Att vara fru till en hamster

Det finns flera serier med Hoarders och de alla har en sak gemensamt. De får panik när de ska slänga saker, de får panik när de ser att folk säger att det är skräp. De har även olika strategier för att förhala processen. Precis som din man så säger de att sakerna ska återanvändas.

Jag skulle börja med att hitta en psykolog och sedan börja med KBT. Man måste ändra tankarna och få bukt med oron och ångesten innan man städar tyvärr. Flera får panikattacker och panikångest när dagen kommer som de ska städa och ta snsvar.

Börja med att ta fram tre lådor, en släng, spara och ge bort.

Sedan tar du och din make en låda per dag. Säger han att han ska laga jeans, kom med motfrågor som tex " hur många jeans har vi?"

Detta är inte ett lätt problem och behöver professionell hjälp.

Du halverar dina skor och badrumssaker samtidigt som han halverar sina lådor?

Ni har olika behov, så att be bara en av er att slänga saker funkar inte. Men om ni båda gör samma reducering inför flytten kanske det går.

Skulle inte alls kalla det "hoarding", det fenomenet är mycket värre. Tycker du träffat det bra med "hamster" beteende. Det är inom normalspannet, alla är bara olika.

Jag har verkligen jättesvårt för att slänga saker. Å andra sidan shoppar jag sällan nytt också. Men tycker att det känns fel att slänga sådant som faktiskt kan komma till användning och blir således lite dumsnål. Har inte riktigt lika svårt att skänka bort.

Jag är medveten om mitt problem och har blivit mycket bättre på att slänga trasiga kläder. Hela kläder och tex husgeråd behöver jag bearbeta i mitt eget tempo. Om någon ifrågasätter eller pushar, vänder jag taggarna utåt och känner det som ett personligt påhopp. Det måste vara mitt val och beslut och då känner jag mig oftast stolt och nöjd om jag slänger eller skänker. Men det kan ta tid! Ju mer tjat, desto längre tid.

I ditt exempel så skulle jag nog så småningom slängt jeansen, har blivit för lat för att laga själv. Men enkellakanet skulle jag inte slängt om jag inte hade flera eller det var trasigt. Är ju jättebra att ha att tex bädda en extrasäng med eller soffan vid besök.

Min man behöver hjälp?

Jag lever med en man, som gillar att spara saker. Vi bor på ganska begränsad yta, med barn som också tar plats. Min man påtalar med jämna mellanrum att jag har så mycket saker som tar plats. Jag känner att detta inte riktigt stämt med min självbild. Så idag gick jag ner i källaren.

Min man tar tio flyttkartonger med gamla böcker, slipsar (han har inte använt slips till annat än begravning sen 2000 blankt), sällskapsspel och mängder med pärmar. Jag har en halv flyttkartong samt en liten låda böcker.

I ena barnets garderob, hittade jag två filtar, tre dukar, ett lakan till enkelsäng i fint material, samt tre par trasiga jeans. De ska sparas ifall han behöver laga andra jeans. Att han de senaste tio åren lämnar sådant till skräddade, verkar han totalt förträngt.

I en annan garderob har han två kartonger. En innehåller gamla kostymer, från sent 90-tal. Den andra innehåller skor. Bland annat tre par fotbollsskor. Han har inte spelat sen 1997.

Topplocket gick dock när jag i ett skåp, hittade en kartong med försilvrade servettringar. Vi har varit ihop i över tio år och dessa servettringar har aldrig kommit ur sin låda. Men de ska vi så klart spara.

Så fort jag tar upp problemet, berättar han att jag minsann har mycket skor samt mycket badrumssaker. Det har jag. Men jag har inte 12 lådor med skit!

Hur når man fram? Eller är den rejäl majbrasa det bästa alternativet? Vi är på gång att flytta och det talas om att vi behöver rensa innan dess, men vi innefattar alla utom han själv.

Tyvärr brinner försilvrade servettringar inte så bra?

Dela upp ytan 50/50, sen får var och en ha vad de vill på sin yta.