• Lillpappsen

    Svårt dejta som ung ensamstående pappa?

    Hej!

    Jag blev pappa som 18-åring och känner att sedan dess har mitt ?relationsliv? fullständigt försvunnit. Har min dotter i princip på heltid, hon är hos sin mamma varannan helg.

    Känns som att kvinnor ryggar tillbaka när jag berättar att jag har barn, trots att vi klickar hur bra som helst i övrigt.

    Är några år äldre än 20 nu men undrar när det slutar vara ett ?problem? med barn.

    Jag ser inte min dotter som ett problem, och är inte kvinnan 100 med på barnbiten är hon inte rätt för mig och dottern ändå. Dottern är det viktigaste men kan självklart sakna någon att dela livet med.

    Känns bara så surt och tråkigt att jag nästan ger upp, dotterns mamma lyckas dejta hur bra som helst och hittar en massa nya killar, men inte jag.

    Trodde verkligen inte att det skulle vara såhär, så vad tror ni? Vid vilka åldrar är barn inte en så stor grej längre?

    Lägger verkligen inte mycket krut på dejtande och sådant men det brukade ju bara ?gnistra till? ibland utan att man tänkte på det eller försökte innan, inte längre.

    LillPappsen

  • Svar på tråden Svårt dejta som ung ensamstående pappa?
  • Drottningen1970

    Tror att det blir lättare om några år. Ditt barn blir äldre och kvinnorna du dejtar blir mognare.

    Det hedrar dig att du som ung ensamstående förälder sätter ditt barn först. Det är inte alla som gör det. Hela familjeliv kryllar av trådar där föräldrar drar in nya partners som inte accepterar barnen i familjen.

  • Anonym (K)

    De flesta drar sig för att bli extramorsa i så tidig ålder, dessutom kan din dotters ålder spela in också.

  • Anonym (Äldre)

    Du kanske borde dejta någon i 30+ åldern om du finner någon du klickar med i den åldersgruppen? Äldre brukar ha ett annat fokus på familjeliv än någon som nyss fyllt 20 (om man nu ska generalisera och det ska man sällan men du kanske (om du inte redan gjort det) utöka åldersspannet du söker kärleken i).

  • Anonym (qqq)

    Det har nog med din unga ålder att göra. Tjejer i din ålder eller yngre har oftast inte hunnit bli föräldrar än och de kanske inte är mogna för att steppa in som bonusmamma. 

  • Lillpappsen

    Hej!

    Tack för snabba och tydliga svar.

    Magkänslan säger att det vänder vid 25+ typ.

    Bara surt att känna som att man gör allt rätt, men ändå inte duger typ. Men som sagt, bättre känsla i magen att prioritera barnet än sina egna halvt onödiga känslor.

    Men vad tror ni ungefär, vänder det vid 25+? Högst individuellt såklart, men skulle va skönt att få något slags riktmärke så jag har något att gå på.

    Mvh

  • Anonym (B)
    Anonym (K) skrev 2021-10-17 20:33:36 följande:

    De flesta drar sig för att bli extramorsa i så tidig ålder, dessutom kan din dotters ålder spela in också.


    De flesta drar nog sig för att bli extramorsa oavsett ålder.

    Man kan ha en bra relation med sin partners barn utan att ta på sig en roll som extramorsa.

    Många kvinnor undviker just pappor på grund av att många pappor vill att den nya kvinnan tar på sig en mammas skyldigheter utan några rättigheter.

    Och även även ansvarsfulla bra pappor drabbas på grund av detta.
  • Lillpappsen
    Anonym (B) skrev 2021-10-17 21:01:24 följande:

    De flesta drar nog sig för att bli extramorsa oavsett ålder.

    Man kan ha en bra relation med sin partners barn utan att ta på sig en roll som extramorsa.

    Många kvinnor undviker just pappor på grund av att många pappor vill att den nya kvinnan tar på sig en mammas skyldigheter utan några rättigheter.

