Hur kan jag hjälp vår son?

Förstår att det är en jättejobbig situation både för er vuxna och syskon men det måste även vara jätte jobbigt för pojken. Har ni vart i kontakt med BVC eller själva hört av er till bup? Tänker att de kan ge er och er son verktyg för hur ni ska göra för att det ska fungera bättre.

Går han på förskola? Hr fungerar han isf där? Har de liknande bekymmer? Annars kanske de har tips och råd på hur de hanterar det.

Funkar allt det ni har problem med utan strul i förskolan?

Hej

Vi har exakt samma problem med sambons son som bor hos oss på heltid, nästan så du skulle kunnat skrivit om honom...

Har inget råd men följer här om någon har det.

Ni är inte ensamma iaf om de är till någon tröst.

Börjar fundera på om han har någon diagnos som adhd och/eller autism. Håller även på att viftar med händerna när han ser hjul som snurrar, nåt tics.

VÄRDIGT påfrestande för hela familjen iaf.

Hur gör han om han är med er, men inte hemma, hur funkar det då?

För om det är bara hemma det gäller, är det nog någonting som är "fel" med toaletten - kan vara en skrämmande upplevelse han hade när han precis satt på toan hemma, eller att han hade förstoppning någon gång och det gjorde ont att bajsa ... 

Hej! Det låter som vår son som är 3.5. Jag tolkar det som en stor vilja att bestämma (trots om man så vill kalla det men det är så negativt laddat som för tankarna till maktkamp som inte hjälper någonstans). Problemet i den här åldern är att barnet har svårt att förstår världen. Vår uppgift som föräldrar blir då att gör världen begriplig och för in så många moment av egenbestämmande som det går. Synliggöra när barnet faktiskt bestämmer själv och när vi vuxna måste bestämma. Som jag förstår det kan barn i denna ålder helt själv bestämma över tre saker mat, sömn och toabesök. Det är områden som vi vuxna inte kan bestämma över utan att det blir en maktkamp som riskerar att spä på trotsen.

Vårt son kör självbestämmande på alla tre fronter just nu. Oerhört frustrerande. Jag vill inte på något sätt säg att vi lyckats för det har vi inte. Vi kämpar varje dag att förstå, synliggöra och hålla lugnet och anda men lyckas inte alltid så jag förstår hur du kan känna. Men i all fall, vi hade också mycket bråk om toa. Tillslut ställde vi oss frågan "när är det viktigt att vi bestämmer att han ska gå på toa". Vår son är redo att ta det ansvaret i övrigt. De gånger det blir olyckor pga att han väntat för länge ger en direkt naturlig konsekvens för honom (blött/kladdigt i kalsongerna) och han undviker själv att det händer igen. Den här sommaren har vi lagt ner kampen om toa besök. Vi har vår "kravtoa" de absolut viktigaste eller mest motiverande stunder -innan biltur (till något roligt) och innan bad. Utöver det har han accepterat toa innan dusch/bad på kvällen så den går på rutin. I övrigt går han när han när han själv bestämmer. Ja.. vi påminner då och då och framförallt när han börjar trampa, busa och härja, lite som jag förstår att ert barn gör. Säger "lyssna på kroppen, den kanske behöver Kissa eller bajsa" och sen går vi ifrån så han kan gå på toa utan att vi ser för då känner han att han bestämmer. Sen så klart mycket beröm när han gjort minsta lilla av egen vilja för oftast vill han berätta det sedan. "Mamma jag lyssnade på magen och den ville bajsa". Jag har funderat på att göra bildschema över vissa rutiner som han själv kan följa och markera när han gjort sakerna (vi skulle behöva det vid läggning där det ofta blir motigt) men har inte kommit så långt än.

Oj långt svar. Men vill avsluta med att du inte är ensam. Och jobbigt som bara den är det. Heja heja oss med envisa barn. Envis barn kommer långt i livet men är lite jobbigt att fostra och uppfostra ???? kämp på.

Vi har också funderat på adhd, men man gör ju inte utredning på så små oftast :/ har ni pratat med bvc?