Kort mellangård, rädd för förlossning

Undrar om det är någon som haft kort mellangård/perineum och det ändå gått bra vid förlossning? Läste att allt under 3 cm är kort och min är cirka 1-1,5 cm vilket gjort att jag nu blivit enormt rädd för att föda vaginalt. Finns inte så mycket marginal för att spricka direkt.

Någon som också är skapt såhär men det gått bra?

Jag har så, men sprack inte nedåt, utan uppåt istället.

Du har alltså inte fött barn vaginalt tidigare?

Själv, med en förlossningsskada sedan tidigare, så hade jag absolut varit orolig om jag haft en mellangård på 1,5 cm.

Nej jag har inte fött barn tidigare. Är jätterädd att jag ska spricka neråt för då lär ju ändtarmen drabbas... Men där jag bor är de inte direkt generösa med planerade kejsarsnitt. Kan man be en läkare titta och göra någon bedömning eller vad hade du gjort i mitt fall?

Det är jättesvårt att få beviljat ks av medicinska skäl. Om det är något du vill, så är det bäst att istället åberopa psykiska skäl. Dina känslor är dina men den medicinska delen kommer du aldrig kunna argumentera för mot en motvillig läkare.

Alltså jag vill ju helst föda vaginalt om det hade varit att min mellangård var normal skapt. Nu känns det för mycket att riskera om det inte finns garantier att det slutar med att ändtarmen går sönder. Allt detta ger mig ju grov ångest men det tar inte en läkare hänsyn till då alltså? Vad för psykiska skäl behövs?

Svårt att säga förstås men överlag brukar folk rekommendera att inte ha medicinska argument. Gå med i Rätten till kejsarsnitt på fb så kan du hitta massa bra svar. Svårt att ge råd helt random liksom.

Kommer precis som du säger inte räknas som medicinskt. I princip ingenting räknas till det.

Alltså jag vill ju helst föda vaginalt om det hade varit att min mellangård var normal skapt. Nu känns det för mycket att riskera om det inte finns garantier att det slutar med att ändtarmen går sönder. Allt detta ger mig ju grov ångest men det tar inte en läkare hänsyn till då alltså? Vad för psykiska skäl behövs?

Har också så ts och har fött fem barn och aldrig spruckit alls. Pratade med min kompis som är bm innan första förlossningen och sa att det inte var någon orsak till oro utan att hennes erfarenhet var att det istället var tvärtom de med hög perineum som oftare brast. Hade inte alls varit orolig. Och att ens tänka snitt pga detta.. då tänker du helt fel. Släpp detta nu.

Okej, tack så mycket för ditt svar. Känns lugnande att höra. Tror du det var något under din förlossning som du tror kan ha varit förebyggande mot att du inte sprack alls?

Anledningen till min rädsla är att jag läste de finns viss forskning som tyder på att det är fler som får grad 3 eller grad 4 skador som har en perineum under 3 cm. Därför fick jag panik när jag insåg att min är ju hälften av det. Men vill helst föda vaginalt så ditt inlägg hjälpte mig bli lite mindre orolig.

Jag har fött två barn vaginalt och inte spruckit alls. I mina fall är jag övertygad om att det är tack vare två saker: perinealskydd från barnmorskans håll och att inte forcera krystningarna.

Har fött båda barnen utan bedövning så har ?varit med? i förloppet. Barnmorskorna har guidat mig genom värkar och exakt hur jag ska krysta. Det gäller förstås att kunna samla sig tillräckligt, trots smärtan, att kunna följa med i förloppet. Långsamt framfödande minskar risken för att drabbas av skador.

Sen går det så klart inte att säga att tex perinelskydd garanterar att man inte spricker. Men det finns gott om evidens för att det förebygger skador.

Läs mer här tex: alfresco-offentlig.vgregion.se/alfresco/service/vgr/storage/node/content/47270/Sfinkterprofylax%20-%20förebyggande%20åtgärder%20mot%20skada%20på%20bäckenbotten%20vid%20förlossning.pdf?a=false&guest=true