Är det bra eller dåligt för en själv att fråga om detaljer vid en otrohet?

Ingen kan veta hur det kommer att kännas för dig men om du känner att det är bättre att veta än att inte veta så tycker jag att du ska fråga.

Fundera noga innan är det enda tips jag kan ge. För när du fått detaljerna sen så kan du liksom inte "sudda bort" det du hört. Du kan försöka förtränga och glömma men inte radera.
Sen är frågan om du vill veta för att kunna så småningom förlåta och fortsätta tillsammans? Eller om det handlar om en relation som redan är över?

Om ni ska fortsätta tillsammans så ja - då kan man behöva detaljer för att kunna bearbeta. Kanske inte explicita detaljer om just det sexuella - fundera på det först (för du kan som sagt inte radera) men annat.  Och din partner har ett större ansvar att stå till förfogande med svaren för att det ligger i hens intresse också att ni kan ta er förbi detta. Sen får tiden utvisa hur det går.

Men om ni inte ska fortsätta relationen förstår jag inte alls vad man ska med alla detaljer till - då har man ju sagt bye bye redan. 

Jag tror det är bra för den bedragne att kunna få ställa alla frågor man bara önskar. Sen är det upp till sin partner vad den vill svara på. Men man bör ställa sig frågan vad vinner man på det? Själv ringde jag upp kvinnan min man varit otrogen med. Ställde frågor både till henne och honom. Det handlade mer om få ihop allt i ett kaosande huvud. Inte så mycket små detaljer. Utan mer om hur många gånger de träffats och var. Mest för att veta om han talade sanning.

Detaljerna skulle jag aldrig någonsin vilja veta.

Bestämmer man sig dessutom för att fortsätta att leva ihop bör man sätta ett datum. Fram till denna dag är frågorna fria. Sen måste lära sig förlåta. Om man nu man valt att fortsätta tillsammans bör man blicka framåt och inte älta det som varit.

Man kan förlåta men aldrig glömma.

Jag tror det kan vara bra att veta detaljer kring hur de träffats. Var, när, hur ofta, sen hur länge... Bara för att i framtiden kunna slappna av i att det mönstret är brutet. Om man nu ska fortsätta tillsammans då... Men detaljer om själva sexet tror jag du ska bespara dig!

Själv hade jag kastat ut fanskapet utan att vilja veta någonting mer än att min partner varit otrogen.

Fy fan för att vara i din sits, lider med dig!

Finns inget facit eller rätt eller fel. Det är upp till dig. Vil du veta så ska du fråga, men då måste du tåla svaret.

Om man inte blir kåt av förnedring kan jag inte tänka mig att man har någon "nytta" av att veta det.

Det enda skulle vara om mannen verkligen har levt dubbelliv, alltså haft en familj på annan ort också och jag ville pussla ihop för mig själv vilka varningstecken jag uppenbarligen missat, så jag inte går på samma nit en gång till.

Det är liksom detaljerna som etsar sig fast i huvudet åratal efteråt. Nu frågade jag inte om detaljer, utan fick se alldeles för många detaljer. Var min dåvarande sambo (var förlovade så fästman) och min dåvarande bästa kompis (som en syster till mig nästan, känt varandra sedan lågstadiet)

Att de bägge två bedrog mig ledde till att jag skar bort bägge två ur mitt liv. Är väl inte mina favoritmänniskor men det är inga jag bryr mig om längre. De existerar inte. Att de är ihop och har barn- kul för dem.

Men just detaljerna sitter kvar som fastetsade i hjärnan. Hans bara fötter, hans pung tillplattad under hennes skinkor, hur hennes skinkor spände sig och slappnade av spände sig och slappnade av ovanför hans platta pung och hur hon lät när de gjorde det. Jag såg dem när hon hade som trevligast. Den vinkeln jag såg det i, den ställningen. Det är sånt som spelas upp i skallen när jag drömmer mardrömmar. Detaljerna. Du vill inte ha detaljerna.

Men fyyyyy....sånt borde förbjudas i lag, stackars dig! 

