Har längtat länge nu efter barn nr 2, men när ska man...?

Vad härligt att det ljusnat för dig på så många plan!

Jag personligen hade velat jobba något år på nya stället innan jag blev gravid igen. Att vara lite skör i grunden och utsätta sig för att vara gravid och sätta sig in i ett nytt jobb samtidigt låter som att det skulle kunna bli lite för mycket. Nu vet jag ju inte vad du jobbar med, men första tiden på nytt jobb är ju ofta tröttande. Och att vara gravid andra gången är oftast jobbigare än första. Det finns ju inte alls samma möjlighet till vila.

Är ju bra att jobba ihop en fin sgi också.

Jag hade också väntat ett tag. I det här läget när du inte ens är gravid så är det ingen större skillnad på att få syskon vid 3, 3,5 eller 4 år. Om du följer rådet ovan, jobbar en tid och ser till att få en bra SGI så kommer era möjligheter att få en fin tid även med nästa barn att öka.
Och du vet inte än hur det nya jobbet blir... du kanske inte alls trivs. Kanske vill du säkerställa att du trivs med ditt jobb så att du har något att komma tillbaka till nästa gång. Såklart att man ska skaffa barn om man verkligen längtar men jag hade velat ha mer trygghet. Så jag personligen hade kanske börjat försöka nästa sommar tidigast.

Jo, det vore väl i för sig bra, men jag känner att tiden rinner iväg och normen verkar vara att få barn tätt. Och där ligger jag redan efter.

SGI om jag förstått rätt byggs ju upp rätt fort, på 6 månader. Och jag tänker ju jobba så långt det går.

Ja, jag låter nog ganska naiv. =/

Jag vet ärligt talat inte riktigt hur vi ska göra.

Att många i Sverige får barn tätt beror på hur föräldraförsäkringen är utformad.

Skit i normen. Det är din hälsa och er familjs bästa som ni ska prioritera.

Om jag var dig så skulle jag vänta med att börja försöka tills provanställningen gått ut (det brukar väl vara de första 6 månaderna?).

Jag fick depression som blev obehandlad med första. Med andra barnet fick jag inga problem alls. Det är inte alls säkert du kommer få en depression nästa gång (men var obs och ta tag i det med en gång om det sker men det vet du säkert redan).

Vi har drygt 3 år mellan barnen och det fungerar fint för oss. Just på grund av svårigheterna efter första förlossningens så önskade jag själv att äldsta skulle vara mer självständig när andra barnet kom om det nu skulle bli svårigheter. Som en försäkring till mig själv på något vis.

Jag får en tillsvidareanställning direkt denna gång, vilket jag tycker ska bli jätteskönt!

Inte oroa sig över prestation och liknande i 6 månader.

Men, ja, ni har nog rätt i det ni säger.

Det är nog inte så dumt att vänta några månader till!

Jag är benägen att hålla med här. Oftast vill man göra så mycket på en gång när man har återhämtat sig ifrån psykiskt dåligt mående och man har fått tillbaka energin och orken, men det är precis det man INTE ska göra. Och med alla hormoner under en graviditet plus allt annat som kan uppstå, tex sjukskrivning vilket inte är så lyckat kanske när man precis fått nytt jobb. Men jag förstår samtidigt att man inte vill vänta för länge eftersom man aldrig vet med fertiliteten, och man vet ju inte heller hur lång tid det tar att bli gravid. Men jag hade nog väntat med barnförsök tills dess att jag kommit in i jobbet lite och jobbat i två, tre månader.

Normen? Normen ska du strunta i , vad har den med din familj att göra.
Ni ska göra som  ni känner och jag håller med ovan, har man precis kommit tillbaka från en jobbig första tid som förälder så kanske man ska vara rädd om sig och försöka ta en sak i taget. Inte nytt jobb, inskolning på dagis och graviditet allt på en gång.

Vi har en dotter som blir två i januari, vi ska precis börja försöka med syskon. Jag har nytt jobb efter mammaledigheten, men med 6 månaders provanställning. Jobbat sen september. SGIn har man väll sedan tidigare oavsett - om man inte varit arbetslös?

Gör som du känner för, man vet aldrig hur lång tid det tar att plussa.

Tack för allas svar!

Vi har pratat lite om saken, min sambo och jag.

Vi tänker att vi börjar försöka efter nyår, då hinner jag landa lite i mitt nya jobb och vi hinner se hur mitt mående utvecklar sig på kort sikt.

Det känns som att det är rätt beslut just nu. =)