    Och även även ansvarsfulla bra pappor drabbas på grund av detta.


    Förstår att det kan bli så, men borde väl vara en sån sak som man behöver kommunicera om bara? Min dotter har redan en mamma, hon behöver inte en extramamma, även om det vore roligt att framtida frugan ville hjälpa till och hämta och lämna och skjutsa ibland hon med.

    Har väl kanske mycket med åldern på barnet att göra också, mer att hjälpa till med i småbarnsåldern än i skolåldrarna.
  • Anonym (Äldre)
    Lillpappsen skrev 2021-10-17 20:56:15 följande:

    Hej!

    Tack för snabba och tydliga svar.

    Magkänslan säger att det vänder vid 25+ typ.

    Bara surt att känna som att man gör allt rätt, men ändå inte duger typ. Men som sagt, bättre känsla i magen att prioritera barnet än sina egna halvt onödiga känslor.

    Men vad tror ni ungefär, vänder det vid 25+? Högst individuellt såklart, men skulle va skönt att få något slags riktmärke så jag har något att gå på.

    Mvh


    Det beror nog på var i livet den personen befinner sig skulle jag säga. Är det en person som börjar studera på universitetet är det inte säkert att familj och att stadga sig är prioriterat vid 25 års åldern. Är det någon som precis tagit examen och ska starta sin karriär är det inte heller säkert att familjefokus är prio ett. Är det däremot en person som festat och jobbat några år så kanske det är större sannolikhet att hon vid 25 år blir mer familjefokuserad och önskar ett familjeliv. Endel är mer familjeorienterade än andra. Handlar nog om att träffa på rätt person. Endel lever som som tonåringar hela livet och endel lever som om de vore 100 år hela livet.

    Men jag tror det ligger något i att mellan 25-30 år så brukar majoriteten ?växa upp? och ändra fokus från fest-sorglöshet-spontanresorpådagen-migsjälvifokus till trygghet-stabilitet-familjeönskan-tacokvällpåfredagarna.
  • Anonym (B)
    Lillpappsen skrev 2021-10-17 21:08:57 följande:

    Förstår att det kan bli så, men borde väl vara en sån sak som man behöver kommunicera om bara? Min dotter har redan en mamma, hon behöver inte en extramamma, även om det vore roligt att framtida frugan ville hjälpa till och hämta och lämna och skjutsa ibland hon med.

    Har väl kanske mycket med åldern på barnet att göra också, mer att hjälpa till med i småbarnsåldern än i skolåldrarna.


    Problemet är ofta att vissa pappor beskyller sina nya partners med att de inte tycker om barnen om de inte ställer upp alltid på allt de kräver och de vill inte kommunicera?

    Det finns massor av trådar om ämnet och det är min erfarenhet också bland vänner .

    Gäller såklart inte alla , men det är vanligt.

    De flesta bonusmammor / f.d. bonusmammor hade inget emot att hjälpa till ibland , men de ville inte ha samma ansvar som en förälder.
  • Lillpappsen
    Anonym (Äldre) skrev 2021-10-17 21:51:24 följande:

    Det beror nog på var i livet den personen befinner sig skulle jag säga. Är det en person som börjar studera på universitetet är det inte säkert att familj och att stadga sig är prioriterat vid 25 års åldern.

    Men jag tror det ligger något i att mellan 25-30 år så brukar majoriteten ?växa upp? och ändra fokus från fest-sorglöshet-spontanresorpådagen-migsjälvifokus till trygghet-stabilitet-familjeönskan-tacokvällpåfredagarna.


    Låter rimligt och har förståelse för kvinnor som inte vill ha killar med barn, pluggar själv på universitetet och de barnfria har verkligen helt andra prioriteringar än oss som har barn. Menmen, gäller nog bara att träffa den rätta som sagt!
Svar på tråden Svårt dejta som ung ensamstående pappa?