Beklagar verkligen det. Men sluta att göra dig till offer. På det sätt du beskriver det. Du pinar dig själv. Fuck it. Dom var idioter. Skönt att dom inte finns i ditt liv. Du måste gå vidare. Och hur gör man då?

Ja, man väljer det själv. Man väljer om man vill släppa.

Hoppas innerligen du idag har någon vid din sida som är värdig dig <3

Tack
Jo men det är just detaljerna man pinar sig med mest tror jag. Därför vill man inte ha detaljer bara veta att de är personer som man inte skall ha med att göra mer.

Har nån vid min sida ( inte alltid vid sidan utan även under, ibland över, ibland mot diskbänken) som är värd mycket bättre än mig. Plågar honom med svartsjukeparanoia och kontrollbehov. Han älskar mig ändå vilket jag är glad för.

Ha ha låter ju underbart! Ett gott liv;)

Ja, paranoian och svartsjukan är inte lätt att tas med när man blivit så sviken. I know.

Med facit i hand kan jag säga att det är bättre att inte veta.

Många här ovan har varit inne på att det är rätt svårt att veta. Och det stämmer såklart.
Det är en hårfin gräns på att få reda på så mycket att försöka greppa situationen, och på att det gör dig än mer illa. Finns såklart också ett moment i att straffa sin partner med att blottlägga.
Skulle nog rekommendera en terapeut som hjälper till att styra samtalet.

Du menar att du frågade vad som hände och att du kände dig sämre av det?

Jo så är det. Att inte veta är också jobbigt... Och nu målar jag upp egna bilder av vad som hände som kanske inte alls stämmer.

Tänk dig det värsta som kan hända. Ungefär där det brukar vara. Sällan folk berättar hela sanningen heller. Och även om dom gör det. Hur ska du veta att det är så?

Du måste lära dig att vänja dig vid tanken istället. Har man väl vant sig så är det lättare att lägga tanken bakom sig. Gäller mycket.

Bra eller dåligt beror ju på hur man är som person och hur man kan hantera sanningen. Men det är iaf fullt naturligt del av krisreaktionen. Jag tror att det oftast handlar om 2 saker.

1) Man försöker göra sig en klar bild av vad som skett för att veta exakt vad det är man har att förhålla sig till och besluta sig om

2) Man vill kunna se om ens partner kan vara ärlig och säga hela sanningen eller om personen bara ljuger och mörkar för att avgöra om personen är värd en andra chans.

Måla upp egna bilder kommer du göra oavsett för om förtroendet är krossat så finns det ju inte en chans för dig att veta om det personen säger är sant eller falskt.  Men man kan väl ganska lugnt påstå att det nästan alltid är betydligt värre än det den som varit otrogen säger. De allra flesta ljuger och sanningen får oftast dras fram en liten bit åt gången, ibland inte alls. 

I en sån situation har ni ju två HELT skilda agendor, det är i ditt intresse att få så mycket fakta som möjligt för att veta vad du ska förhålla dig till och ta ett beslut, men ur den otrognes perspektiv är det tvärtom, det är i hens intresse att du vet så lite som möjligt för det ökar personens chanser att bli förlåten.

När man är mitt i det så förstår man sällan det och man försöker gräva fram hela sanningen till varje pris, men när man börjat läka och fått lite distans till det så förstår man att man egentligen inte behövde ha hela sanningen, det enda man egentligen behövde är att se hur personen hanterade situationen, om person var ärligt och stod för allt rakt av eller försökte ljuga sig ur knipan, för en person som inter kan stå för sina misstag och försöker ljuga sig ur situationen är ju ändå ingen man vill fortsätta leva med. 

Det beror nog på hur du är lagd. För mig skulle vetskapen exakt om vad som hänt göra att jag inte konstant skulle gå och älta och fundera över vad som *egentligen* hände. Men samtidigt är just den vetskapen självklart jobbig. Det som är viktigast är väl att din partner är helt sanningsenlig och beredd att svara på dina frågor utan att dölja något. Men då får du vara beredd på att svaren kommer bli jobbiga.

Håller med