När omgivningen inte gillar namnet man valt

Men säg åt dem att sluta vara elaka! Säg som det är att ni blir ledsna av deras pikar!

Är det nåt fel på namnet eller varför tycker de inte om det, alltså är det något riktigt udda namn på något sätt?

Gissar att ni hittat på något eget namn som folk inte uppfattar som ett "riktigt" namn? Kan det vara därför? Eller har ni valt ett namn som kommer från något annat språk och känns ovant?

Då tror jag inte de kommer förstå och vänja sig förrän barnet finns på riktigt. Just nu är det en abstrakt idé detta namn (för dem) men den dagen de sitter med barnet i knät och pratar med det, och säger dess namn, så kommer det fungera. 

Vad är det för fel på namnet, enligt dem?

Lite skillnad på ifall de bara tycker att det inte är så fint, och ifall de tycker att det är synd om barnet som ska behöva heta detta pga vad det nu är. Då kanske de har svårt att knipa igen för att de känner behov av att ?rädda? barnet från ett hemskt namn som det kan få lida för.

Mitt namn ogillades av äldre släktingar för att de tyckte att det var för gammaldags och tantigt. De förstod inte att namn kommer igen med tre generationer ca, och att mitt namn snarare skulle bli alltför vanligt i min åldersgrupp?

Ja, vi hade en idiot i släkten som tyckte sig ha rätt att ifrågasätta vårt namnval men vi brydde oss inte. Det är vårt barn och vårt val.

Jag skulle aldrig kommentera andras val av namn även om jag själv inte tyckte om dem, så gör man bara inte. Okej om man blir tillfrågad i val av namn men absolut inte annars.

Säg till dem som kommenterar att ni har bestämt er för det här namnet och att ni tycker att det är fint och att det räcker för er.

Jag skulle först och främst försöka fundera på om det faktiskt finns någon anledning till varför de är emot namnet. Har t.ex. en bekant som gav sin son namnet Petter Niklas utan att reflektera över varför den kombinationen kanske inte var vidare smart.

Men handlar det genuint om en smaksak, att de helt enkelt inte gillar namnet, då får ni väl bara försöka ignorera dem tills barnet är fött och officiellt och formellt har fått namnet. Då kan dom ju få sura bäst dom vill, men dom kan ju inte gör något åt vad barnet heter.

Det är verkligen inte schyst. 

Sen som totalt ovetande om namnet undrar jag om släkten antingen är väldigt traditionell och ert namn är inte det (eller tvärt om).

Eller om det är ett namn som kan bli jobbigt att leva med för barnet om det inte får så bra självförtroende? 

Jag skulle aldrig säga till föräldrar vad jag tycker om deras namnval - om de inte aktiv fråga eller jag tycker att de skadar barnet med det här namnet.

Varför håller folk i din omgivning på såhär? Är det så att de bara inte tycker om namnet, eller anser de att det kommer att påverka barnet negativt att få namnet ni har bestämt är för?
Och jag blev nyfiken nu - vill du berätta vilket namn det är?

Japp... Massa pikar när vi väntade första, och då över ett namn vi inte ens _garanterat_ valt, utan det var med på en lista med ca 5 namn. Och nej, det var inget konstigt namn och nej, ingen av våra släkter har någon särskild "stil" på namnen, någon särskild religion eller kommer från något särskilt ställe. Det var ett namn i nivå med Benjamin, Samuel, Josef - ingen konstig stavning eller något. Ändå var jättemånga emot namnet. Vi bad aldrig om åsikter heller, men det prackades på ändå... I slutändan blev det ett av de andra namnen, inte p.g.a. släktingarna, utan för att vi tyckte barnet såg ut som en "Benjamin" snarare än "Samuel".

Övriga barn var vi sedan extremt tydliga med att vi INTE ens skulle nämna vilka namn vi funderade på under graviditeterna, och att vi inte ville höra ett jävla smack om vilka namn vi sedan valde. Det respekterades.

