Barnfamilj utan bil

Jag förstå inte frågan om hur man klarar vardagen. Vad är det att INTE klara? Visst, om man bor på ett ställe utan (eller med dålig) kollektivtrafik, men annars?

Smidig är en bil under semestern eller ibland på utflyckter, då är jag väldig inskränkt.

Det beror helt på hur man bor. Vi bor i storstad och jag känner många som inte har bil eller har en som de enbart använder vid längre resor till släkt/sommarstuga/fjällsemester. Det är inga problem.

Cykelkärra eller lastcykel är vanligt för de som har mindre barn, större barn cyklar själva. Ska man längre går det kollektivtrafik överallt. Det går ofta snabbare också, för man slipper bilköer och att leta (svindyr) parkering när man kommer fram. Det finns flera olika tjänster där man kan hyra en bil tillfälligt om man tex behöver få hem något från IKEA.

Men bor man som mitt ena syskon, i en mindre by i glesbygd, då kommer man inte ens till närmsta mataffär utan bil. Eller jo, om man gillar att cykla ett par mil för att mjölken tog slut.

Bor 30 min från en stad och vi har småbarn. Bussar går ca 1 gång per timme och använder oftast dem. Sambon jobbar i staden och jag 5 min bussfärd från hemmet. Funkar bra men storhandling (mer än 3 påsar), åka till ikea, köpa gran så ber jag mina familjemedlemar om hjälp eller tar hemkörning. Igentligen det största problemet jag ser nu är om nått av barnen blir sjuka och måste in till sjukhus. Dock har jag har 15 pers jag kan be om hjälp med men det gör mig orolig. Speciellt nu med snökaos och covid så blir allt krångligare.

Jag får inte körkort pågrund av sjukdom men min sambo håller på att ta körkort. Men vi har klarat oss i 5 år utan sen första barnet kom. Allt måste bara planeras mer och tar längre tid. Fördelen är att vi går mycket i vardagen.

Varken jag eller min sambo har körkort, vi har två småbarn. När vi bodde i stan var det enkelt, men numera bor vi i ett litet samhälle på landet. Här finns mataffärer och bibliotek men tex BVC, vårdcentral och annan sjukvård finns en bit bort.

Till vardags går eller cyklar vi. Vi åker i huvudsak kollektivtrafik. Mina föräldrar kör oss i sista hand, om våra tider inte passar med kollektivtrafiken (sällan) eller om vi behöver storhandla eller handla något särskilt som kräver att vi åker bil till en större stad.

Eftersom vi aldrig haft bil är släpandet och promenerandet en vana. Visst hade det varit fantastiskt skönt med bil men som livet ser ut för oss just nu har vi inte tid att skaffa körkort nån av oss? förhoppningsvis inom några år!

Vi gjorde oss av med bilen när vi flyttade till centrala Malmö eftersom det helt enkelt inte var praktiskt eller ekonomiskt försvarbart med bil då. Nu bor vi, sedan ett år tillbaka, vid precis vid kommungränsen - utan bil - och utan att ha råd att skaffa en bil. Vi har till och med en carport som står tom. Det är överjävligt, kan jag säga, men vårt barn (7,5 år)  har fått mycket starka ben. Han orkar gå i princip hur långt som helst, har vi insett, så vi ska faktiskt våga oss på en vandring längs Skåneleden med tält i packningen till våren. Det kan man ju se som positivt.

I övrigt då: jag och min man arbetar i centrala Malmö. Det tar ca 40 minuter med buss dit. Däremot finns det knappt några bussar som går i området där vi bor, så om vi ska gå till mataffären, så har vi en gångpromenad till den på 20 minuter. Om vi ska till shoppingladorna, så går vi först i en kvart, sedan tar vi en buss (om vi hinner med den) och är framme på 8 minuter. Om vi går samma sträcka (utan barn) så tar det 25 minuter. Vi har två "dramaten" som vi drar mellan affärerna och hemmet. Det funkar för det mesta.

