• Kit83

    Beteende

    ej!

    Jag har en undran över min tre åring. Han är mellan barn. Storebror 5 år och lillebror 19 månader.

    Jag har tre åringen och fem åringen varannan helg och har nu avslutat en två veckors semester tillsammans med dem. Minstingen har jag på heltid.

    Min minsta är en glad skit med mycket vilja och envishet. Men mestadels glad och busig. Den äldsta har gått igenom mycket, jag ?försvann? när minsta var två månader pga av pappans agerande. Han är sen i det mesta, tal, förståelse och konsekvenser. Mycket manipulerande.

    Pappan är extremt manipulerande och har enormt kontrollbehov. Han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Detta beteende använder han även mot pojkarna vad jag vet av erfarenhet, och utifrån vad pojkarna berättar.

    Nu till undran. Tre åringen är mycket aggressiv rent fysiskt mot mig framförallt. Han slår mig, sparkas, nyps och slår mig i magen med huvudet. Han är starkare än han förstår. Han skriker högt bara helt apropå rakt ut och rakt in i våra öron. Minstingen får även han utstå dessa skrik i öronen. När han blir tillsagd gör han ?felet? ännu mer och hårdare eller sätter sig någonstans och total ignorerar mig, når inte fram till honom, ingen reaktion alls. Pappan påstår att han inte gör detta så mycket hos honom eller på dagis längre. Jag får även till mig att ?pappa bestämmer? ?pappa säger att jag ska slå dig? ?pappa säger att jag inte ska lyssna på dig?. Tyvärr så tror jag på dessa uttalande då jag själv har hört det när vi levde ihop. De båda har även berättat att ?pappa kastar oss i sängen? sant eller en upplevd känsla så känns det obehagligt. De har även berättat att pappa slår dem. När de blir hämtade av pappa så har femåringen svårt att lämna och säger långt innan att han vill stanna med mamma och inte åka till pappa. Långa hårda kramar och vill inte släppa taget. Medans treåringen inte ens vill säga hejdå.

    När vi är tillsammans är det tyvärr mycket bråk men också mycket mys, bus och äventyr sondera säger att pappa inte gör med dem. Vilket jag också tror på då han prioriterar sig själv väldigt mycket.

    Finns det något jag kan göra för att underlätta treåringens beteende?

    Kan det har någon orsak?

    Jag vill ju bara att han ska må bra och ha honom hos mig. Men hans beteende gör mig osäker på om han mår bra hos mig eller om det är revolt att minstingen bor hos mig jämnt och inte han.

    Jag har inte vårdnaden men behöver all hjälp jag kan få.

    Letar större lägenhet bor just nu i en tvåa på andra våningen och pappan i hus med stor tomt.

    Tacksam för råd och hjälp för en mer harmonisk tid med alla mina barn tillsammans!

  • Svar på tråden Beteende
  • Zorrorro

    Gör en orosanmälan. Ta stöd av dagispersonal och andra som är neutrala dvs som varken är dina eller pappans vänner, tex grannar. Sammla vitnesmål. Om dagis även får veta att saker låter konstiga så be dem dokumentera och anmäla. Prata med socialen om din oro. Och att det inte bara är för att du vill ha vårdnaden utan du skulle tvka det var tryggare för barnen att bo hos någon annan, även familjehem än hos pappan,, om det är så du känner. Då förstår kanske socialen att du inte ?bara? vill ha vårdnaden utan verkligen orolig för barnens välbefinnande.

  • Norrländskan123

    Hur kan pappan ha vårdnaden om han misshandlat dig psykisk och fysiskt? Anmäl till soc fortast möjligt! Barnen tar ju skada av detta. Deras beteende tyder på att barnen inte mår bra.

    Hade det varit mina barn hade dom inte bott hos pappan en sekund till!!!

  • Poppy 2012

    Din tråd berörde mig djupt.

    Att treåringen är aggressiv mot dig beror på att han känner sig trygg med dig och därmed vågar släppa fram alla jobbiga känslor. Utav det du skriver låter det som att dessa jobbiga känslor kommer ifrån den andra föräldern. Ett så pass litet barn har ofta inte andra kontaktytor än familjen och förskolan, så det blir där man får titta.

    Som en annan skrev, föreslår jag att du gör en orosanmälan. Du behöver även prata med någon som kan stötta dig i allt detta.

  • Kit83

    Tack för alla svar!

    Orosanmälan har gjorts mot honom från flera olika personer. Soc har fått informationen från mig och två andra ex till honom om både psykisk och fysisk misshandel men när de frågar pappan så säger han att det inte är sant och de tror på honom. Jag hade under en mycket kort period, ett halvår, diagnosen drag av borderline och de använde sig av den till pappans fördel. De valde sida mycket snabbt tyvärr.

    Då jag ej har vårdnaden om pojkarna kan jag inte ta med dem till psykolog utan pappans medgivande för en utredning. De var på bup men pappan var konstant närvarande så de höll bara med om vad som sades till dem och enligt den psykologen var det bekräftande på att pappan talade sanning. Även vid samtal hos soc har pappan varit i samma rum och de har inte sagt något, enligt mig självklart. Inte ens jag vågade säga emot honom när det begav sig.

Svar på tråden Beteende