Har min barnlängtan blir större än längtan efter att vara med min partner?

Har min barnlängtan blir större än längtan efter att vara med min partner? Jag träffade min nuvarande partner när jag var 18 år och idag är jag 24 år. Vi har försökt skaffa barn sedan 3 år tillbaka för 1,5 år sedan fick vi svar att han hade låg spermaproduktion vilket innebär att han inte kan skaffa barn naturligt. Det kändes tufft och hela världen vändes upp och ner. Tillslut accepterade jag vårt öde vilket är att vi alltid kommer få göra ivf för att skaffa barn. Jag måste erkänna att jag funderade på lämna honom men kände mig taskig eftersom det inte finns något han kan göra åt det enligt läkarna. Jag tänkte att ja, men mer ivf kommer vi att lyckas. Jag fick ut många ägg men hans sperma lyckades inte befrukta alla mina ägg. Vi fick ett insatt och några till frysen, det som vi fick insatt tog sig inte. Nu är det snart dags för ett nytt försök och helt ärligt så vet jag inte om jag orkar eller vill. Hela resan känns så tuff och jobbig, det har påverkat vår relation. Jag börjar bli tveksam på min partner just pga att han inte kan göra mig gravid, jag vill ha många barn och tanken att få gå igenom allt det här flera gånger om. Sen förutom känslorna, så kostar det så sjukt mycket pengar. Den tanken får mig att tveka.. Jag älskar min partner, men jag vill ha barn helst igår. Jag har en sån stor längtan att jag nästan känner mig desperat. Jag känner att jag är för ung för att behöva acceptera att det här är mitt/vårt öde då det inte är något fel på mig. Men samtidigt så tänker jag att tänk om jag träffar en ny som inte heller kan få barn? Kan man lämna ens partner för en sådan sak? Vi har dessutom byggt klart vårt drömhus som vi bott i 3 månader, vilket gör att jag känner att jag kommer krossa hans drömmar. Är jag egoistiskt? Hur ska jag kunna veta vad jag känner? Är det en depression som talar eller är det bara att barnlängtan är större än längtan att vara med min partner? Finns det någon i en liknande situation? Hur löste det sig? Känner mig så ensam kan inte prata med familj eller vänner om detta. Hjälp en förvirrad tjej!