Hur är det att jobba inom psykiatrin?
Jag jobbar i en helt annan bransch men är ändå lite nyfiken på hur belastande det är att hela dagarna jobba med människor som är psykiskt sjuka eller psykiskt instabila.
Jag jobbar i en helt annan bransch men är ändå lite nyfiken på hur belastande det är att hela dagarna jobba med människor som är psykiskt sjuka eller psykiskt instabila.
Troligtvis hemskt. Om man inte själv är extremt psykiskt stabil.
Känner en som jobbar tidvis där och hon säger att de anställda i stort alltid är ledsna.
Troligtvis hemskt. Om man inte själv är extremt psykiskt stabil.
Känner en som jobbar tidvis där och hon säger att de anställda i stort alltid är ledsna.
Finns ju olika former av psykiatri, allt mellan unga tjejer med bipolaritet och ätstörningar, till tungt kriminella personer på rättspsyk.
Såklart att det kan vara påfrestande att arbeta i den miljön, men även givande och intressant. Dock är det största problemet samma som i övriga vården; dvs brist på vårdplatser och stor bemanningsbrist (av SSK och läkare). Den stressen är värst.
Jag har arbetat inom socialpsykiatrin i 10 år, på boenden där personerna har antingen LSS eller SOL beslut. Ålder och sjukdom varierar. Mycket av arbetet handlar om motivationsstöd, jag arbetar främst utifrån MI metoden. Vissa dagar är mer krävande, det beror ju på dagsformen på individerna jag arbetar med. Som boendeassistent stöttar jag med allt från struktur och planering, kontakter med myndigheter och övriga vården, till social samvaro och hemliv. Det är individens behov som är i centrum, så man anpassar omsorgen och kommunikationen därefter.
Jag har som sagt arbetat inom yrket i 10 år, och trivs bra. Arbetsmiljön har varit tuff emellanåt, men det har främst handlat om våra nedskärningar och besparingar. Ibland har dock en individ varit väldigt sjuk i sin sjukdom som tagit mycket energi, och med brist av handledning har det resulterat i arbetsmiljöproblem. Men, i grunden är ju orsaken besparingar från ledningen.
Har man ett genuint intresse för människor och kan möta dem i det stadiet de befinner sig i är inte arbetet i sig konstigt eller svårt. Ofta har jag riktigt kul på jobbet!
Jag har arbetat inom socialpsykiatrin i 10 år, på boenden där personerna har antingen LSS eller SOL beslut. Ålder och sjukdom varierar. Mycket av arbetet handlar om motivationsstöd, jag arbetar främst utifrån MI metoden. Vissa dagar är mer krävande, det beror ju på dagsformen på individerna jag arbetar med. Som boendeassistent stöttar jag med allt från struktur och planering, kontakter med myndigheter och övriga vården, till social samvaro och hemliv. Det är individens behov som är i centrum, så man anpassar omsorgen och kommunikationen därefter.
Jag har som sagt arbetat inom yrket i 10 år, och trivs bra. Arbetsmiljön har varit tuff emellanåt, men det har främst handlat om våra nedskärningar och besparingar. Ibland har dock en individ varit väldigt sjuk i sin sjukdom som tagit mycket energi, och med brist av handledning har det resulterat i arbetsmiljöproblem. Men, i grunden är ju orsaken besparingar från ledningen.
Har man ett genuint intresse för människor och kan möta dem i det stadiet de befinner sig i är inte arbetet i sig konstigt eller svårt. Ofta har jag riktigt kul på jobbet!
Finns ju olika former av psykiatri, allt mellan unga tjejer med bipolaritet och ätstörningar, till tungt kriminella personer på rättspsyk.
Såklart att det kan vara påfrestande att arbeta i den miljön, men även givande och intressant. Dock är det största problemet samma som i övriga vården; dvs brist på vårdplatser och stor bemanningsbrist (av SSK och läkare). Den stressen är värst.