Igåmgsättning och så himla besviken

Ja, det är för barnets bästa. Om du kommer ihåg när Karolinska gjorde en studie om det här, om det verkligen är farligt att gå över tiden, så var de tvungna att avbryta eftersom så många bebisar dog av att gå över tiden. Så ja, hade jag vetat det skulle jag ha krävt igångsättning när jag fick min son. Vi vet fortfarande inte om han är "normal" rent mentalt eller om det är något fel. Så relaterat till det, en artikel om risken med hjärnskador hos fostret om man går över tiden: www.svd.se/sent-fodda-riskerar-hjarnskador-1bCA

Tack, det är sånt jag behöver få läsa. Har bara fått höra hur bra det är att föda naturligt, att riskerna ökar med igångsättning etc vilket har känts jättejobbigt att inte kroppen fått igång det.

Läste speciellt att risken för kejsarsnitt ökade massa vid igångsättning vilket skrämt mig då det också brukar lyftas som sämre för bebisen.

Jag blev igångsatt då jag födde mitt första (och enda) barn. Hade havandeskapsförgiftning. Så det var liksom inga alternativ. Min dotter föddes på hennes beräknade födelsedag. Jag hade ingen plan över hur förlossningen skulle bli. Enda som betydde något var att hon kom ut levande. Om det var med snitt, naturligt eller med igångsättning spelade ingen roll.

Man kan bli väldigt känslomässig under graviditeten. Tror det bästa är att inte ha några förväntningar. Det enda som betyder något är ju att du föder ut ditt barn friskt och levande.

Jag började ta igångsättningsmedicinen kl 10 på morgonen. 12.45 gick vattnet. Bebisen hade bajsat i magen pg a stress, vilket är vanligt när man blir igångsatt. Direkt vattnet gick började värkarna med 1 minuts mellanrum. Då var jag på patienthotellet. Gick till förlossningen och kl 15 började den aktiva förlossningen. Just innan 19 kom hon ut. Hela förlossningen gick bra och inga komplikationer. Jag har ju inget att jämföra med men jag tycker allt gick bra även om det gjorde ont. Tog lustgas men det hjälpte inte mot smärtan. Fick epidural men den hjälpte inte heller då förlossningen hade gått för långt.

Det var en jävla häftig upplevelse! Det mest häftiga jag varit med om!

När bebisen landar på ditt bröst kommer du säkert inte tänka på hur hon kom ut. Du kommer bara se ditt lilla hjärtegryn och vara tacksam att hon kom ut.

Jo, jag kommer säkert vara glad då när bebis är här. Är orolig dock just för den ökade stressen för bebis och de bitarna. Ville såklart ha en lugn förlossning med lång tid hemma.

Så jag tror det är den besvikelse jag känner att jag inte kan ge bebisen den start jag ville i livet.

Tänk såhär. Det är så vanligt att inte komma igång av sig själv (gick själv över tiden 16 dagar med första och fick igångsättning) gått igångsättning med alla fyra av olika anledningar.

Grejen är att det inte är speciellt dumt egentligen. Blir egentligen en naturlig förlossning med vattenavgång värkar osv plus att du hinner packa i lugn o ro och planera för förlossningen. Bättre. Vidare tar de ju berners hälsa på allvar osv

Det pratas så mycket om att förlossning är naturligt och kroppen vet vad den ska göra. Ja och så dör massor av kvinnor när det sker naturligt också. Det finns inget vackert med naturen. Det är survival of the fittest och inget annat. Sjukvården är fantastisk. Din kropp kommer få jobba hårt och livmodern drar ihop sig oavsett om det kommer igång med hjälp av medicin eller inte. Tänk istället på vilken förmån det är att ha tillgång till modern sjukvård där du och ditt barn får chansen att leva!

De kan inte tvinga dig till en igångsättning. Så att du är medveten om det.

Sedan vill jag säga att det inte på något sätt är ett misslyckande att det inte kommer igång av sig självt

Tack. Det känns bara som kroppen inte gör vad den ska...så jag upplever en besvikelse.

Det är graviditetshormoner som spökar, du kommer inte ens tänka på det här efter ditt barn är fött. Hoppas förlossningen går bra och grattis till babyn i förväg.

Min kropp gjorde inte heller som den skulle. Jag gick två veckor över tiden. Förlossningen startade spontant, men moderkakan lossnade och vår dotter överlevde inte. Jag önskar att regeln om max en vecka över tiden hade funnits då för nio år sedan. Inte en dag går utan att jag tänker på min förstfödda som inte fick stanna hos oss. Graviditeten var helt utan komplikationer och allt såg fint ut för övrigt. Ingen orsak kunde hittas till varför detta inträffade. Om jag hade blivit igångsatt en vecka efter bf hade hon med största sannolikhet överlevt och vår familj har inte saknat en medlem.

Med det sagt, känslor är inte alltid så lätta att styra. Hoppas att berättelser som min hjälper dig att se ett annat perspektiv. Jag hoppas att förlossningen blir en fin upplevelse. Det allra viktigaste är så klart att ditt barn lever!