Äga hus olika mycket?

Naturligtvis ska ni äga lika mycket och dela lika på renoveringar och andra utgifter. Däremot undrar jag om du verkligen skulle få ett lån på 3 miljoner på egen hand...? I värsta fall kan särbon låna de pengarna till dig och ni skriver ett skuldbrev så att han får tillbaka pengarna vid en ev. försäljning.

Det får jag. Du får gärna motivera ditt svar varför du tycker att det är en bättre lösning.

Lånar du 3 miljoner minskar du möjligheten att låna mer i framtiden. Till bil, fritidshus eller annat.

Går din särbo in med mer kontantinsats (i kombination med skuldebrev och samboavtal) håller ni pengarna inom familjen, utan utomstående part som ska ha ränta (banken).

Din särbo investerar mer i huset och kommer få mer av beloppet ni får när huset säljs.

Lånar du 3 miljoner kommer räntan kosta dig (er) 315.000kr netto på 10 år. Räknat med 1,5% ränta (lågt räknat då ingen vet hur räntan eller avdragsrätten ser ut om några år). Ni kan ha roligare för de pengarna.

? och ni äger 50% var. Då står ni lika inför kostnader och arbete som rör huset.

Att ni äger lika mycket? Finns flera orsaker. Man slipper såna diskussioner som du undrar över nu; vem ska betala vad osv. Du bor där på lika villkor. Om ni säljer får du lika mycket av värdeökningen. Det blir en mer jämlik relation, både ekonomiskt och mentalt. Ni har samma rättigheter om man säger så.

Om du äger mindre än honom så ska du så klart också anstränga dig i lika stor utsträckning som du äger (säg 33 %), betala lika lite på renoveringar etc, och sånt sätter snart en press i relationen, för många iaf. Annars blir det ju väldigt orättvist om du ska lägga ner lika mycket energi på något som han får mesta vinsten av. Risken finns också att om ni blir osams i framtiden (alla par bråkar ju ibland, om olika saker) så kan han tycka att du inte har rätt att uttala dig om saker han vill göra med huset, för han äger mycket mer än dig och då har han alltid veto-rätt gentemot dig.

Jag skulle aldrig sätta mig i en position av underläge frivilligt.

Att du skulle få mindre del av en eventuell värdeökning är väl högst rimligt?
Om du lägger in 2 mkr och han 8 mkr och huset kostar 10 mkr, säger vi och så låtsas vi att ni inte har några lån. Och sen säljer ni för 11 mkr. Då får du 200kkr och han får 800kkr sett till ert procentuella ägande.
För mig vore det inga konstigheter, så länge allt fördelas på samma sätt är det väl det mest rättvisa sättet. Alla får del av kakan.
Men på samma vis bör man kanske då dela kostnader för just boendet samt avsättning till buffert.
Dvs att om ni tänker att lägga 14000kr totalt på boende så bidrar ni 80/20. Just till boendet. Resten av era gemensamma kostnader delar ni lika eller på annat sätt.
Då skapar ni en buffert som är "husets pengar" och som används till underhåll och renoveringar.
Det låter stört att du ska behöva ta en massa lån (=kostnad) om det finns kapital, bara det att det inte är ditt. Då skulle det bli så att du har lån som kostar dig pengar medan din partner har en massa pengar på banken som han s-k-u-l-l-e kunna lägga in. Jag hade tyckt det var märkligt.
Men så har jag inte heller varit i situationen. 

Måste ni kolla på så dyra hus att det krävs att du, ensamstående mamma med ett barn, behöver ta 3 miljoner i lån?

Jag vet att bostadsmarknaden är helt galen nuförtiden och att det är väldigt dyrt överlag, men tänk på månadskostnaden du får. Det är inte roligt att behöva vända på varenda krona för att kunna bo där. Det kan skapa slitningar också när du ser hur lätt han har det som utan skulder kan köpa vad han vill medan du måste hålla budget. Likaså kan han tycka att det är tråkigt du inte kan leva jämlikt med honom.

Jag tycker att ni ska äga lika mycket av bostaden. Det är bäst för att undvika tjafs. Vad gäller löpande kostnader kan du under barnveckan betala mer för maten men annars dela lika. Jag har tyvärr sett hemska exempel där mannen som ska flytta ihop med en kvinna med barn sedan tidigare passar på att mjölka ur allt han kan. Han villl bo i stort hus i fint område, och skyller på att det är ju hennes barn som gör att de måste välja stora dyra hus i dyrt område. Sedan vill han dela upp så att hon betalar det mesta på alla räkningar samt det mesta av maten. Kvinnan sitter i princip utarmad medan mannen bor fint och ser hur pengarna lagras på kontot. Han glufsar i sig mer av maten än vad kvinnan och hennes barn gör gemensamt men det är hon som ska betala för det mesta av maten. Han använder massa el till sig och sina hobby-grejer men det är hon som ska betala 75% av elräkningarna för hon har ju barn osv osv.

Förlåt för ett kanske negativt inlägg, men jag har sett detta hända flera gånger och kvinnor måste ta hand om sig.

Ett hus skulle nog inte riktigt landa på 10 miljoner men jag drog till med den siffran för enkelhets skull. Jag har rätt bra ekonomi och skulle få en lägre månadskostnad än idag om vi bodde ihop. Ungefär lika mycket i lån om vi delar 50/50 men mindre löpande kostnader.

Det är jag som sätter ramarna för var vi ska bo då jag vill att dottern kan bo kvar ungefär i samma område som idag. Hon bor hos mig på heltid (pappan har flyttat så de umgås bara på lov) så jag vill att en ihopflytt med särbon blir så smidig som möjligt för henne. Så tack för omtanken och du har verkligen en bra poäng. Men just den delen oroar mig inte så mycket.

Det jag framförallt funderar på är vad som är klokast, att se till att vi har lägre kostnader i vardagen eller att säkerställa att jag kan få ut så mycket som möjligt av en eventuell värdeökning.

Båda två så klart. Och då är det bäst om du lånar pengar av din sambo, som ni avskriver vid en försäljning eller som du betalar tillbaka över tid, kanske några tusen i månaden. Då slipper du räntekostnaderna som en bank skulle ha krävt samtidigt som du skulle hamna på ungefär samma utgifter som idag.

Personligen skulle jag föredra att ha en 50-50-% ägande just för att jag tycker det eliminerar potentiella tjafs om hur man ska fördela kostnader för renoveringar och även vem som har rätt att bestämma valen i renoveringen (om du äger 20 % och han 80 % har han större talan i val av lösningar eftersom hans investering och således risk är större?).

Sen finns det olika möjligheter till lån. Antingen att du lånar de (i ditt exempel) 3 miljonerna på banken och då ca betalar av 10 000 kr/mån beroende på villkor. Räntekostnaderna kan bli ca 5000 kr beroende på avtal så klart och ränta (men vi tar det som exempel).

Om du istället kan låna 3 miljonerna av din särbo (skriva avlat) och betala dessa 10 000 kr/månad till honom utan ränta så betalar du av ditt lån dubbelt så snabbt än om du skulle låna av banken.

Sen förstår jag om du inte önskar ha det låneförhållandet till särbon. Det kan ställa till problem vid konflikter eller oenigheter.

Jag har både varit låntagare av räntefritt privatlån och långivare till räntefritt privatlån. Det fungerar så länge man håller isär privatlivet och lånbiten så att säga.