Ni som har skilt er och lever ensamma med barn. Hur får ni ekonomin att gå runt? Om ni vill får ni gärna dela med er av vad ni har för hyra, inkomst, övriga utgifter etc. Har svårt att se hur jag ska få allt att gå runt. Kommer inte ha ett jobb till att börja med utan leva på sparpengar så jag försöker lista ut vad jag kan klara mig på.
Jag bor där jag har råd att bo. Det var liksom den riktlinje jag hade att rätta mig efter. Här fanns inga möjligheter att vara kräsen. Den första bostaden efter en skilsmässa är ju inte heller huggen i sten, man har lättare att byta bostad senare när man väl är på plats och har en fungerande ekonomi och lugnare utgångsläge.
Jag och min som på 13 bor i en 2-rummare och han fick sovrummet och jag sover i vardagsrummet som jag har delat av. Hur mysigt som helst och vi trivs väldigt bra.
Betalar 4890 kr i hyra inkluderar även en parkeringsplats. Bor i hyresrätt.
Bostadsbidrag på ca 1100 kr i månaden.
Barnbidrag går till mig. Exet betalar inget underhåll utan står istället för allt vad sonen kan behöva i löpande utgifter.
Summa inkomst (lön och två bidrag) = ish 19.000 ca netto.
När fasta kostnader är betalt så har jag ca 9.000 kr kvar som ska täcka mat, kläder, nöjen, bensin och annat . Vilket räcker gott och väl.
Genom jobb och slit.
Självklart är det mer kostnadseffektivt med 2 föräldrar som delar liv och hushåll, så som separerad/skild kommer alla ha det sämre ekonomiskt.
Men det är inga som helst problem att ensam driva runt ett hushåll med barn på en vanlig knegarlön. Jag har ett vanligt normalt knegarjobb inom industrin och 2 förskolebarn som bor växelvist, får ut runt 23.000:- netto på grundlönen, vilket räcker gott o väl att leva på i landets 4-5de största stad...
Bor barnen växelvist så knegar man lite övertid på barnlediga veckan och får på så vis möjlighet att sätta lite guldkant på tillvaron.
Har man barnen på heltid så ger ju barnbidrag och underhåll ett rejält tillskott i kassan, 2 barn i förskoleålder ger en bit över 5000:-/mån netto.
Det som dock fungerar mindre bra är när man vant sig vid att ha en partner att luta sig ekonomiskt mot och nu istället försöker hanka sig fram på en blandning av a-kassa, föräldraledighet, sjukskrivning och diverse bidrag....
Vilket verkar förekomma tämligen ofta, nästintill alltid är det kvinnor som finner sig i denna sits....
Jag hade fast jobb, och exet köpte ut mig ur huset, så jag köpte en lägenhet. Det går bra ekonomiskt, och jag kan lägga undan 5-10'/mån.
Jag tjänar ca 38' brutto, avgift+lån på 7 500:-. Inga speciella andra utgifter förutom CSN.
Tack för era svar! Jag har ett jobb just nu men kommer behöva byta, så jag måste räkna på att det kan ta ett tag innan jag hittar ett nytt. Boende och bil är dock klart. Det löser sig säkert, men känns såklart väldigt jobbigt när allt är lite upp och ner.
Vad är det för fråga?
Ensamstående finns det miljoner av i Sverige, både med och utan barn. En normal lön från ett normalt jobb kan man absolut leva på själv, många har dessutom pluggat eller på andra sätt skaffat jobb med lite högre lön än snittet.
Tror du att alla ensamstående utan barn lever ur hand i mun? Att alla ensamstående kollegor går hem till ett råttbo och äter nudlar? Då har parnormen blivit alldeles för stark och det är dags att vakna lite. De flesta ensamstående utan barn och med normal inkomst lever ett gott liv - bor bra, har råd med resor och nöjen. Självklart har sambos och gifta ännu bättre förutsättningar men naturligtvis klarar man sig ensam på en lön.
Har man valt barn i sitt liv lägger man helt enkelt en del av den barnlöses nöjespengar (resor, extrajackan, lite extra utemiddagar osv) på barnet. Barn kostar, ja, men bor de varannan vecka betalar man bara halva kostnaden. Bor de heltid har man rätt till underhåll. Barnbidrag får man dessutom, helt eller halvt beroende på.
Jag tror att om du tänker efter så känner du till många ensamstående som verkar ha ett gott liv ekonomiskt - som berättar om resor efter semestrarna, kommer nyfixade i håret, har fina kläder, går ut och äter efter jobbet, berättar att de ska bjuda vännerna på middag hemma, ber om vintips, har dyra träningskort och som har råd att ha bil. Ta några djupa andetag och tänk på dem. Det kommer ordna sig. Har man ett normalt betalt jobb är det inga problem ekonomiskt att leva ensam.
Vad är det för fråga? .
Ensamstående finns det miljoner av i Sverige, både med och utan barn. En normal lön från ett normalt jobb kan man absolut leva på själv, många har dessutom pluggat eller på andra sätt skaffat jobb med lite högre lön än snittet.
Tror du att alla ensamstående utan barn lever ur hand i mun? Att alla ensamstående kollegor går hem till ett råttbo och äter nudlar? Då har parnormen blivit alldeles för stark och det är dags att vakna lite. De flesta ensamstående utan barn och med normal inkomst lever ett gott liv - bor bra, har råd med resor och nöjen. Självklart har sambos och gifta ännu bättre förutsättningar men naturligtvis klarar man sig ensam på en lön.
Har man valt barn i sitt liv lägger man helt enkelt en del av den barnlöses nöjespengar (resor, extrajackan, lite extra utemiddagar osv) på barnet. Barn kostar, ja, men bor de varannan vecka betalar man bara halva kostnaden. Bor de heltid har man rätt till underhåll. Barnbidrag får man dessutom, helt eller halvt beroende på.
Jag tror att om du tänker efter så känner du till många ensamstående som verkar ha ett gott liv ekonomiskt - som berättar om resor efter semestrarna, kommer nyfixade i håret, har fina kläder, går ut och äter efter jobbet, berättar att de ska bjuda vännerna på middag hemma, ber om vintips, har dyra träningskort och som har råd att ha bil. Ta några djupa andetag och tänk på dem. Det kommer ordna sig. Har man ett normalt betalt jobb är det inga problem ekonomiskt att leva ensam.
Man ger fan i att skilja sig så fort man blir kåt på en annan så brukar man kunna leva rätt gott .