Igångsättning bara på blodtryck?

Ja man kan givetvis bli igångsatt pga stresstryck eftersom stress påverkar barnets mående också. Börjar de bajsa mekonnium i magen tex eller det hände andra saker så är barnet påverkat och bör komma ut

Stresstryck kan ju också i värsta fall starta förlossningen tidigare och det kan stressa barnet ännu mer så det kan bli frågan om snitt.

Nu togs CTG som såg väldigt bra ut, bebis låg lugnt och stabilt i puls, rörde sig lagom och alla andra värden såg bra ut.

Tycker mest det är så konstigt när INGET annat tyder på risk och blodtrycket ökade precis i samband med en akut kris i familjen när en familjemedlem blev akut sjuk för en vecka sedan med risk för liv, och jag fick ägna flera dagar åt att hjälpa hen med sjukvården. Har aldrig upplevt en sån stress som den senaste veckan.

Är inte peppad att bli igångsatt då det vad jag förstår kan ge en mkt besvärligare förlossning, längre, helt gå emot varenda önskemål jag haft och öka risken för snitt rejält. Så ska det göras vill jag att det verkligen finns fog för det.

Läkaren sa mest att det både var ökat men också inte mkt ökat mot normalläge för mig vilket kändes osäkert.

Jag har blivit igångsatt två gånger och fött "vanligt" den tredje gången och för mig var det absolut ingen skillnad. Hur en förlossning upplevs oavsett hur den startar är väldigt individuellt. Mina två igångsättning tog båda två 5 timmar vardera och var helt olika varandra. Den ena var intensiv och den andra var rena drömmen. Min naturliga förlossning tog 7 timmar och den startade 6 veckor för tidigt...

Skönt att höra.

Mest besviken är jag då jag verkligen VERKLIGEN ville ha en vattenförlossning vilket regionen inte tillåter vid igångsättning.

Jag avskyr sjukhusmiljöer som pesten, ljuset, ljuden och stämningen vid dem får mig att rysa; och tanken på att få föda i vatten har lite varit det som fått mig att känna mig lugn för förlossningen hela graviditeten eftersom det är en annan miljö än en sjukhussäng med alla maskiner runt om. Det har gjort att det har känts okej. Jag är trygg i vatten, jag är utsatt i en säng där der känns som de snabbt kan tvinga upp en i gynläge, vilket jag verkligen ogillar.

Hade hemförlossning varit vanligt hade jag föredragit en sådan miljö men där är jag lite för skrämd om något går fel. Men just den här besvikelsen att det enda jag verkligen haft som önskemål skulle gå bort har fått mig att helt plötsligt inte alls se fram emot att föda efter att ha varit okej med det i 9 månader.

Det finaste och bästa med en förlossning är att när det väl drar igång på riktigt så är allt annat totalt oväsentligt. Du kommer vara fullt upptagen med att andas och ta dig igenom värkarna och kommer bokstavligen skuta i om du så föder mitt i korridoren på akuten eller pa dass med öppen dörr. Man orkar inte bry sig för allt man kan tänka på är hur kroppen arbetar. Och i vilostunder är man fullt upptagen med att dricka, äta och sova och hitta bekväm ställning.

Jag var så inställd på att föda varsomhelst bara inte sjukhus då jag till och med mår illa av att passera området kring sjukhuset. Bara att gå till mödravården var ångest fast hon satt på vårdcentralen... Jag vägrade förlossningsplan och var ganska tyken mot min stackars barnmorska. Men när jag fick akut preeklampsi vände mitt fokus.. Plötsligt låg jag inlagd och skakade av rädsla för att förlora mitt barn och jag brydde mig inte ett dugg om dom sprättade upp magen i mitt rum bara mitt barn skulle få leva. 5 timmar senare föddes han svårt medtagen men vid liv... Jag har aldrig nånsin älskat sjukhus så mycket som då och var tacksam för att han föddes på ett av våra stora universitetssjukhus med bästa neonatalvården nånsin..

Tro mig, du fixar det här.

Kolla blodtrycket varje dag, är det fortfarande förhöjt så borde du absolut lyssna på läkare och barnmorskorna. Det är viktigare att bebisen överlever än att förlossningen blir så som du önskar

Jag har en tid till om några dagar bokad sen förr eftersom det är rutinen i regionen för igångsättning att de alltid gör det vid en viss överburenhet; och går på kontroller nu varje dag.

Jag blev mest fundersam om det verkligen är vanligt att diskutera igångsättning när ingenting mer ändrats än ett något förhöjt blodtryck mot hur det sett ut under 9 månaders tid. Detta då jag just läst om att igångsättning i sig självt kan vara stressande och även ge rätt ökad risk för kejsarsnitt i slutändan. Det är ju inte heller optimalt för barnet.

Nä det är ju sant. Bra att du kollar BT varje dag, har det gått ner något?

Det hade sjunkit vid ett tillfälle till inom normalspannet, sen kollade jag det en gång efter när jag tyvärr var rätt uppstressad så då låg det 10 enheter högre igen. Men det har inte fortsatt öka. Det är ju svårt när man är utsatt för stress i övrigt som jag inte kan påverka så mkt. Detta att det kommer oro ibland för läget i familjen som jag inte kan styra är ju inte optimalt för ens blodtryck, men jag försöker varva ned från den oron allt jag kan genom att vila och leta saker som gör mig glad och lugn temporärt.

Det är ju det som är så vanskligt med blodtrycket, så det är bra att ta om flera gånger efter varandra och att ha vilat minst 15 min innan man tar det. Stress påverkar jättemycket. Minns en gång som jag åkte in pga att jag inte kände fosterrörelser och när de då tog blodtrycket var det skyhögt men sedan när jag fick höra barnets hjärtljud och lugnat mig var blodtrycket normalt. Men jag fick själv säga till att de skulle ta om det flera ggr, annars hade de gått på det första som var missvisande.

Ja, jag vet att jag själv stressar upp mig lätt. Den senaste veckan har som sagt varit en av de mest stressiga i mitt liv, och jag har fysiskt känt av att det som hänt har fått kroppen att reagera exakt där och då. Har som sagt blivit så stressad att jag skakat fysiskt bara av stressen och gråtit av stress. Jag vet såklart att det inte är bra men det var omöjligt att inte reagera på veckans händelser eftersom det rört diagnoser av en familjemedlem.

Hade jag haft samma blodtryck som tidigare trots det hade jag varit extremt förvånad. Kan också slå vad om att om det som hänt hade ordnat upp sig hade mitt blodtryck sjunkt direkt. Just nu går jag med en oro i kroppen och är lite oroad varje gång telefonen ringer vad för meddelande som ska komma. Så ja, att blodtrycket ökade exakt samtidigt ser jag kanske inte som en chock.

Jag förstår. Tala om det med din stressiga tillvaro för läkaren eller om det är barnmorskan och kolla blodtrycket flera ggr efter 15 min vila så att rätt bedömning görs, för det vore ju trist om du blev igångsatt fastän du inte behöver. Lycka till och hoppas du hinner få det lite lugnare innan bebis kommer.