Regeringens budget gick inte igenom, hur blir det med sjukersättningen?

Skulle en M budget innehålla pengar till människor som har det svårt och inte just nu kan bidra till samhället?

Är man inte med och bidrar i samhället så är det väl inte heller orimligt att man får nöja sig med tak över huvudet och mat i magen?

Det finns hundratals miljoner människor världen över som har det betydligt sämre än så?

Jag har själv mycket svårt för argument och perspektiv som grundar sig på att man tycker synd om sig själv och anser sig därför "ha rätt" till pengar som andra tjänat ihop.... Det är enligt min mening aningen magstarkt att gnälla över sin levnadsstandard när någon annan står för ens försörjning.

Tyvärr har detta blivit så här hårt och kallt, när det av problemets omfattning inte längre är realistiskt för samhället att dra runt.

Den lilla klick individer som FAKTISKT förtjänar att bli försörjda av samhället på detta sätt får nu lida av att flera hundratusentals på olika sätt utnyttjar och missbrukar våra socialförsäkringssystem.    

Budgetförslaget som SD, M och KD lade fram bygger på Sossarnas budget det som skiljer dem åt är 10-20 miljarder som de valt att omfördela. T.ex. har man skrotat familjeveckan och mer pengar för att skydda skog m.m. istället har man infört ett till jobbskatteavdrag och sänkt skatt för ålderspensionärer m.m.

När det gäller de förslag som V drev fram i budgeten som Sossarna och Miljöpartiet stod bakom så finns de kvar och rörs inte i SD, M och KD:s budget.

Så med andra ord kommer grundersättningen för de med sjuk- och aktivitetsersättning höjas med ca 1000 kr i månaden, skatten sänks med drygt 800 kr i snitt per månad och taket i bostadstillägget höjs från nuvarande 5600 kr i månaden till 7500 kr i månaden.

För en person med sjuk- och / eller aktivitetsersättning så innebär det i snitt en ökad inkomst med ca 20 000 kr/år, har man hög hyra kan ersättningen blir högre då man får ersättning för hyror som överstiger 5600 kr i månaden.

Skattesänkningen hade som syfte att ta bort den högre skattesats som de med sjuk- och aktivitetsersättning betalar jämfört med de som jobbar (omnämns som funkisskatt). Den försvinner inte i och med att SD, M och KD inför nya jobbskatteavdrag som inte berör de med sjuk- och aktivitetsersättning men nya funkisskatten motsvarar ca 1800 kr/år medan den tidigare som tas bort från 1 januari 2022 uppgick till ca 10 000 kr/år.

hejaolika.se/artikel/nu-klubbar-riksdagen-jattesatsning-pa-personer-med-sjuk-och-aktivitetsersattning/

Det gemensamma budgetalternativet som SD, M och KD lade fram och som valdes i omröstningen tidigare i veckan kan du läsa på respektive partis hemsida, nedan är länk till moderaterna. Gå längst ner på sidan så hittar du en länk till ett mer utförligt dokument om du vill fördjupa dig i vilka saker de inför och vilka de väljer att stryka från S och MP:s budget. Det som tas upp i dessa dokument är alltså vad som läggs till och vad som stryks, det som inte finns med (däribland förbättringarna för de med sjuk- och aktivitetsersättning) lämnas oförändrat jämfört med S och MP:s budget.

moderaterna.se/moderaterna-sverigedemokraterna-och-kristdemokraterna-presenterar-gemensam-budget

Är man inte med och bidrar i samhället så är det väl inte heller orimligt att man får nöja sig med tak över huvudet och mat i magen?

Det blir ju 2 aspekter av detta, när man arbetar så utför man ju dels praktisk nytta som får samhället att fungera, sen betalar man skatt på pengarna man tjänat ihop genom sitt arbete och bidrar därmed till att även finansiera "det gemensamma"..

Hur menar du att någon som, av vilken anledning som helst, sitter hemma på arslet hela dagarna på något sätt kan anses bidra med något alls i samhället?

Det är fullt möjligt att vara en god vän, uppfostra sina barn, stötta andra och vara en god medmänniska samtidigt som man arbetar och försörjer sig själv? Varför skulle det krävas mindre av dig än andra?

Om jag själv av någon anledning skulle bli oförmögen att sköta min försörjning så skulle jag vara oerhört tacksam över att alla andra tvingas betala mitt boende och se till att jag och min barn har mat i magen och kläder på kroppen. Jag skulle då inte komma på tanken att gnälla över att jag inte får så mycket som jag vill ha, då får man finna sig i att leva med ett absolut minimum av allt.

Nu finner jag det otroligt osannolikt att det någonsin kommer bli så, då det behövs många ganska extrema omständigheter som samverkar för att en vuxen människa ska vara okapabel att sköta sin egen försörjning, folk har bara i allmänhet allt för lätt för att sätta sig ner på arslet o tycka synd om sig själv när något tar emot o blir lite jobbigt eller obekvämt.

Detta är något som vi blivit fostrade till genom våra mycket generösa och naiva socialförsäkringssystem.