Varför är det alltid de fattigaste som är mest givmilda/frikostiga?

För att de vet värdet av vänlighet.

Jag har också lagt märke till det. Jag tror att de som inte har så mycket är mer medveten om vilken skillnad de kan göra för andra medan den som har förutsätter att alla också har det. Jag vet inte hur många gånger jag suttit på kompisens rum när de ätit och blivit utan middag när jag växte upp, alltid hos dem som bodde i villa och mina kompisar hade dyra aktiviteter, åkte utomlands på semestern mm

Håller sååå med. Stämmer exakt. Till jul då här ordnades julkasseinsamling o presentinsamling förde jag dit en påse med diverse mat samt valde en tonårspojkes t-shirt som jag köpte. Jobbar med en hel drös med läkare, ingen var intresserad av att hänga med. Jag samt 5-6 andra sjuksköterskor fixade saken på stört. Bara ett exempel.

Det verkar vara mer eller mindre en universell lag att ju mer du har desto girigare blir du. Min erfarenhet av människor är samma och har egentligen med något så banalt att göra att den som får det bättre ställt eller de som är mer bemedlade faktiskt tror sig vara lite förmer. Hur många gånger har man inte också bevittnat hur människor som kommit upp sig i karriären och/ eller får det bättre ekonomiskt även byter umgängen. Gamla vänskaper betyder plötsligt ingenting. De vill umgås med folk som har samma status och är lika bemedlade som de.

Det är så gott som alltid låginkomsttagare eller folk som nätt och jämnt har så de klarar sig som är mest generösa och empatiska, helt enkelt för att de själva inte har det så fett och kan relatera direkt till hur det är.

Folk som har råd att unna sig i tid och otid och som är vana att kunna köpa det de vill ha, ser inte sällan på sämre bemedlade som "luffare" och trash-människor och som mindre begåvade.

Kan bara instämma och kan tyvärr säga att det stämmer in på mig också. Har bekanta som skänker relativt mycket till välgörenhet, fastän de själva inte har så mycket pengar alls. När pappas fru dog fick han dåligt med pengar och jag gick igenom hans ekonomi. Försökte få honom att stoppa sina donationer till välgörenhet, men nej, det var det sista han skulle sluta med. Måste erkänna att jag själv hade stoppat dem om jag hade dåligt med pengar.

Instämmer, så ser det ut i vår/barnens umgängeskrets också. 

Jag tror också att vissa har högre förväntningar på folk som är rika (eller tror är rika, för vem har den insynen egentligen), vilket är orättvist.  Sedan vet man ju inte vem som skänker till välgörenhet, hjälper släktingar osv. Man ser att barnen inte får stanna och äta och drar slutsatsen att det beror på snålhet.

Påven Benedictus sa för många år sedan:
Ju rikare människor blir, desto mer plats tar de åt sig själva. Och desto mindre plats blir det åt andra.

Jag tycker det passar bra in här. Fattiga förstår nog mer hur det är att inte ha pengar och kanske har mer inlevelse och förståelse för att ge till andra.

Jag har vänner och bekanta från väldigt olika ekonomiska förhållanden och en sak jag reflekterat över är att i familjerna med mycket pengar är det ofta väldigt ont om tid. Man hinner inte ha med extra barn vid middagen för man måste äta på 15 min och sedan susa vidare mot olika fritidsaktiviteter. Vill barnen leka måste det planerad i förväg osv. Vissa har också höga krav på sig även om gästerna (bara) är barn och då blir det jobbigt med spontanbesök. Grovt generaliserat förstås :)