Hur länge funderade ni innan ni tog steget?

Följer för är i samma sits

Jag funderade ca 2år, sex hade vi inte haft på närmare 3år. Vår dotter var då 12år. Men dagen då jag sa det kändes ändå som en stor lättnad, hade bärt så länge på tanken. Vi bodde ihop ännu 3mån efter den dagen, sedan flyttade jag på hyra o han köpte ut mig. Dottern varit vv. Hade sovit i skilda sovrum ngr år så gick helt ok att bo kvar.

O det är nu 5år sedan, vi mår alla bättre.

Så här gjorde min man sedan 21 år; och 4 barn. Jag grät och för tredje kvällen bad honom sova i vår säng. Han svarade med en whiskey i handen...

* jag älskar inte dig

* jag vill skiljas

* jag flyttar så fort jag kan.

Efter det delade vi aldrig mer säng. Tre v senare var han borta och jag var kvar med kåk, två barn 11 och 17 och två hundar.

Gör inte så!

Att jag inte sparkade ut honom den natten fattar jag inte än i dag 7 år senare

Han har senare bett om ursäkt för HUR han gjorde. Jag har tackat honom för att han befriade oss men inte hur det gick till.

De flesta funderar nog ett bra tag. När jag och min första pojkvän gjorde slut så funderade jag nog i cirka ett år. När jag väl berättade så kändes var det en stor lättnad. Han tog det hyfsat bra och höll med mig, även fast han var lite mer ledsen. Han hade nog också tänkt på att göra slut. Vi bodde inte ihop. Inga barn fanns med i bilden heller så för min del var det ju rätt enkelt, sett till just de aspekterna. Vi hade sällan sex. Någon gång per månad hade vi sex och ibland kunde det gå en månad eller fler utan sex.

Vårt förhållande var inte direkt dåligt. Vi bråkade inte så mycket och vi hade en fin vänskap. Vi hade roligt tillsammans och hittade på saker men det blev mer som en vänskap än en kärleksrelation.

Vi umgicks dock under en lång tid efter detta. Vi hade sex någon gång men vi sågs mest som vänner, tills jag träffade en ny man.

Du känner inom dig om du är med rätt person eller ej. Följ ditt hjärta. Kommer du fram till att du vill göra slut så är det bäst att bara vara ärlig. Säg som det är och gör det på ett snyggt sätt. Barnen vänjer sig.

Er relation lär ju inte förändras så mycket. Ni behöver väl inte sova tillsammans men ni måste ju bo ihop tills den ena har hittat ett annat boende. Det borde ni klara av, såvida ni nu inte bråkar hela tiden. Du kan ju börja leta annat boende redan nu.

Jag funderade ca 2år, sex hade vi inte haft på närmare 3år. Vår dotter var då 12år. Men dagen då jag sa det kändes ändå som en stor lättnad, hade bärt så länge på tanken. Vi bodde ihop ännu 3mån efter den dagen, sedan flyttade jag på hyra o han köpte ut mig. Dottern varit vv. Hade sovit i skilda sovrum ngr år så gick helt ok att bo kvar.

För mig tog det tyvärr flera år.Men när jag sen tog steget så kändes det mer än hundraprocent rätt!Det bästa jag gjort och så skönt.