Vad har jag gjort för fel?

Tråkigt. Vad säger ditt X då? Har han nån förklaring?
Jag själv har bara döttrar och det var en turbulent tid för dem runt 15-18 års åldern. 

Kan vara flera olika saker, har du frågat ungdomarna? Du har säkert inte gjort något fel, det handlar inte om det. 

Det sker mycket i tonåren så det kan vara frigörelseprocess som du skriver, men den äldre borde kanske haft den redan. 
Är det "slappare" hos pappa? Uppe sent, ingen som tjatar om läxor, får man ta hem kompisar när man vill osv? 
Bor pappa närmare skola, kompisar än vad du gör? Ibland är det bara såna praktiska saker som avgör var ungdomar bestämmer sig för att vara. 

Och ja, ibland är det så att man bondar mer med den som är av samma kön som man själv tillhör. Nu när de tagit steget att vara mer där så har de kanske upptäckt att det var roligare/bättre än de hade tänkt innan? 

Jag har själv två söner som är myndiga. Med sin pappa ser den ena på fotbollsmatcher tex. Det skulle han aldrig göra med mig. Jag upplever mina söner som att de nog tycker att de inte har samma intressen som jag har. 

Du har inte gjort något fel, de kommer säkert ändra sig många gånger till. Det är inte lätt att dras känslomässigt mellan två ställen på det där sättet. De älskar dig fortfarande och de kommer tillbaka, då kan du välkomna dem varmt och njuta av närheten. Men ungdomarna har sina egna processer att gå igenom, och det kommer inifrån dem själva. Inte från något du gjort eller inte gjort.

Tack för bra svar!

Barnen säger inget när jag frågar. Exet säger att han försöker få dem att höra av sig mer och komma till mig men tror att han är ganska nöjd med situationen just nu. Vilket är förståeligt.

Det är färre regler hos honom garanterat. Fritt dataspelande och inget tjat om läxor, läggdags och personlig hygien osv.. Så man kan ju diskutera hur bra det är för dem där, men de är så stora nu att de får ta största delen av ansvar själva.

Antar att de kommer tillbaka så småningom..kan inte vara egoistisk i detta. Men shit vad jag längtar efter dem!!

Det viktiga är bara att de vet att de är välkomna till dig. Att det inte kommer något surt på något vis. Hur gör ni tex nu till jul? Det är ju snart. 

Jag är far till en drös med döttrar och visst hade/har jag lindrigare regler. Det kallas för polarisering av familjeterapeuten. Blir en föräldern stressad blir den andre lugnare: Blir den ene strikt blir den andre mer avslappnad. 
För min del tror jag det är bra att barnen får ta del av bägge världarna - och inget är fel. Bara annorlunda. 

Givetvis kommer barnen tillbaka till dig. Mammor är oslagbara barnmagneter.