Någon som tagit sig över backen?

Hej!

Är inte riktigt med på hur privat insemination går till?? Eller menar du att du går via en klinik som finansieras privat och ej via landsting?

Jag lyckades bli gravid efter en längre tids kämpande med min partner. Optimerade med att äta järn, rosenrot, zink, d-vitamin. Drack ingen alkohol och ytterst lite koffein. Vårt nästa steg hade varit IVF (hade under tiden vi försökt gjort utredning som inte visade några hinder till vår ofrivilliga barnlöshet), men det tog sig tillslut ändå!

Lycka Till!

Jag och min före detta fru kämpade i två år innan vi lyckades. Vi, eller i vart fall hon, var då under åldersgränsen för att vi skulle bli utredda för ofrivillig barnlöshet. Det enda som hände under de åren var ett tidigt missfall, annars var det bara fruktlösa försök följt av ständiga motgångar. Det där att ha sex enligt ägglossningens schema tog kål på lusten och höll på att förstöra vårt förhållande. Jag tror många män som varit i samma sits kan känna igen sig i hur märkligt det är att man pushar sig själv att ha sex nästan mot sin vilja, för man vill så gärna få barn.

Till slut gav vi upp försöken för att istället rädda förhållandet. Vi struntade i att räkna dagar och ta ägglossningstest och åkte iväg på semester. Det var underbart och avslappnande! Det blev att vi fick till ett samlag helt spontant bara för att vi ville. Ett tag efter vi kom hem kom vi underfund med att hon var gravid Det blev en pigg och frisk flicka som fyller 15 i vinter.

Vårt förhållande tog slut så småningom iallafall, av andra anledningar. Exet träffade en ny man och jag tror de fick kämpa minst lika länge innan hon blev gravid med sitt andra barn. Det visade sig senare, när jag började donera till en klinik, att min fertilitet var riktigt stark. (Mitt spermievärde låg i den övre halvan av normalvärden, så det är starkt utan att vara exceptionellt.) Jag har kunnat hjälpa en del att bilda familj sedan dess och mitt intryck är att det handlar om tur och envishet. En del får tyvärr kämpa längre än andra för att bli gravida. Men med envishet går det till slut hela vägen för de flesta

Nu kan inte jag så mycket om just insemination men jag antar att det säkert kan vara lika där som om man försöker naturligt att det tyvärr kan ta sin tid. Och med det sagt så är ju tyvärr 9 månader inte så länge. Det är väl ca 85% som blir gravida inom ett år och ca 90% som blir gravida inom två år när man försöker på egen hand.

Jag tycker absolut inte att du ska trycka ner din själv direkt och tro att du ska behöva kämpa lika länge som dina morföräldrar, för alla är vi olika. Tex så är jag och min man inne på 16 månader av försök nu och inte plussat en ända gång under dom månaderna. Men om jag då ska jämföra med min mamma som blev gravid med mig och mina syskon på typ första försöken, hon var 39 när hon fick sista barnet, så är hon och jag inget lika i den resan. Så tänk inte det värsta tänkbara direkt. För som sagt så ser allas förutsättningar och resa helt olika ut.

Sen finns det ju andra alternativ än enbart insemination om det inte verkar gå. Du kan ju gå vidare med IVF där chansen kanske är lite större att det lyckas. Så det enda rådet jag kan ge är ha tålamod och tryck inte ner dig själv pga obekräftad fakta och spekulationer. Din tid kommer då du också kommer lyckas :)