Det tar tid helt enkelt att inte ha bil. När vårt barns kompis vill leka, så går en av oss dit strax under 20 minuter med vår son. Det är inte knepigt när vi går dit, men kan bli problematiskt när man ska gå hem och han är trött, det regnar och är mörkt.

På det stora hela så vänjer man sig vid att inte ha bil. Det jobbiga är att vara beroende av andra om vi måste köra trädgårdsavfall eller någonting annat till tippen. Vi har haft sopsäckar med löv i förrådet under ett års tid, på grund av att brorsans flickvän inte gillar att vi lånar deras bil om det finns den minsta doft kvar efteråt. Jag hoppas att löven multnar till sommaren, annars får jag väl försöka bygga en kompost.

Att betala hemkörning eller ta en taxi när man har skymmande varor från affären funkar också, även om det blir en dyr engångskostnad.

Men på det stora hela, så vänjer man sig. Vi hade faktiskt det jobbigare under några månader då vi bodde inne i stan, inte hade bil och vår son fick plats på en friskola i utkanten av kommunen. Då fick vi gå upp svintidigt på morgonen för att ta honom till fritids och hinna till jobbet efteråt och likadant på vägen till skolan. Nu har vi gångavstånd till skolan och det är guld värt.

Vi gjorde oss av med bilen när vi bodde i stan. Bra kollektivtrafik gjorde att bilen bara var en stor och onödig utgift.
Saknade egentligen bara bil när jag köpte nya möbler men det är ju tur att man har snälla vänner. :)
Idag bor vi på landsbygden utan några vettiga kommunikationer, här är bilen ett måste. Närmsta busshållplats ligger 6km bort och den går dessutom bara varannan timme cirka. På vardagar. På helgen går den inte alls.

Vi bor inom 2 km från allt (jobb, butiker, barnomsorg etc.) som vi nyttjar i vardagen så egen bil skulle bara kosta en massa pengar. Vi cyklar/går till jobbet och handlar och lämnar/hämtar barn på vägen. Vid längre resor till familjen etc. så nyttjar vi poolbil (står i garaget under huset och har aldrig behövt boka i förväg). Medlemskapet ingår i vår hyra och själva kostnaden uppgår till mindre per år än vad en p-plats hade kostat oss totalt sett.

Vi bor i centrala Stockholm och har inte bil eller körkort för den delen. Det går utmärkt. Vi tar tunnelbanan eller bussen. I innerstan går det oftast snabbare att ta tunnelbanan än bilen ifall vi ska någon stans.

Vi har inte saknat bil och nu har vi ändå haft det så här i många år. Jo, det kanske hade varit skönt med bil när vi ska ut till Arlanda, men då hade parkeringen blivit dyr och svindyr om vi inte stod på långstidsparkeringen. Som det är nu tar vi taxi till Arlandaexpress och det går fortare än att åka bil ut till Arlanda.

Lite av de pengar som vi tjänar på att inte ha en bil lägger vi på att ta taxi när vi känner att vi inte vill åka tunnelbana, t ex om det är sent på kvällen och vi har varit hemma hos släkten eller vi ska till sjukhuset och det inte är akut. Men det går inte att komma ifrån att vi sparar enormt på att inte ha bil och att vi då kan betala för andra saker - exempelvis privatundervisning till barnen - och det underlättar livet på ett annat sätt.

Så kort svar; det går utmärkt att klara sig utan bil i Stockholm. Jag kan inte svara på andra delar av landet.

Vi har en bil i hushållet men min man behöver den till sitt jobb pga urusel kollektivtrafik. Vi bor på promenadavstånd till mitt jobb, skola och affärer. När barnen var små lastade jag kassarna i vagnen vid storhandlig, sedan blev det cykelkärra. Än idag storhandlar jag med cyckelkärra om det inte spöregnar eller är halt. Vi går eller cyklar till allt inom cykelavatånd hela familjen. Enda gången vi tar bilen är när vi ska åka till ex. Ikea, eller släkt och vänner som bor där kollektivtrafiken inte går. Jag personligen hade klarat mig utmärkt utan bil men är samtidigt glad att jag har tillgång till den vid längre resor.