• Sommar26

    Vad gör man ?

    Har en 5-åring hemma.

    Han har varit hemma mycket k beöjan av uppväxt pga jag valde att jobba lite och ta hand om honom, sedan bytte vi till dagmamma. Han har kötid ogillat att ?lämnas bort? och vill helst BARA vara med mig eller pappan. Vi får lite hjälp av anhöriga och han tyr sig inte gärna till dem även om han ibland kan acceptera att vara där på dagtid.

    Förskola vill han absolut inte vara på, aldrig, inte ens de dagar som verkar varit ?bra?.

    Han säger att han har så ont i magen och andra delar av kroppen så fort han vet att han ska till dagis.

    Vi har pratat med psykolog om detta och de tycker att det ska in med med resurser för att möta hans behov att känna sig ?med i gänget?. Av pedagogerna på dagis så får vi höra att han ?inte är ett dagisbarn och troligen aldrig kommer vara det och att sätta in resurser det gör man sällan?.

    Vad ska vi göra? Nu väntar ytterligare utredning på magen för att helt säkert kunna utesluta annat, men om nu inte läkarna hittar någon fysisk förklaring vad ska vi göra? Vi måste ju jobba. Hans syskon trivs betydligt bättre på förskolan och verkar inte alls misstrivas, snarare tvärtom.

  • Svar på tråden Vad gör man ?
  • Sommar26

    Har tidigare jobbar 30% och pappan 80% men det känns som att det resulterat i att ju mindre han är på förskolan, ju mindre vill han vara där.

    Nu när det varit sommar så har vi försökt att mjukstarta med några timmar men även detta spelar ingen roll.

  • Sommar26

    Han tyckte att även att vara 15-timmar i veckan var fruktansvärt så det känns inte som att ens en timme per dag skulle vara ok för honom

  • Spucks

    Vad säger pedagogerna om hur han är under tiden han är på förskolan?
    Och vad säger han själv? I den 
    ålder inser och förklarar barnen ju oftas redan rätt mycket - säger han någonting om vad det är han inte tycker om eller varför han vill stanna hemma?
    Har det funnits en situation som har med seperation att göra, som kanske kändes traumatisk för honom? Tex. att han oväntat blev passat av n
    ågon annan eftersom en förälder var bortrest och den annan blev inlagd på sjukhuset.

  • Sommar26

    Pedagogerna säger att det går bra men att han inte är något ?dagisbarn?. Leker inte med så många och tar inte själv intiativ till att komma in i lek.

    Han själv säger att han inte vill vara på dagis för att de inte har några roliga leksaker där och att barnen inte vill lek hans lekar.

    Ingen direkt situation vi har varit nära honom sedan han föddes. Bodde första tre åren i en etta tillsammans så vi var alltid nära varandra. Första gången vi hade en barnvakt över natten var när han var ca 1,5 år och det var faster och kusiner och farmor och farfar som han kände väl. Så jag kan inte tänka mig att just detta kan traumatiserat honom.

    Han har alltid varit väldigt mycket med oss och sällan lämnats bort. Vi går tex aldrig ut eller till bekanta. Om vi lämnar bort barnen över dagen så är det för att vi måste göra något hemma tex renovera eller liknande annars aldrig.

Svar på tråden Vad gör man ?