Vän med ”den andra kvinnan” som idag är bonusmamma?

Det beror helt på dig själv och vilken relation du vill ha till ditt ex och henne, tänker jag. 

Vad ska förlåtas och varför vara vän? Var de två vänner tidigare?

Det räcker väl att vara hövlig och artigt vänlig och ha den kontakt som krävs för barnens välmående? Är väl rätt ovanligt att en ny partner blir kompis med exet även utan otrohetsaffärer?

Absolut om du gillar henne och vill ha henne som vän ! Personligen anser jag inte att det finns något att förlåta henne för då det är ditt ex som varit otrogen mot dig, inte hon.

Aldrig! Lite självrespekt får man väl ändå ha.

Jag tycker att om man medvetet är med en gift barn som dessutom har barn så är det oacceptabelt. Frågan är om det är förlåtligt att hon medvetet gjort så.

Exet och hon vill ha en nära relation för barnets skull. Att vi umgås som en utökad familj och åker på resor tillsammans osv. Det låter jättefint och vill gärna ge barnen den lyckan, MEN det kanske bara är realistiskt om det inte hade sårat någon delvis att de träffades en acceptabel tid efter skilsmässan.

..med en gift man* ska det såklart stå.

Det vore helt uteslutet.

Jag är i och för sig vän med min exmans nuvarande sambo, men det var ingen otrohet inblandad. Vi hade varit skilda flera år när de träffades.

Klart det inte är förlåtligt. Det betyder inte att man inte kan bete sig som civiliserade människor, men man behöver inte umgås socialt med gulliga parmiddagar, fira jul och annat skit! Resor tillsammans, tillåt mig kräkas ffs! 

Skulle vara EXTREMT storsint av dig att bli vän, men ser inte att någon kan vänta sig det av ett ex som blivit bedraget. Borde han/de tänkt på innan isf och skött det snyggt hela vägen om de tänkte på barnen. Kan du vara samarbetsvillig och trevlig i tonen när ni ses framför barnen så gör du tillräckligt tycker jag.

Är vän med min ex och hans nya idag, men det var väldigt underligt när det blev dem.

Hon och jag var väldigt nära vänner innan. Det var inte så att det var nån otrohet men kände mig ändå sviken. Jag lämnade min man (inte gifta men sambo) för en annan man, så jag var liksom "skurken".

Men hon och min ex fann varandra nästan direkt efter. 1 månad efter. Hon har känt mig (och min ex) i många år utan att jag sett några sådana vibbar alls annat än att hon tyckte bra om honom. Men eftersom jag var skurken kunde jag inte bli sur, jag hade ingen rätt att bli sur...men blev sur ändå. Fast har kommit över det nu, de är ett gulligt par och vårt barn har en bra bonusmamma.

Aldeles oavsett din exmans otrohet så behöver man inte åka på semesterresor med sin ex och dennes nye. Det viktiga är att man är vänliga mot varandra, bemöter varandra med respekt och inte försöker påverka sina barn att tycka det ena eller det andra. De flesta som är skilda åker inte på semestrar ihop.

Däremot är det ju rimligt att kunna vistas i samma lokaler, småprata, fika vid samma bord på barnens aktivitet, stå bredvid varandra och heja på barnens match osv. Som barnens två familjer - inte som en stor gemensam.

Tack alla för svar!

Det är ingen otrevlig ton och vi kan vara civiliserade framför barnen, men jag har själv valt att hålla avstånd när jag har möjlighet till det. Vi är inte på en nivå där vi kan ses och fika. Jag har ännu inte träffat någon som öppnat upp för en relation med exets nya partner när relationen inleddes redan under ens äktenskap.

Hur mycket man än önskar att man kunde umgås så man får se barnen oftare så kanske det inte går i ett sånt här scenario.

Det låter inte särskilt troligt.

Aldrig i livet.

Är det barnen själva som anser att det vore en lycka att ni alla åker på semester tillsammans mm , eller ditt ex och hans nya som tycker så?

Förlåta och vara vän med är inte samma sak tycker jag. Inte heller tycker jag att man ska eller behöver vara vän med sitt ex nya partner.

Däremot underlättar det om man kan vara neutrala och behandla varandra med respekt om det finns barn i bilden. Då kanske det krävs att man "förlåter" eller i alla fall kommer över sveket och går vidare utan agg. 

Har du lättare att träffa din exman än hans nya? Eller varför fokuserar du på att det är hon som ska förlåtas? Tänker att det borde vara ännu jobbigare att hantera relationen till en person som stod dig nära och svek dig.

Och oavsett orsak till uppbrottet, skulle du verkligen vilja ha en utvidgad familj med din expartner och dennes nya? Är det verkligen ett ideal för sig som endast hindras av din ilska mot din ex nya partner? Annars tyckee jag att du kan sluta grubbla över hela den idén - det är ju inget standardförfarande bland skilda hur odramatisk skilsmässan än är.

Har du däremot svårt att småprata med exet/hans nya, sitta bredvid dem på en skoltillatällning osv är det ju något som kan vara relevant att jobba med. Inte minst för din egen skull, och naturligtvis mer ju längre tid det gått från skilsmässan. Självklart behöver man tid att processa allt som hänt och det behöver ju din ex också förstå och inte pressa på för hårt.

Nej.

Artigt och neutralt är bra, och att de har förväntningar på mer är helt verklighetsfrånvänt.

Jag skulle göra mitt bästa för att förlåta, främst för mina barns skull men även för min egen. Vill inte gå runt och känna agg, besvikelse och ledsamhet hur länge som helst. Men skulle dra gränsen vid att ha en ytlig relation och på artig nivå, att förlåta är för mig inte likställt med att glömma.

Men nu skriver jag hur jag önskar att jag gjorde, känslolivet är oftast mer komplicerat och handen på hjärtat vet jag inte om jag skulle kunna förlåta, vare sig henne eller min exman. Är inte smickrande att erkänna men skulle nog konstant ha känslan att hon "stal" min plats i familjen, känsla av att ha blivit utbytt. Som sagt, kanske inte en fin egenskap hos mig men som sagt så önskar jag att jag agerar och känner annorlunda.

Ja det finns ju inga krav på att man måste. 

Jag är omgift. Vi umgås inte med våra ex och deras respektive. På ena sidan är det helt omöjligt och på den andra sidan är det möjligt men vi har inget direkt intresse av att ha parmiddagar med dem. Det viktiga har varit att det fungerat runt barnen och det går utmärkt att ha bra relation runt barnen utan att leka storfamilj.