Hur ska jag tänka... hjälp!
Hej FL, skriver för att få kloka råd av er..
Är i en superkonstig sits. Ska försöka fatta mig kort. Och hoppas på inga påhopp.
Är gift med en man och vi har tillsammans en sjuåring och en femåring. Vi hade ett bra äktenskap på de flesta sätt förutom att han aldrig kunde hålla sig från att flörta med andra kvinnor. Han var även otrogen vid ett par tillfällen. Jag tog ut skilsmässa och han flyttade ut (vi har enbart lite betänketid kvar nu).
Jag älskar ju denna man av hela mitt hjärta men kan ej lita på honom kring detta. Är inte ok med att han flörtar med andra. Däremot litar jag på honom i allt annat och vi finns alltid där för varandra.
När vi separerat träffade jag efter ett tag som singel en annan kille jag blev blixtkär i initialt men sedan klingade känslorna av lite av olika anledningar. Var dock fortfarande superattraherad av honom och vi fortsatte att ses.
Jag hade minipiller jag var mycket noga med att ta på rätt sätt men blev trots detta gravid. Märkte detta först i v 12 och klarade faktiskt inte av att göra en abort. Bokade tid och allting men det gick bara inte..
Bestämde mig då för att behålla barnet.
Jag diskuterade detta med den här killen då och det visade sig då att han definitivt inte önskade barnet. Så vi avslutade förhållandet.
Vi sågs dock igen under graviditeten många går gånger mest som kk (såklart när det inte var mina dagar med barnen och hemma hos honom) och detta har alltså känts bra för båda två. Tanken var att jag skulle ta vårt gemensamma barn själv sen när det sen var dags för förlossningen.
När jag började bli färdig med graviditeten kanske i mån 8 sa jag att nu vi får sluta ses för jag får inte ut så mycket av att träffas längre när jag är så stor och måste fokusera på att förbereda för barnets ankomst. Då vill han plötligt försöka sig på ett förhållande mellan oss för barnets skull, och om det inte funkar vill han ha gemensam vårdnad om barnet. Detta kom för mig som en chock.
Mitt ex har under sommaren frågat mig om jag vill försöka igen med honom. Han vet om allting kring graviditeten, att jag fortsatt träffa mannen ibland och sådär och att mannen inte skulle vara delaktig. Har ej frågat honom kring om han träffar någon eller så.
Jag känner ju innerst inne trots att jag skäms över det att jag skulle vilja ge det en chans mellan mig och min exman trots allt som hänt.. men vet ej vad som är mest rätt för barnen? Saknar min exman väldigt mycket varje dag och älskar honom väldigt mycket.
Vore det stor risk att man hamnar i samma konflikter igen om vi skulle försöka igen?
Kan relationen mellan honom och det yngsta barnet som inte är hans bli bra? Om inte vore det ju helt fel mot det yngsta barnet.
Jag och yngsta barnets pappa gick tillsammans till förlossningen för två veckor sedan och allt gick bra. Nu finns en liten dotter. Vi har hållit kontakten men han bor och jobbar på annan ort också så föll sig naturligt för mig att åka hem själv och vara med henne. Nu vill han komma och hälsa på oss.
Nu står jag här och vet vare sig ut eller in. Vad är mest rätt mot barnen om man tänker på alla tre? Menar inte att ta något beslut just nu utan fokuserar på barnen just nu. Vill ju att hon (Yngsta) ska ha rätt till sin pappa osv.
Hur hade ni tänkt om ni lyckats hamna i samma situation?