Att längta och vara smått besatt av graviditet

Ja, jag längtar också. Gjorde en abort för 1,5 år sedan. Jag måste dock utbilda mig klart först (har två år kvar) och sedan vill jag jobba åtminstone ett år innan jag blir mamma. Väljer den smarta vägen som innebär jobb och sparande innan barn.

Känner verkligen igen känslan! Jag gjorde också en abort för ungefär fem år sedan och även om jag absolut inte ångrar den, för det var helt fel tidpunkt och definitivt fel relation, så väckte den något. Minns så tydligt när jag fick göra VUL innan aborten att jag hann se ultraljudsskärmen i ögonvrån på vägen ut och kände den här starka längtan, hit ville jag komma igen, fast under andra förutsättningar.

Är det svårt att få jobb inom din sambos bransch? Om inte, så kanske det kan vara en idé som du skriver att börja försöka om typ ett halvår så hinner han ändå börja jobba innan bebisen kommer. Om det är en mer osäker bransch så förstår jag att han vill vänta tills han har fått jobb, men förstår som sagt din längtan!

Förstår! Det är läskigt nästan hur det verkligen kan förändra något inom en. Hade liksom knappt tänkt på barn innan. Känner du dig närmare att kunna skaffa barn idag då?

Det är lite oklart om det är enkelt eller inte för honom att få jobb. Ingen av oss känner någon som jobbar inom det, men det är ett väldigt brett område vilket ju ökar chanserna ändå eftersom det finns rätt många potentiella arbetsgivare. Problemet är dock även att jag har vik, vilket jag glömde nämna. Det behöver inte ställa till det för föräldrapenning men kan ju göra det om jag inte får det förlängt o hinner föda innan det tar slut- för föräldrapenningen räknas ju på de senaste 6 månaderna. Så jaa, det är ju lite risky. Samtidigt kan det ju dröja lång tid nu för tiden innan man får fast anställning, särskilt som ung.

Ja jag och sambon bestämde oss i mitten av sommaren för att börja försöka så nu går jag runt och hoppas :)

Det är nog vettigt att i alla fall en av er har en tillsvidaretjänst när ni börjar försöka, det ger ändå en annan trygghet även om det kan funka hur bra som helst ändå. Finns det chans att du får en tillsvidareanställning efter vikariatet?

Nej vad roligt!! Vet inte om jag ska säga grattis haha men underbart oavsett att ni är överens om att det börjar bli dags! Ni har båda trygga anställningar, boende osv? Hur gammal är du om man får fråga?

Ja jag inser ju att det är bäst. Men gosh, är ju så otålig. Men men, måste ju oavsett vänta tills sambon tycker det är dags att försöka. Det finns en chans att jag får tillsvidare, men vikar för en som är mammaledig, så om hon skulle komma tillbaka minskar chansen avsevärt. Men chefen sa att hon tror att hon inte kommer tillbaka. Men kan vara så att de behöver personal oavsett, vi har en konsult hos oss nu bland annat och någon långtidssjukskriven osv.

Haha tack så mycket! Vi har båda fasta anställningar och köpte hus i våras, är 30 båda två så det känns verkligen rätt att hoppas på tillökning snart :) Jag håller tummarna för att det snart faller på plats för dig och sambon så ni kan börja försöka!

Fattar ärligt talat inte vad problemet är - varför måste ni vänta? Ni har ju förutsättningarna att ta hand om det. Väntar ni kanske ni förlorar förutsättningarna att få det på naturlig väg, fick alla mina tre innan 27. Vi har ett bra liv.

Första vid 21 år. Hade också gjort abort innan. Vi bor ju liksom inte heller på en bakgata i Latinamerika utan har man utbildning jobb fast lya och har en brinnande längtan efter barn - kör!

Det kanske kan hjälpa dig något att det inte är ditt hjärta utan en biologisk drift i din kropp som gör att du vill ha barn. Allt går men det är sååå mycket lättare och lugnare och tryggare att ha ordnad ekonomi med fast jobb och boende. Slippa oroa sig för vad saker kostar. Köpa vagnen man vill ha. Unna sig lite.

Jag kände som du medan jag väntade på att min sambo skulle bli redo för barn. Tänkte på det varje vaken minut. När vi sedan började försöka läste jag maniskt om hur vi skulle öka chanserna och implementerade så mycket jag kunde i våra liv. 

Blev gravid efter fyra försök men konstaterade uteblivet missfall i måndags och har inte ens börjat blöda ut graviditeten än men planerar redan för att försöka så snabbt det bara går. Beställt hem nya (förhoppningsvis bättre) kosttillskott och börjat räkna på när ägglossning kan ske redan. Jag är sån som person, det är 0 eller 100 oftast, men just bebis-verkstad är en utav de saker som engagerar mig mest :')

Har ett barn redan men ÄLSKAR både bebisar och att vara gravid så är såklart väldigt ivrig.

Tycker du kan säga till din kille att ni kan börja försöka nu, bebisen kommer ju inte vara hos er förrän om tidigast 40 veckor. För de flesta tar det ju ändå några månader att bli gravida så då är ni uppe i att han utbildat sig färdigt :) Vill man ha barn tycker jag inte man ska gå och vänta, har man otur kan det ju ta tid att bli gravid och då är det nog skönt om man inte väntat på "rätt tillfälle" allt för länge. Hoppas du inte tycker jag är negativ, det är tänkt som argument för att få din kille med på noterna :D