Hyra ut i 2:a hand till ngn man känner eller till ngn okänd?

Jag är kluven. Hyra ut till någon man känner känns tryggt, men kan vara svårare att säga till om något händer med lägenheten. En okänd kanske blir lite lättare att våga sätta regler, men en risk eftersom man inte känner personen.

Vad hade ni gjort?

Jag hade helst hyrt ut till någon jag känner, men under samma premisser som om det vore en okänd: godkänt andrahandskontrakt, att hyresgästen sätter in hyran på ditt konto den 25:e etc.

Du måste dock kunna lita på personen som du hyr ut i andra hand till, men det verkar du ju inte göra i det här fallet, för då hade frågan aldrig kommit upp här. I så fall, så är det bättre att du hittar någon vettigare att hyra ut till.

Jag har förvisso aldrig hyrt ut i andra hand, men jag har haft inneboende när jag var 25 år gammal. Jag hade en sammanslagen lägenhet, så den inneboende bodde på nedervåningen med separat ingång, eget badrum med tvättpelare och pentry. I praktiken var det som en helt egen lägenhet, bara det att jag bodde på ovanvåningen och det fanns en spiraltrappa upp dit.

Vid den tidpunkten hade jag en kompis som behövde hyra ett rum, men jag hyrde inte ut det till honom, utan jag hittade den "tråkigaste" hyresgästen någonsin: en affärsresande medelålders karl, som behövde ett övernattningsrum och därefter en mormor från Island som skulle bo ett halvår i Sverige för att lära känna sitt barnbarn och se om hon ville flytta till Sverige.

Jag tyckte dock att det var lite trist efter ett tag, så när mormodern flyttade blev jag blev dum i huvudet och hyrde ut till en tjej i min ålder som var särbo med en äldre man, men som saknade egen bostad. Hon skulle i praktiken bara bo i rummet två helger per månad, då hennes pojkvän hade "pappahelg." Socialen bekostade hennes boende och en förvaltare hade hand om ekonomin. Allt verkade mycket tryggt. Hennes egen 2-åring, som bodde hos sin pappa, skulle också vara på besök en helg i månaden tillsammans med socialen. Hon hade haft det tufft, sade socialen, men var fullt fungerande, hade arbetsträning och hade enbart fina referenser från tidigare personer som hon hade varit inneboende hos och de tyckte att det var klokt att det här i praktiken var som en egen lägenhet. Det var den värsta jävla inneboende jag har haft i hela mitt liv. Hon råkade nästan elda upp hela rummet, hon smög upp för trappan och stal mitt vin och en dag, när jag var försenad till jobbet, så hittade jag henne i mitt vardagsrum tillsammans med en kompis där de åt frukost ihop. Plötsligt en dag drog hon, utan att meddela det och förvaltaren fick inte tag i henne och hade tydligen inte plötsligt tillgång till hennes ekonomi, eftersom hon hade "lovat" att ge oss pengarna. Socialen kunde inte heller göra något, de som hade lovat så mycket om hur bra den här bostaden var för henne.

Mitt råd är alltså: om du inte litar på en kompis, hyr då inte ut till denne. Om du ska skaffa en okänd, så skaffa en tråkig mormor eller affärstyp som behöver övernattningslägenhet eller någonting ditåt.