Har barn utbrott?

Min 4 åring var galen. Helt galen.

Blev normal vartefter impulskontrollen ökade.

Jag var förövrigt också helt galen som barn. Tog längre tid för mig att bli normal då kunskapen om att bemöta galna barn inte fanns i min familj.

Jag hade också det beteendet i fyraårsåldern, ett av mina första minnen är från ett raseriutbrott. Det blev bättre när jag blev äldre men jag är nog ganska präglad av det, har nära till ilska som vuxen. Mina föräldrar gjorde så gott de kunde med mig och mina yngre syskon.

Mitt äldsta barn är tre och är arg ofta just nu, försöker att bemöta med lugn, bekräfta hans känslor och hjälpa honom förstå vad han känner. I stundens hetta är det ju viktigt att inte ?åka med? i ilskan utan vara lugn, gå ner på hans nivå (rent fysiskt, sitta bredvid så man hamnar i samma ögonhöjd). Försöker ge alternativa sätt att avreagera sig, hoppa upp och ner, slå på en kudde, skrikräkna till tio! Funkar ungefär hälften av gångerna och jag skulle tippa på att utfallet beror på hur lugnt man själv orkar bemöta. Tålamodet tryter ju ibland...

Vår dotter fyller snart 5 år och har sen ca 8 månader tillbaka kunnat få samma utbrott som du beskriver. Hon har då i stundens hetta ingen självkontroll och kan både slåss, bitas och förstöra saker hon normalt är väldigt rädd om, för att en stund senare vara samma goa tjej igen.

Vi föräldrar kände direkt att vi inte visste hur vi skulle kunna hjälpa henne eller nå fram på ett bra sätt då en felaktig hantering av dessa situationer bara skulle stjälpa mer än hjälpa.

Vi kontaktade Regionen och fick komma och prata lite med en barnpsykolog.
Dottern fick även komma och observerades lite under lek och andra aktiviteter.
Vi fick inte direkt några råd som vi kände att vi inte helt eller delvis kände till sedan innan.

Dock så fick vi tipset att läsa boken "Barn som bråkar". Jag tyckte att den var bra och gav en bra inblick i varför det ibland "blir som det blir" och vad man som vuxen kan göra för att avleda, mildra och ta hand om ett utbrott.
Boken ihop med ett lite ändrat beteende från oss föräldrar har gjort att det helt klart blivit färre utbrott.

Annars är det du berättar samma som för oss. På förskolan är det inga problem alls, inte heller om dottern är hos mormor och morfar etc.
Jag förstår precis vad du menar med att man känner sig ensam.

Det är många tankar och känslor som snurrar när det kommer till att hjälpa sitt älskade barn på bästa sätt.