Något som är lite intressant i sammanhanget är att min brorsa fick barn några månader efter mig, och deras son fick ett riktigt udda namn, och de var öppna från början med att det skulle bli just det konstiga namnet. Föreställ er att man gjort om ett etablerat namn till ett hittepå namn, typ Kristian till Wistian, är ni med? Alla pratade bakom ryggen på dem istället om vilket konstigt namn det var, men sa i alla fall inget till brorsan. Men mig/oss var man på? Jättekonstigt. Nu pratar alla istället om hur "Wistian" verkligen vuxit in i namnet så det är ju inte så fult något mer o.s.v.

Jag undrar lite som de andra, kan det vara för att ni har valt ett väldigt speciellt eller extremt namn och de är rädda att barnet kommer att bli mobbat sen?

Ni får säga att "du valde namn till dina barn och vi väljer namn till våra". Sen byta samtalsämne.

Min svärmor rynkade på näsan så att hela ansiktet såg ut som en ihopknycklad burk varje gång vi nämnde vår förstföddas namn. Namnet var inte ovanligt eller extremt på något sätt utan ett helt vanligt namn. Hon var väl sur att inte hon fått bestämma. Jag sa aldrig någonting men det blev ju ytterligare en grej att lägga till på den redan milslånga minuslistan jag hade för henne.

Min morfar var inte förtjust i det namn som mina föräldrar sa skulle bli mitt tilltalsnamn. På 70-talet sågs det inte som ett "fint" namn. Det är ett namn med vikingaton. Sen ett 20-tal år tillbaks är det ett populärt namn. 

Morfar ändrade sig plötsligt, från en dag till en annan och kunde då inte tänka sig ett annat namn på mig än det jag skulle ha som tilltalsnamn. 

Om det inte är ett direkt olämpligt namn som tex Adolf eller Djävul så tycker inte jag att nån annan än föräldrarna till barnet har nåt att säga till om i namnvalet. Övriga i släkt och vänkrets får helt enkelt gilla läget och acceptera namnet som föräldrarna valt.

Ofta är det också så att ett namn man inte gillar färgas av personen som bär namnet. Så även om man tycker att Gerda eller Zeke är skitfula namn så börjar man gilla det bara för att lilla Gerda och lilla Zeke är såna gulliga ungar som man gillar.

Namnet är inte påhittat, de tycker bara inte om det/anser att det finns finare namn. Det kan man givetvis tycka men då behöver man heller inte säga det eller komma med tråkiga kommentarer när man vet att namnet redan är bestämt, kan jag tycka.

Ja, jag hoppas att namnet slutar kommenteras när barnet väl är fött och att de faktiskt vänjer sig vid namnet.

Det finns alltid någon som inte gillar .Men ni bestämmer hur ni vill ha det.

Min mamma skrev ett brev som började men Nej inte xxxxx för det passar inte ihop med Xxxxxx och Xxxxxxx som var storasyskonens namn. Därefter följde två spalter med vad vi tyckte var gubbnamn som pojkar födda på 30-talet döptes till.

Massa utropstecken och ingen avsändare.

Vi struntade i det. Namnet är ett helt vanligt namn som stått sig sedan 60-70-talet. Som Anders och Mikael men ett annat från samma tid

Ni ska inte fundera några extra svängar till om namnet ni valt då om det är så extremt många som ryggar tillbaka när ni berättar vad det är för namn? Vill ni att folk på stan ska reagera så när ni berättar vad erat barn heter? Jag tänker att det måste vara nåt alldeles speciellt om det är sååå många som reagerar negativt.

Ni kan ju aldrig hitta ett namn som faller alla i smaken men om det är så många som protesterar så är det ju inte direkt Erik eller Hanna ni valt som namn om man säger så. Det måste ju finnas någon anledning att hela släkten avskyr namnet som då de flesta utom ni själva verkar förstå

Jag har inte använt orden extremt många. Skrev flera personer i omgivningen, vilket ändå blir för mycket när man inte är intresserad av kritik.

För övrigt är det ett av de 100 vanligaste förnamnen i Sverige, dock inte så vanligt på yngre barn. Så nej, det är inget konstigt namn.

Du är inte själv säker på namnet. Eller så är din partner inte det. Omgivningen träffar bara din egna sårbarhet.

Håller med