Sambo stör sig på ”stökigt” barn

Pappan är orimligt pedant, man måste precis som du själv säger räkna med lite oreda som barnfamilj.

Låt pojken ha sina leksaker (kanske inte alla, men ett rimligt antal som han kan välja mellan).

Jösses. Din man skulle få spel här hemma då. Vi byter visserligen också av leksaker, men har långt mer än några stycken framme. Så är det att ha småbarn. Det går inte längre vara pedant då. 

Menar du att han lägger undan leksaken så att barnet inte längre kommer åt den? Det låter ju dumt i så fall. Men om barnet slutat leka med en sak och den ligger i vägen (snubbelrisk) kan man förstås som vuxen flytta leksaken till en bättre plats där barnet fortfarande kan komma åt leksaken.

Hans teori är alltså att tvååringen ska lära sig att lägga leksakerna på rätt ställe genom att göra så?

Hursomhelst är det inget som säger att puckopappa ska ha nåt mandat i denna fråga.

Du kan ta fram sakerna igen.

Om man inte klarar av att ha sex leksaker aktiva u hemmet så är man inte redo att vara förälder.

Precis, jag var otydlig. Han lägger in leksakerna i förrådet som barnet inte har möjlighet att komma in i. Inte ens lite diskret, utan framför hans ögon så att sonen blir ledsen.

Hahah ja, det är verkligen en puckopappa ibland.

Det där så olämpligt att det börjar ringa varningsklockor hos mig. 

Barnets behov av lek och stimulans trumfar förstås pappans behov av ordning och reda, men han är inte ensam om att ha fått spel någon gång efter att ha trampat på en leksaksbil i trappan och plockat upp en kloss ur vasken. Inför kanske lite bättre städrutiner så att ni plockar undan leksaker morgon och kväll på jobbdagar och ett par gånger extra dagar när ni är hemma.

Och för allt i världen, låt pappan ta hand om sonen när han blir ledsen och sedan uttråkad för att pappan lade undan hans leksaker (utan att ta till skärmar eller mat). Får han inte hantera konsekvenserna av sina handlingar lär han inte inse fördelarna med att undvika dem.

Tycker kanske att en tvååring är lite för liten för att helt förstå begreppet städa och plocka undan efter sig. Men man kan absolut börja uppmuntra och förklara redan nu. Typ "jaha har du lekt klar med den här, då går vi och lägger tillbaka den där den ska vara på hyllan i ditt rum".

Har mycket äldre barn än så och man får tjata och påminna nästan dagligen om att saker ska plockas undan när man är klar med något. Sedan kan jag förstå om barnet är äldre och man har påmint många gånger att man tröttnar. Men att tro att det ska ske självmant ens hos äldre barn...

Varför städar han bort leksakerna istället för att städa tillbaka dem in i tvååringens rum? Städa och plocka, ja det är typ det livet går it på sne man fick barn. Vill man inte ha saker på fel ställe så skaffar man inte barn. Äldre barn kan man säga åt att städa själva men kan tycker alltså att man ska klara det när man är 2?