När skapar man sin signatur?

Din stil är personlig, du tror väl inta att någon annan med ditt namn skriver på samma sätt som du?

Många yngre har aldrig lärt sig skrivstil, och därför skriver de som du gör. Men det blir ändå personligt. 

Det viktiga är att du gör det lika varje gång. Så att signatur på pass, id mm stämmer öveverns med signaturen på kontrakt osv. Så har du ingen signatur får du väl träna in en som känns enkel och naturlig för dig. När jag var i din ålder vae jag med om att inte få taut pengar för att min signatur var för olik den på mitt id. Det är nog ganska vanligt att man kommer fram till en fungerande stil i din ålder.

Vi som är lite äldre fick fortfarande lära oss skrivstil i skolan och sen anpassar man stilen så att man tycker att det flyter bra för en själv.

Namnteckningen är bara namnet i skrivstil och sen förändras den oftast en del när man skrivit den några tusen gånger, för de flesta. Och det är ju i slutänden du som bestämmer hur din namnteckning ska se ut- vill du göra en krusidull runt den eller rita en blomma som pricken över i så funkar det också- ju mer unikt desto bättre.

Men jag tycker nästan lite synd om en yngre kollega som skriver namnteckning med darriga stora bokstäver när han blir ombedd att signera ett testprotokoll. Jag skrev bara så illa när jag var 6 år gammal, så det kan nog se lite roligt ut för äldre personer om man skriver på ett miljonkontrakt som en förskoleunge.

Jag tänker att inte ha en signatur är bra. Att skriva under med olika stilar, alltid sitt namn givetvis men på olika sätt. Jag tänker att då om man någon gång skrivit på något knasigt skulle man kunna hävda att det är en förfalskning. Som en slags extra säkerhet.

Jag är 80-talist och försökte skaffa signatur för länge sedan, lite som barn som övar på sina "autografer". Har aldrig blivit något som fastnat, gör olika varje gång. Jag textar inte som det låter som att du gör, men jag gör nån trams som liksom "sitter ihop" och är relativt oläsligt så det kvalar nog in som signatur. Till skillnad från mina föräldrar exempelvis som har vad jag tycker tydligt präglade signaturer, och fina såna. Kanske en generationsgrej.

Jag tror som andra säger, att det är lite av en generationsfråga. Även jag är 80-talist, och dessutom storsktivare för hand, så min signatur satt-ish redan runt 8-90-årsåldern. Inte för att den ser likadan ut då som den gör nu, eller ens nu som den såg ut förra veckan, direkt, förutom vissa bokstäver. 

Så vill du ha en, börja skriva för hand med penna och papper, mycket. 

Lärde mig skrivstil i skolan och från den har signaturen utvecklats. Signaturen är slarvigare och jag skriver inte alla bokstäver i namnet. Den ser dock inte likadan ut varje gång, det lyckas jag inte med.

Är född 97 och lärde mig förstås inte skrivstil i skolan men har försökt lära mig skriva lite hemsnickrad skrivstil helt på egen hand. Tycker jag har en helt ok signatur nu.

90-årsåldern...wtf??? :P

Haha, oops.

Fast med tanke på vad jag skrev senare, att min namnteckning inte är likadan från dag till dag i princip, så kan det nog stämma ändå med 90-årsåldern.

Måste vara väldigt olika det fär. Jag är född 91 och fick lära mig skrivstil. Har en signatur som är någon form av mix av skrivstil och "slarvstil".

Även min lillebror fick lära sig skrivstil i skolan. Född 96.

Får man bara lära sig det kanske på vissa håll i Sverige? Har ingen aning hur det ser ut i skolan nu. ????

Min signatur varierar också lite från gång till gång. Fast den funkar ändå och det är ju huvudsaken. Det kanske varierar då. I min skola i vilda Norra Botkyrka lärde vi oss iaf ingen skrivstil. Va mest kaoz tyvärr. :/

Haha så sjukt. Jag kommer från grannkommunen. Jävligt märkligt hur det kan skilja sig åt ändå, men antar att varje skola väljer lite själva hur de vill göra. Iallafall på den tiden uppenbarligen.

Det var väl typ det man gjorde när man hade tråkigt i högstadiet och gymnasiet... Satt och övade in autografen sida upp och sida ner i skrivhäftet.
Vissa övade på förnamnet + pojkvännens efternamn, men det ansågs som pinsamt av de allra allra flesta.

Är tidigt 90-talist och läraren tvingade oss skriva gammeldags skrivstil i matteboken tillslut. Glad jag kan det men använder det inte alls i min signatur. Utan jag har övat tills jag hade en signatur som är flytande och man ser bara 3 av bokstäverna tydligt. Kollade mycket på konstnärers signaturer och kändisars autografer innan jag bestämde mig och hoppade allt som känns för mycket. Signerar mycket i jobbet och det ska gå snabbt och vara hyfsat identiskt.

Jag vill minnas att jag i tidiga tonåren övade in att skriva en signatur jag var nöjd med. Det är i princip bara första bokstaven i för- respektive efternamn som går att utläsa, resten går liksom ihop i ett vågigt streck. Lärde mig skrivstil i skolan, tycker att det har hjälpt mig att skriva relativt fort med "mjuka" bokstäver. Bra hjälp för signaturen också skulle jag säga.

Jag skriver oftast på samma sätt, men inte sådär snyggt som jag upplever att andra gör. Så på ett sätt har jag väl en signatur då men den är inte direkt genomtänkt.

Jag är född 98 och vi fick lära oss skrivstil i skolan, så jag vet hur man skriver det men ändå är det såhär.

Ja, lite sjukt är det. Och jag som trodde det va likadant för alla men så är det tydligen inte alls.

Kul att du är från lite samma område.