Ni som jobbar som förskollärare barnskötare vikarier etc, trivs ni? Jag är nyexaminerad förskollärare och trivs inte alls på mina arbetsplats för stora barngrupper fåtal pedagoger och man går nästan på knäna? hur ser era arbetstider oftast ut ni som jobbar 100%?
Jobbade på ett fantastiskt ställe i 3 månader men flyttade sedan till min sambos stad och pedagogerna här är usla tråkiga och allt för seriösa ingen humor alls.
Tog förskollärexamen för 2 år sedan men håller redan på att skola om mig och läser just nu min första termin vid en ny universitetsutbildning parallellt med jobbet. Upplever den pedagogiska verksamheten som minimal liksom förutsättningar att bedriva den. Stora barngrupper och den teori och praktiska tillämpning vi under utbildning får lära oss är omöjlig att genomföra på grund av konstant press. Omsorg och logistik tar allt för mycket tid liksom onödig dokumentation. Fokus ligger på att barnen inte slår eller gör illa sig, sova, äta, på/avklädning och förflyttning från A-B., blöjbyten, toabesök, vilka barn som är förkylda och inte osv..
Jag har arbetat på förskola under 15 år. För egen del är jag mest förbannad över att jag under de senaste 10 åren har gjort förskollärarens jobb, men tjänar avsevärt mindre (eftersom vi inte har någon förskollärare på avdelningen och biträdande rektor anser att det är onödigt att anställa en förskollärare eftersom jag ändå gör jobbet.) När jag var som mest frustrerad, så lutade jag mig tillbaka och gjorde ingenting under en termin och då försökte man omplacera mig till en annan förskola, även om man inte sade så rakt ut, utan lindade in det i att jag nog behövdes där bättre.
I praktiken kan man väl säga så här: om jag inte hade provat de vanligaste pedagogiska inriktningarna på olika förskolor genom åren, så hade jag tröttnat. Jag har arbetat på renodlat Nattis, på Reggio Emilia, Montessori, Uteförskola och skift på OB-förskola (ej nattis.) Det har fått mig att hantera förskolevärlden mycket bättre. Sedan insåg jag en sak först när jag själv fick egna barn, och det var att jag skulle sluta vara så stressad över allt jag inte hann med på jobbet. Det viktigaste är att barnen får så mycket undervisning och bra miljö som möjligt när de är på förskolan, men det betyder inte att man behöver göra allt kollektivt. Jag släppte på prestigen helt enkelt och insåg att om jag bara hinner göra alla "mina" förskolebarns liv så bra som möjligt under de timmar jag är där, så räcker det. Jag måste inte stå där och organisera fantastiska samlingar eller aktiviteter precis hela tiden, som vissa kolleger och chefer tycker att man ska göra. Huvudsaken är att barnen känner sig trygga och nöjda. Det är inte hela världen att planeringen, som aldrig ändå kan hållas, håller. Det viktiga är att det inte uppstår kaos i barngruppen eller att barnen har tråkigt bara för att JAG hade planerat den bästa undervisningsituationen, men att de inte hade tålamod eller intresse för att lyssna så att det bara blir tjat som stör.
Vill något barn inte sitta still och lyssna på samlingen, nej, men gå och gör någonting annat då direkt. Häller barnen färgen på golvet istället för på pappret, ja, men gör en golvmålning då. Det som de enskilda barnen "missar" kan man ta igen enskilt med det barnet sedan. Låt barnen med spring i benen springa runt på gården medan de som vill, pratar om höstlöv. Ta sedan in barnen med spring i benen enskilt en och en eller medan man äter mellanmål och prata om löv med det barnet, för då lär barnet mer, även om det bara är 5 minuters snack.
Jag har varit less på mitt jobb. Nu tycker jag att det är jätteroligt och jag har inte ens panik över att jag inte har fyllt i den systematiska kvalitetsrapporten på tre veckor, trots att det är halvårsavstämning om mindre än en vecka, för det gör jag när det finns lite tid över, typ. Chefer har faktiskt överseende med det, när vi får massor med beröm av nöjda vårdnadshavare.