Dela syskon vissa dagar? Erfarenheter?

I första hand måste alla vuxna vara överens om det här upplägget, annars blir det problem. Om alla tycker att man ska försöka, så är väl första grejen att höra med storasyster och se om hon vill prova det här under ett par veckor. Hon behöver inte veta att det är som mål att det ska ske under en längre period. Efter att man har kollat med storasyster om detta är någonting hon verkligen vill, så lägger man upp det med lillebror på ett helt annat vis, typ: "Ska vi testa nästa vecka att du är här hemma med oss en/två nätter utan storasyster! Vi kommer att göra det här, det och det här..."

Sedan måste ni ju utvärdera: vad funkade bättre? Vad funkade sämre? 

Jag tycker att det är en högst dålig idé att dela på syskonen hela tiden, men 1-2 nätter kan ju vara bra, om inget av barnen far illa av det. Ni måste ju också kolla så att det inte slår bakut i den andra familjen, för vad som funkar för er, kanske inte funkar för dem.

Storasyster kommer ändå inom några år vara så pass stor att hon kanske vill välja en helt annan typ av bonusfamiljsuppdelning än vad ni tycker, kanske en månad hos pappa och en hos mamma eller hur det nu blir, så det är väl bra att hon kan börja känna på det.

Hur många rum har lägenheterna?

Tänker, de flesta syskon bråkar så att föräldrarna riskerar bli tokiga. Det jag ser som mest ovanligt är att de fortfarande delar rum, alltså inte deras beteende.

Bor respektive familj i en trea så kanske de vuxna ska sova i vardagsrummet så att barnen får varsitt rum.

Att dela på dem tyder på flyktbeteende och det är nog en kortsiktig lösning som i sin tur kanske ger andra problem.

Har en dotter på 14 och en son på 9, och de hade ärligt talat slagit ihjäl varann om de tvingats dela rum. Så där har du antagligen problemet. Vet ju inte hur ni bor, men om ni har ett stort vardagsrum så kan ni kanske dela av det så att ni eller sonen sover i vardagsrummet så att dottern får ett eget rum. Tonåren är en känslig tid.

Har två barn och de har periodvis haft nästan tvärtom-veckor, dvs en har varit hos mig, en hos pappan men så har de varit på samma ställe på helgerna. Det frigjorde varannan helg för oss vuxna. Det här var under högstadietiden då de gick varann på nerverna (de hade gemensamt rum på ena stället). Deras relation blev mycket bättre av att inte ses varje dag och nöta på varann. De har verkligen uppskattat att båda vi föräldrar kunde vara så flexibla, har de sagt i efterhand. 
När de efter en period återgick till att vara mer på samma plats så gick det väldigt bra. Nu har jag två killar och närmare i ålder än mellan era barn.
Det kan säkert också spela in, detta med kille/tjej och att det är flera år emellan. Förstår mycket väl att en 14-åring kan behöva eget space. 

Tack för era svar! Intressant (aaa) att ni provade detta och det funkade. Ja självklart måste båda familjerna vara med på upplägget. Osäker på vad storasyster kommer tycka, även om de bråkar känns det lite som att lillebror är hennes sociala "krycka" - därför kan hon ev vara motvillig, även om jag egentligen tror det skulle vara bra för henne.

Lägenheterna är två treor ja. I den ena har vi byggt ett loft så de är lite separerade. Har funderat på det där med att ge dem rummen men lägenheten är inte alls bra uppbyggd för det. Som sagt är boendesituationen inte tänkt att vara längre än till någon gång under nästa år, därav tanken på detta som en tillfällig lösning.

Vet inte om jag skulle kalla det flyktbeteende dock. Att försöka skapa lite pauser från syskonbråk under en period när det av naturliga skäl blir en hel del av detta. Av precis samma skäl som att man vill ha separata rum.