Studentlägenhet...

Min dotter har en funktionsvariation som gör att det är svårt att föra vissa samtal med henne (man vet inte riktigt vad hon egentligen vill), och hon har också svårt i för stökiga miljöer. Man kan säga att hon har ett intresse, att plugga, och det är hon bra på. Men inte lika bra på att läsa sociala koder och hantera sociala situationer.

Det har gått bra för henne i skolan, och nu har hon kommit in på Universitetet. 
Mamman och jag är skilda sedan många år.

Jag har ganska bra ekonomi (men inte för bra) som gör att jag tog steget att köpa en lägenhet som hon kan bo i. Men jag behövde då låna en del av pengar. Jag tänkte och tycker att hon behöver ha sitt eget utrymme, annars kommer hon att ha svårt.

Dottern och jag är överens om att hon betalar mig för räntan som jag betalar till banken. Jag står för alla kostnader i lägenheten (t.ex. behöver jag nu fixa lite med elen och med en "ny" spis till den. Men, som sagt, hon betalar mig för räntan. Allt som allt, är hennes månadskostnad då samma som ett litet bättre studentrum. Men det går att hitta billigare studentrum (korridor) som är billigare...

Mamman tycker dessutom inte om att jag ber dottern betala för räntan. Men jag har inte ekonomi att jag ska pröjsa för allt (mamman har för övrigt inte velat hjälpa att köpa lägenheten, anledning till att jag behövt låna).

Och nu till frågan. 
Är jag en fuling som tvingar dottern att betala för räntan för lånet?