Varför vill män (oftast) inte gifta sig?
Har varit ihop med sambon 3,5 år och ämnet förlovning/äktenskap har kommit upp vid tre tillfällen.
Första gången (efter två år) verkade han hyfsat med på noterna och var ok med att prova ringar, sedan rann det ut i sanden
Andra gången (runt treårsdagen) log han lite ursäktande mot mig och sade; "amän, du vet ju att jag inte har så bråttom med det där"
Tredje gången (några dagar sedan) säger han att han inte ser vitsen. När jag sade att det betyder något för mig så ändrade inte det hans inställning direkt, han verkar liksom ha bestämt sig för att det är inte viktigt.
Förhållandevis har vi det jättebra, det är ju liksom därför jag vill gifta mig. Bra vardagsliv, roliga aktiviteter, samma humor, jättebra sexliv som ännu är på topp efter dessa 3,5 år. Han planerar en framtid för oss, saker vi ska fixa/köpa/göra ihop. Men som sagt; inget intresse för att göra en "familj" med oss två.
Lite av anledningen till att det känns viktigt för mig är för att vi båda har vuxna barn på varsitt håll. Han har en familj som (förutom hans barn) inte riktigt släpper in mig. De är vanemänniskor och är gamla och har svårt att förlika sig med att han lever ett annat liv nu, även om de inte tyckte hans förra sambo var snäll mot honom. Men det är med henne han har de vuxna barnen, och det smäller liksom högre än en "ny" kvinna som ÄR snäll mot honom. Så jag kan känna mig lite utanför och skulle känna en trygghet i att vi var gifta, en slags förklaring från honom att det är jag som gäller.
Men främst vill jag gifta mig för att jag älskar honom jättemycket. Jag skulle känna mig stolt och glad av att kunna säga att jag var hans fru.
När jag pratar med vänner så känns det som att det oftast är män som tycker att det inte spelar roll och sätter sig på tvären. "Det gör väl ingen skillnad för vårt förhållande" osv. Men om kvinnan tycker det gör positiv skillnad - varför är det så svårt att gå med på då? Om det inte spelar roll borde det ju inte spela roll åt andra hållet heller tänker jag, att vara gift alltså.
Nu har ju jag tagit upp detta tre gånger och ids inte mer och inser att jag kommer förbli ogift. Vår relation är som sagt bra, men visst undrar jag ibland om detta är hans sätt att ha "en snabb väg ut" om vi får det knackigt ett tag. Ibland känns det som att jag inte duger att ta ett sådant steg med, även om han säger att han älskar mig varje dag.
Tankar på detta?
