Min kille spelar tv spel konstant

Oavsett om du vill fortsätta med honom  eller inte, så undrar jag om du då bara sitter där och väntar på honom? 
Åk iväg, träffa en kompis, gör nåt annat, så att han fattar att du inte finns till hans exakt den sekund han kommer på att han har lite tid för dig. 

Jag tolkar din text som att ni inte bor ihop? Om ni inte gör det och det blir en sån situation skulle jag åka hem till mitt, säga att han kan höra av sig när han behagar ha tid med mig. 

Vad du ser är vad du får. Antingen accepterar du att ha en relation med en kille som prioriterar spelandet före dig, eller så träffar du någon annan som faktiskt vill umgås med dig.

Han kommer med största sannolikhet inte att förändra sig. Har du tur så kanske han minskar på spelandet en tid, men det kommer alltid att finnas där. Och med tiden öka igen.

Jag har två bekanta vars män spelar mycket. Båda kvinnorna är de som har det absolut största ansvaret för barnen och hemnet. Männen prioriterar spelet. Kvinnorna klagar hela tiden men männen ignorerar. De har det ju bra som det är. Så varje kväll tar kvinnan hand om att laga middag och lägga barnen. Sedan städar hon och förbereder för morgondagen. Under denna tid sitter mannen med hörlurar på och spelar.

Vill du ha det så?

Känner igen det litegrann, men min man är istället beroende av telefonen. Man känner sig så ratad på något sätt. Det är ju svårt att konkurrera, jag kan aldrig bli lika intressant som hela internet. Antar att du känner något snarlikt, att man känner sig osedd och tråkig som blir bortvald. Har inget direkt tips men ville bara vinka och säga att jag känner igen mig i det du skriver.

Kan det vara lättare om ni ses hemma hos dig där han inte kan spela, eller träffas och gör saker ute? Eller om du säger rätt ut något i stil med att "Jag tycker det är tråkigt att vara med dig när du bara spelar. Det är inte speciellt socialt" och ställa något slags ultimatum.

Han borde ju må bra av att ni typ sticker ut på utflykt i naturen eller något så han kommer ut..! Jag skulle aldrig våga skaffa barn med någon som spelar mycket för det lär vara samma sak då. För maken är detta med telefonsurfandet ett sätt att fly från jobbiga känslor eller en tråkig vardag, och jag kan tänka mig att när det blir tuffare, som det kan bli när man har små barn, är det nog lätt att man flyr in i tv-spelen ännu mer, så mitt råd är att försöka få bukt med det ordentligt innan ni (om ni vill, kan osv) ev får barn i framtiden. 

TV-spel var skamligt förr, nåt man skulle skämmas för. Bara för nördar.
Nu när spel är Big Business, då har det en helt annan status.
Men jag har läst här på Familjeliv att i min ålder, 49, så ska man inte spela TV-spel. För då vill ingen tjej ha mig.
Jag vet många tjejer som gillar spel, så jag tror att en sån tjej skulle vilja ha en kille som också gillar spel. Eller så gillar hon inte spel, men kanske gillar killen ändå. Man måste inte dela alla intressen.
Jag kommer iallafall fortsätta spela, för jag tycker att det är roligt.

Jag skulle dock inte prioritera spel framför tjejen, och inte sitta så länge med spelen som TS kille gör.

Ja verkligen. Sen förklarar jag att du får spela men du kanske inte behöver sitta 5 timmar. Men då tycker han att jag bestämmer över han och han vill inte ha en tid att anpassa efter mig. Han menar om han är hemma en fredag och inte träffar sina vänner så kan han spela med dem online hela fredagen ist. För att tänka nu kan jag göra något två dagar med min tjej. Eller spela 2 timmar. Men då blir han arg och tror jag vill ta bort något från han. Jag är med vänner vill jag tillägga men han är densamma utan mig. Och när vi väl ska ses på helgen ska jag vara glad om jag får en dag för mig själv. Har han inte spelat på länge ska jag få sota för det och han ska spela en halv dag. Ledsnar

Tycker din kille kan bli ihop med min flickvän, hon lever i som mobil/padda
90 % av sin lediga & vakna tid.

Spelar ingen roll om det är tv-spel, golfande eller kroghäng med polarna. Det du behöver fundera på är om du vill vara i en relation där du alltid prioriteras bort för nåt annat. Och där det för honom upplevs som en uppoffring att fokusera på dig/er.

Det kommer bli smämre och sämre även om han slutar några år som kommer det här beroende dyka upp igen när han må dåligt. Jag säger bara spring därifrån och hitta dig en normal kille. De kommer aldrig bli bra tro mig.[/quote]

Jag tänker också på det, att i tunga perider i livet och som et sätt att hantera vardag, stress och press kommer spelandet dyka upp och finnas med jämt. Jag tror det är som vilket missbruk som helst. Lämna honom, säger jag iaf, och ger det honom inte en tankeställare så är han djupt ute. Hitta någonsom är rolig att vara med och som tittar på dig istället för på en skärm och som lever och älskar istället för att vara i en tecknad värld.

Jag var i exakt samma sits som du, fast med dataspel. Jag gav honom tillslut ett val jag eller att spela varje dag. Vi bor dessutom ihop. Och sen tycker jag att du ska ställa krav. Om ni bestämt att ni ska ses och umgås så ska ni det, då är det eran tid inte hanns ?egentid?. Då ska du kunna kräva att han ger dig tiden och uppmärksamhet inte sitt spel.

Som sagt jag sa till mon sambo att han fick sluta eller att vi skulle gå skilda vägar. Det funkade tillslut.

Sitt inte och vänta, roa dig själv, med andra människor. Så får han väl fatta att du är på väg om det dyker upp nåt bättre.

Vi är runt 50 och har spelat i perioder båda två, han mer än jag. Men vi kom överens om att vi slutade med allt onlinespel i minst tre år när vi fick barn, då är bara turnbased tillåtet, som man kan lämna på en sekund.

Vi lagar och äter alltid middag ihop och delar på allt annat som ska göras i hemmet. Han kan sitta någon timme på kvällen, men inte mer.

Så alla som spelar är inte hopplösa, många växer upp och en del kan hålla sig till regler. Men du kan bara förhålla dig till den personen han är nu, och om han inte har någon önskan att lägga tid på dig mer än möjligen i sängen så kommer ni inte att ha en vettig relation. 

Satsa på att göra dig själv lycklig istället och låt honom mogna till i sin takt då.