Kronisk urinvägsinfektion förstör mitt liv
Är en kvinna i 30-årsåldern som i tio år haft enorma besvär med urinvägsinfektion. Jag hade väl haft någon enstaka även innan det, men för tio år sedan började mina besvär bli kroniska.
Jag hade kraftiga urinvägsinfektioner mer eller mindre konstant i ett år. Jag var ofta sjukskriven för mina besvär var så stora att jag omöjligt kunde jobba. Jag fick antibiotika men symptomen kom alltid tillbaka nästan direkt efter varje avslutad kur. En gång fick jag ingen medicin längre då läkaren tyckte att jag fått tillräckligt på ett tag. Då utvecklades det till njurbäckeninflammation och jag var allvarligt sjuk. Jag repade mig från det och sen lättade det med infektionerna ett tag, men med det menar jag att jag "bara" fått fyra-sex stycken per år i snitt sedan dess. Varje gång har jag så svåra symptom att det handikappar mig och det finns ingen möjlighet att vänta ut det och inte ta medicin. Men att ta så mycket antibiotika regelbundet har sannolikt försvagat mitt immunförsvar så att jag dragit på mig andra sjukdomar också.
Jag har gjort flera utredningar genom åren men de har inte kunnat visa varför jag har kronisk urinvägsinfektion. Allt ser normalt ut enligt prover och röntgen. Jag har fått utstå många förnedrande frågor från vården, bland annat om jag leker med bajs vid sex samt att det sannolikt är så att min kille är otrogen och har gett mig klamydia (sagt medan läkaren sitter med provsvaret om urinvägsinfektion i handen).
Jag är självklart medveten om alla tips om vad man kan göra både för att förebygga urinvägsinfektion och för att bli av med den när den väl har kommit. Kissa efter sex, dricka mycket, torka mig framifrån och bak, hålla igen på socker, klä sig si eller så... Jag har alltid följt dessa råd men det funkar uppenbarligen inte på mig.
För ett par år sedan fick jag Hiprex, ett antiseptum som man tar dagligen för att förebygga urinvägsinfektion, utskrivet. Första året med det hade jag "bara" två eller tre infektioner, men sen har det fortsatt ungefär som vanligt. Har provat flera örtmediciner och kosttillskott och så vidare men det hjälper ingenting vad jag märkt av. Någon enstaka gång när känningarna kommer har jag lyckats bromsa dem genom att dricka stora mängder citronvatten, men det kommer alltid senare i alla fall. Så det är bara frågan om att lyckas skjuta upp den lite om den kommer mer olämpligt än vanligt.
Nu i år verkar det vara kroniska besvär som gäller igen. Har haft åtminstone sex infektioner sedan årsskiftet och nu vägrar vården ge mig mer antibiotika, som tyvärr är det enda som får bort symptomen för mig. Jag avslutade den senaste kuren för tio dagar sedan och nu är det dags igen. Nu är jag dock långtidssjukskriven av annan anledning och kan sitta på toa och kissa rakblad i en vecka, eller vad det nu blir... Jag har en ny tid för utredning i oktober men jag har inga förhoppningar om att den ska visa mer än mina tidigare undersökningar.
Det låter kanske överdrivet, men det här har en så kraftig effekt på mitt allmänna mående att det gör mig närmast deprimerad. Det är fruktansvärt att ha så ont och må så illa, kissa HELA tiden och aldrig veta när nästa infektion ska slå till. Det sänker min livskvalitet så mycket och jag känner mig liksom fångad i min sjukdom och vågar inte göra vissa saker.
Finns det någon som har liknande erfarenheter och som till slut hittade något som höll besvären borta för gott, eller åtminstone hamnade på en "normal" nivå? För mig vore det en drömtillvaro att bara behöva få två infektioner per år...
