Hjälp! Tänk om vi får ett sladdbarn?
Jag och min man har fått en nytändning efter att i princip inte haft sex mer än ett par gånger per år under de senaste 7 åren.
Vi har ett 8-årigt barn ihop. När vårt barn var bebis, så blev jag gravid igen, men lillebror dog vid förlossningen. Min man ville gärna att vi skulle försöka bli gravida igen då, men jag orkade inte. När vårt barn var 3 år var det jag som ville ha ett barn till, men då ville inte min man. Vi pratade om det igen när vårt barn var 4 år, men då tyckte vi båda att vi var för gamla och att det skulle bli för stor åldersskillnad mellan syskonen.
Nu har vi fått en sexuell nytändning och har haft sex regelbundet under de senaste två veckorna. I fredags tog kondomerna slut. Jag hade varit på halloweenfest under kvällen, tappade omdömet efter något glas vin för mycket och vi hade oskyddat sex. Jag fick nästan ett ångestpåslag dagen efter.
Min man, däremot, ryckte på axlarna och menade "är du gravid, så är du. Det klarar ju vi. Vi har ju till och med ett extra rum!"
Risken är ju förstås mycket liten att jag verkligen är gravid, men han verkar så loj kring det hela och jag var tvungen att be honom ta på kondom när vi hade sex efter det och han tyckte att "nä, jag hinner ta ut den innan jag kommer." Jag frågade honom om han vill ha ett barn till, men då svarade han bara: "händer det, så händer det. Det fixar vi i så fall."
Jag är inte rädd för graviditeten. Jag känner mest att VI är gamla. (jag 38 och min man 49) Fast ännu mer orolig är jag för åldersskillnaden mellan syskonen. Vårt barn är van vid att vi lägger ner 100% tid i allt, i skolarbete och fritidsintressen och uppmärksamhet. Hur blir det för vårt barn med ett sladdsyskon? Hur blir det för oss? Hur blir det för sladdbarnet med "gamla" föräldrar och ett mycket äldre syskon? Kommer vi att orka?
Hur ska man resonera här? Jag är egentligen inte helt emot att få ett barn till, men jag tycker samtidigt att det har gått för lång tid. Vilka aspekter ska man ta in i det här fallet, när man resonerar? Tanken var ju någonstans från början att vi skulle ha två barn ...
Går det så långt är det ju nåt du ändå vill. Och då kommer det gå bra. Precis som det går bra för alla andra som får sladdisar, eller tätt mellan barnen eller tvillingar eller vad som. Det är ingen mening ta ut nåt i förskott. Du kanske inte ens är gravid. Är du det tar du ställning då. 