. Samtidigt vet man ju inte om man lyckas direkt, det kan mycket väl ta ett halvår eller ett år. Då har jag under tiden spenderat tid på ett ställe där jag inte trivs och missat en fin arbetsmöjlighet. Ibland vore det lättare om männen bar barnen, men nu är det inte så. Då måste vi göra det som känns rätt för oss själva och sluta oroa oss för vad alla ska tycka. Det är ingen som kommer tacka dig för att du väntar.

Jag tänker likadant.

Har du provanställning kan de dessutom kicka dig (nej, de får inte det pga graviditet, men det är svårt att bevisa eftersom provanställning får avslutas utan att skäl behöver anges).

Så dåligt som jag mådde under mina graviditeter hade jag inte velat må samtidigt som jag försökte lära mig ett nytt jobb och lära känna nya kollegor. Det är ju tröttande nog bara som det är.

Ofta vill man ju inte berätta direkt heller, så de vet ju inte varför man beter sig som en zombie pga illamående och trötthet. Eller får missfall och mår skit pga det.