Svår fråga om ekonomi i parförhållande

Va där kopplingen mellan att du satt in ditt kapital i huset och er gemensamma ekonomi vad gäller löpande utgifter? Med tanke på er löneskillnad är det rimligt att han betalar mer och att du kan sätta av till pensionen. Han är väl tacksam att du placerat ditt kapital i huset så att ni slapp mer lån och räntor? Väldigt klokt att ni skrev samboavtal om de pengarna.

Om du går in med ett stort eget kapital i ett förhållande så är det givetvis dina pengar, du har ju låtit pengarna "arbeta" genom att sätta in dem i huset så det kommer ju även honom till del. Ni hade kanske inte kunnat köpa huset alls utan dessa pengar? Jag tycker till och med att ni ska reglera så att du äger en större procentandeldel av huset som följer med värdeökningen, annars sitter ju dina pengar fast i huset till 0% ränta och äts upp av inflationen.

Betala gemensamma utgifter efter förmåga, procentuellt mot era inkomster är väl rimligt? Däremot tycker jag kanske inte att du kan begära att ni ska dela era inkomster rakt av om ni bara är sambos.

Okej, han vill spara ihop ett eget kapital, det är logiskt och förståndigt. Men han måste ju tänka på din situation också så jag tycker att det är rimligt med procentuell fördelning av alla kostnader, som du skriver i #4. Men ändå så han kan spara lite.

Har ni några råd? Jag är kvinna, jobbar med låginkomstyrke, har jobbat deltid och tagit hela föräldraledigheten med mitt och min sambos barn. Numera jobbar jag heltid sedan två år tillbaka men med lägre lön än min sambo. Min sambo är höginkomsttagare och tjänar dubbelt så mycket som mig. Vi har bråkat om ekonomin sedan ett tag tillbaka pga att jag har kapital med mig in i förhållandet (ca 1 miljon kr) som jag har lagt in i vårt hus som kontantinsats men som jag har velat behålla för mig själv. Vi har skrivit ett samboavtal om det beloppet. Så jag får tillbaka det om vi säljer huset. Mitt argument är att jag får mycket lägre pension än min sambo och att denna summa är min pensionsförsäkring. Vi har haft procentuell uppdelning av fasta kostnader under vår tid ihop men jag vill ha gemensam ekonomi nu pga att jag lever på en lägre levnadsstandard än min man. Han har ca 10.000 kr mer än mig över varje månad. Det blir i längden problematiskt eftersom jag inte kan spara undan något och vi har svårt att fira semestrar ihop, göra större inköp tillsammans etc. Jag betalar hälften av maten och hälften för vårt gemensamma barn. Vi bråkar mycket om detta just nu och jag är beredd att bli särbos pga det. Vad tycker ni, är det orimligt av mig att vilja ha gemensam ekonomi för att vilja fortsätta som sambos trots mitt kapital i huset? Vi planerar även för ett till barn som jag skulle ta hela föräldraledigheten för i så fall, så då skulle jag hamna ännu mer efter ekonomiskt. Kan tillägga att han har ett barn sedan tidigare som bor hos oss på lite mindre än halvtid.

Jag förstår inte heller kopplingen, för mig är det två helt separata saker.

Du hade 1 miljon kronor med dig in i ert husköp. Det är DINA pengar. Det är inte helt säkert att du ska hantera det som din pensionförsäkring i relation till din sambo. Utan när man lever tillsammans så har man gemensamt ansvar för den standard man har. Snarare är det så att om pengarna är investerade i huset, dvs det är inga pengar som du kommer åt för konsumtion.. då ska ju han kompensera dig löpande för att du kommer att få lägre pension längre fram. 

Då kommer huspengarna att spela mindre roll på totalen.

För mig är det fullkomligt ofattbart hur man kan leva i den här typen av ekonomisk misär. Du kan inte följa med på resor, du har en annan ekonomisk standard. Ni lever väl tillsammans???

Du har gjort det yrkesval du gjort, han har gjort sitt. Det råkar sig så att han tjänar mer men ni båda gör väl så gott ni kan inom era respektive områden?

Alltså vore det mer rättvist om ni räknade ut era fasta kostnader och bidrog utifrån vad ni tjänar. Och det ska också räknas rättvist, dvs om du vabbat 7 dagar en månad så ska du inte "lida" av det, för han kunde lika gärna varit hemma?

Du kommer aldrig komma ikapp om ni ska fortsätta ha det som nu, aldrig.