Jag har en handfull nära vänner, däribland en riktig riktig diamant till bästa vän. Samtliga utom en har jag träffat i vuxen ålder, efter 30 års ålder. Nu är jag nästan 50 år.
Konsten med att få vänner är att vara genuint intresserad av andra människor, nyfiken. Alla vill känna sig sedda. Så här träffade jag mina vänner:
1) Min bästa vän sedan 11 år - vi träffades över en fika på jobbet när en gemensam kollega presenterade oss. Sedan dess har vi pratat varje enskild dag, om allt. Vi har stöttat varandra genom otroligt mycket, men framförallt för vår vänskap oss båda genuint lyckliga. Vi kan aldrig sluta umgås eller prata, och vi längtar hel tiden efter att hinna ses. Vi jobbar fortfarande ihop, men smsar, ringer och umgås jättemycket. Henne skulle jag åka över hela jordklotet för.
2) Vän sedan 18 år - vi träffades på en mammagrupp, och ville inte prata om blöjor, pureer eller viktkurvor. Vi går promenader ett par gånger per vecka. Delar livets händelser. Vänskapen är likadan idag som för 18 år sedan. Vi ingår också i två olika bokcirklar där båda är med.
3) Vän sedan 13 år - vi träffades på utbildningen. Ingick i samma pluggäng. Sedan har vi fortsatt ses 1g/månad och äta lunch ute och prata om allt möjligt. Vi jobbar inte ihop, men har samma yrke. Hon är väldigt lojal
4) Vän sedan 10 år - vi träffades i stallet. Ofta går vi promenader eller dricker kaffe. Vi utbyter tankar och vardag, otroligt snäll och lojal. Jättefin vän
5) Vän sedan 45 år. Vi bor på 50 mils avstånd, men händer något så finns vi alltid för varandra
Vi åker och bor en helg hos varandra ca var 4:e månad. Vi har både varandras historia och nutid.
6). Min exman. Vi var ihop i 20 år. Världens bästa man, och pappa. Fantastiskt bildad, beläst och otrolig på matlagning