Hans barn gillar inte mig - vad göra?

Du själv ska inte göra särskilt mycket alls. Förklara för pappan hur det får dig att känna, fråga hur han ser på saken och fråga honom hur ni ska kunna ha en framtid.

Ni skulle inte ha ljugit för barnen, de är inte dumma i huvudet och det kan ha hjälpt till att skapa de här problemen.

Tack för input. Jag har inte varit med om motsvarande situation tidigare. De allra flesta verkar förespråka att man introduceras som kompis, så det är intressant det du skriver. Det var förvisso inte mitt beslut att göra så, men så blev det. Kanske kan det ha påverkat situationen. 

Bo med pappan när han INTE har barnen
Låt de sköta sig själva när han har barnen

Gör ingen grej av det, och ge det lite tid. Visa dig som en tillgång så löser det sig nog! Gå upp tidigt och föreslå att ni ska göra varm choklad (eller något annat som han gillar och som är lite extra), var på barnens sida när det kommer till utflyktsmål, vilken middag ni ska äta, vilken film ni ska se mm. Har han några intressen? Han kanske spelar Minecraft? Eller något annat? Ställ frågor om det och intressera dig för honom. Fortsätt vara nära hans pappa, men visa också att du inte är ute efter hans plats utan att ni nu är flera och att det kan vara roligt. Förstora inte upp det, utan var bara dig själv. Lycka till!

Och en grej till. Känn in vad han är för typ! Vissa/många barn ogillar när vuxna pratar till dom som om de vore små bebisar. Prata med honom som en jämlike, annars är risken att det blir för fjäskigt. Jag förstår verkligen att det är svårt när du inte har några egna barn, och jag tycker att det är fint att du anstränger dig och vill fixa till det!

Tack för fina tips och omtanken! Särskilt det här senaste. 

Hej TS. Allt handlar om hur barnens pappa hanterar detta. Det kan vara så att han omedvetet understödjer barnets beteende för att han får lite dålig samvete för att han inte bor med barnets mamma. Han han inte riktigt vågar säga att du är en del av familjen nu och kommer vara det framöver. 

Du och han behöver prata noga om hur ni ska hantera det här för ni vill så klart att barnet ska acceptera dig på sikt. 

OK, tack. Vad är det mer konkret vi ska prata om tycker du? 

Det kan ju inte kan svara på. Du måste prata med pappan om vad han tänker om sitt barn och om situationen. Eventuellt kryper det då fram att pappan inte "vågar" ta tag i detta för att han är rädd att barnet hellre vill bo hos sin mamma, såna saker är vanligare än man kan tro. 

Det kan vara tufft för barn att det kommer in en ny människa i familjen. Ibland är det bara tid som behövs. Mycket kan spela in, som te hur länge sen det var som föräldrarna delade på sig, har barnet hunnit smälta det osv. En del barn reagerar så där (förstås omedvetet) för att de känslomässigt saknar att mamma och pappa bor i samma hus. Som att de ska "försvara" mamma och sannerligen inte visa att de gillar mammas nya tjej. 
Det här behöver pappan nog kolla med barnet. Kanske förklara att man kan gilla flera människor i sitt liv. Att barnet inte är elakt mot mamma för att det är snällt mot dig. 

Tycker du fått flera bra svar gällande att prata med både sonen och pappan.

Ville bara inflika att det är vanligt att barn har en nioårskris som kan vara en del i det hela, kan vara värt att läsa mer om det. Det är vanligt att barn under den perioden inser att olika familjer ser olika ut, de jämför och de kan även uttrycka sig med fraser som att det vore bättre om de inte fanns och att ingen skulle sakna dem.

Det som är viktigt är att prata med barnen och hjälpa dem sätta ord på vad de känner.

Men viktigt att ni känner till detta så ni vet att det är normalt i den åldern och inte enbart kopplat till ert förhållande om barnet börjar uttrycka sig på det sättet. Men som sagt, läs mer om det, jag har inte helt koll utan har precis själv börjat rota i det pga ett bonusbarn i den åldern. hen är jätteglad att jag och pappan är tillsammans men tycker också det kan kännas orättvist att andra barn bor med både mamma och pappa. Mycket tankar och känslor i de små kropparna. :)