Flyttade tillbaka till hemlandet

Hej,

Jag är född på flytingläger och kom till Sv som kvotflykting. Är alltså uppväxt i Sv i en småort med svenskar som majoritet.

Jag upplevde mycket utanförskap, utfrysning och mobbing under uppväxten. Men på så vis lärde jag mig även att fila på mig själv för att kunna svenskan felfritt och vara "normal". Utvecklade svår GAD då minsta uttalsfel eller social misstolkning gav mig svår skam och ångest.

Hursomhelst, spolar framåt 25 år gifte mig med en landsman, skaffade magisterexamen, barn och planerade att flytta tillbaka till hemlandet för att inte låta ungarna vara med om det jag upplevde.

Bor numera i hemlandet. Något som jag kan ha som slutsats är att mina landsmän här anser mig vara utomjordning och blir utsatt för avundsjuka och förakt. Ungarna blir också utsatta då detta är räknat ett U-land och vi har försett barnen med fint stort hus och allt de önskat materiellt. Ju längre tiden går har jag isolerat mig mer. Folk tar varje tillfälle i akt att slänga ur sig något elakt. Även närmsta svärfamilj gör detta. Karriärmässigt är jag påväg in i den statliga arbetsmarknaden där jag också möts av avundsjuka och förakt. "Kollegor" anser att jag borde stannat i Sv istället för att komma tillbaka och ta deras chans/resurser/jobb.

I Sv är jag också ogillad av landsmän. De vill att sagan om att vårat hemland är otryggt och hemskt frodas för att gynna alla nyanländas chans att få asyl. Att vi åkte tillbaka gynnar synen att invandrare bör åka tillbaka till sina hemländer när freden breder ut sig.

Jag ansåg att jag aldrig passade in socialt i Sv. Jag älskade att jobba, samarbeta och fira svenska högtider trots allt. Men väl i hemlandet visar det sig att jag var mer svensk än någonsin.

Någon varit med om något liknande? Är intresserad av att läsa alla kommentarer oavsett :)