Låta barnet ta med sig saker?

Det må gälla småprylar men din sambo är en tjuv. Fattar han inte det? Bra att du säger ifrån i alla fall!

så du menar att han lär barnet att vara en tjuv. Och det bara för att han själv tycker det blir jobbigt om barnet skriker annars? Han borde inte få ha hand om barnet. 

På det stora hela spelar det nog ingen roll. Dels för att det kommer att finnas gott om saker som barnet bara inte kan få för att det inte är praktiskt möjligt och på så sätt få träna på att inte få allt, och dels för att detta går att lära barnet senare, när han eller hon kan resonera och förstå lite bättre. 

Å andra sidan verkar det ju väldigt omständligt och på gränsen till det tillåtna (ta saker från biblioteket!). Barnet måste ju någon gång lära sig att man inte kan få allt och som föräldrar så ligger det största ansvaret att göra det på er. Din man avsäger sig en stor del av det ansvaret för närvarande och antingen kommer du att behöva axla det istället eller så får han jobba igen det vid ett senare tillfälle. Eller så kommer ert barn att få betala priset själv (inte ok).

Kan din man säga nej när det verkligen behövs? Tar han nödvändiga konflikter med barnet? Säger han inte nej för att han tycker att det är jobbigt, eller för att han anser att barnet har det för jobbigt? Har han någon alternativ strategi för att lära ert barn om mitt och ditt och att man ska respektera andras saker?

Ja jag har blivit upprörd varje gång de tagit en sak ute eller nu senast på biblioteket.

Även om vi lämnar tillbaka det så vänjer sig barnet att ta med sig saker.

Så var går gränsen för din man? Ni är på restaurang och barnet vill ta med sig tallriken, eller hemma hos vänner och barnet vill ta med sig kompisens nya, fina bil eller förälderns handväska, är det också ok?

Eller är det lika ok för din man om ni har besök och det barnet får plocka med sig hans saker hem för att slippa gråt och skrik?

Han säger att det blir enklast att få barnet därifrån, tex man ska lämna en affär eller ett bibliotek, gå hem ute osv.

Så det är väl för honom smidigast där och då.

Han har nog ingen strategi eller ens tänkt på detta.

Jag har tagit upp det förut. Mest för att det för mig själv känns så otänkbart att ta med mig saker någonstans ifrån, även om man ska lämna tillbaka.

Men nu tänker jag också att barnet lär sig fel.

Nu då jag tagit upp dessa saker säger han bara " ja man får väl säga att man inte kan ta med sig saker då"

Det händer ju ofta att man besöker andra med barn och vårt barn vill ta med sig en sak hem, då säger vi båda nej det är " lisas" nalle. Men ibland har det ju hänt att barnets föräldrar ändå frågat sitt barn om vårt barn kan få något annat. Där vet jag inte riktigt hur man ska göra.

Fredagstråd?
Han behöver något slags föräldrastöd.
Så mycket svårare saker än så här kommer dyka upp i föräldraskapet, om han duckar redan nu för ansvar så är det oroväckande
Anmäl er till någon föräldrakurs, kommunen brukar anordna sådana

Då säger du "Nej, vi ska inte ta med oss något hem" sedan går du iväg med ditt barn

Alltså det kommer inte att ha några katastrofala följder för barnet. Ibland får man ta med sig saker och ibland får man inte det. Det gäller för alla och små barn förstår ändå inte varför man får det ibland och ibland inte. Man får ta med de lånade böckerna från bibblan, men inte spelpjäserna. Det finns ingen logik i det för ett så pass litet barn.

Men även om jag inte tror att det är ett direkt skadligt beteende, så tycker jag att din man beter sig omoget eller är lite lat. Det finns andra strategier för att få barnet att lämna platser utan dramatik (avledning och mutor tex) och dessutom är ett sammanbrott eller två inte hela världen heller. Man måste komma till ett stadium som förälder där man tycker att det är ok att säga nej liksom. Han får kanske träna på det?