Jag är ingen serviceinrättning!!!
Nu har jag fått nog. Jag är ingen serviceinrättning där man kan betala för tjänster eller kräva att man ska ställa upp. Nej det är slut med det nu och jag måste hålla fast vid det!
Min fd relation har fungerat som en serviceinrättning där man pratar lite väder och vind. Aldrig går djupare in i samtal eller öppnar sig för varandra. Ytligt och vänligt.
Flera, flera gånger har jag försökt att ta upp det, försökt planera en framtid, försökt få respons, men mötts av tystnad för att sedan (när jag lugnat mig) återgått till serviceinrättningen igen.
Jag har ställt upp så mycket för det är så jag vill ha en relation, men det enda jag fått tillbaka är pengar eller döda ting. Aldrig en gentjänst (har burit möbler ensam, tunga påsar från bilen, fått köpa stege för att nå upp där han lätt kan sträcka sig osv). Jag har gått på i stort sätt alla par-grejer ensam (tom hos hans familj har jag gått dit ensam) jag har städat, tvättat, lagat mat, fixat massor med gemensamma saker, ställt upp, ställt upp, ställt upp?. För att han inte orkat eller velat. Aldrig har han kompromissat. Vi har bara sett det han vill se på tv (om jag valt film så sitter han nonchalant med annat istället).
Aldrig har jag fått en julklapp, födelsedagspresent, uppvaktning. På semestrar har han (Jag har gått ut ensam) suttit på rummet för det är så jobbigt att gå ut eller träffa folk.. Jag har ätit ensam på restaurang och frukost på hotellet.
Jag har skjutsat hit och dit..
Listan är så lång och jag skulle kunna fylla på mycket mer men det räcker nu.
Han fick flytta ut..
Jag har varit så jäkla korkad och slätat över hans dåliga beteende och uppfostran. Levt på hoppet att han en dag ska behandla mig som sambo, inte serviceinrättning..
Jag fick sms häromdagen där han skrev att han kände sig så dum. Att han var så arg på sig själv och undrade om han kunde få ringa en dag. Visst sa jag och trodde att han äntligen skulle vilja ha en diskussion, höra mina tankar och visa att han förstår hur han betett sig. Jag trodde att han äntligen, efter alla år, skulle vilja prata om relationen och djupare känslor.
Han ringde och det var IGEN bara väder och vind!! Jag kände hur frustrationen kokade upp i mig. Det var som att inget hade hänt..
Jag frågade till sist om han ens berättat för någon att det inte var VI mer. Det hade han inte. Sen knäpptyst i vanlig ordning när det gäller relationen. Jag fick bita mig i tungan och tänka okej, det är inte längre mitt bekymmer. Jag ska inte brusa upp. Det är upp till honom när han vill berätta. Jag misstänker dock att han kanske tror att jag bara är arg och kommer välkomna hem honom snart igen. För efter samtalat har det kommit sms precis som inget hänt. Väder och vind såklart. Snart kommer väl ett sms där han ber om en tjänst också.
Hur ska jag ens kunna markera för någon som inte vill diskutera? Som bara ignorerar allt som hänt? Jag vet att jag bara borde skita i vilket men sån är inte jag. Tyvärr. Jag önskar att jag var hårdare och bara kunde lägga locket på.
En sak är dock säker. Jag vägrar ta tillbaka en sån människa! Det räcker nu!
Vad tycker du att jag ska jag göra? Någon som kan relatera till detta?
Jag måste ha tillbaka min nyckel också.