Någon som fått hjälp av parterapi?

Enligt min mening fungerar parterapi med en bra parterapeut utmärkt. Framförallt för att parterapeuten kan utgöra moderator när kommunikationen låst sig. Antingen kommer man vidare i relationen via bättre kommunikation, eller så kan man förhoppningsvis separera på ett bättre sätt.

Min exman och jag gick i parterapi, vilket var kanonbra. Det fick oss att prata till punkt, förklara vad vi menade och inte misstolkar varandra.

Flera år senare skildes vi, men vi har nog en av de bästa skilsmässor man kan ha,boch har nu kompat ihop runt barnen, och är

fina vänner, sedan över 10 år.

Så ja, jag tror på parterapi.

Jag tror att många inte riktigt förstår hur terapi fungerar. Väldigt många går iväg första gången och tror att på något magiskt sätt ska terapeuten tala om hur man löser sina problem och så går mna hem och är lycklig.. Det brukar därför bli en chock och kännas snopet när man inser att jobbet måste varje person själv göra och att terapeuten inte tar ställning utan är helt neutral.. Många går därifrån och känner sig lurad och tycker att det bara var jävla bluff..

Min exman och jag gick i terapi när vår skilsmässa var ett faktum av den enkla anledningen att vi bara skrek åt varandra och inte lyssnade. Vi fick chansen att prata till punkt utan avbrott och sitta tyst och lyssna. Det gav många jobbiga insikter men vi fick med oss en del nyttiga saker som ändå hjälpte oss vidare.

Jag har gått i parterapi två omgångar. Första, med min exman, så var det en rätt tuff terapeut. Jag mådde ofta lite smådåligt efteråt men det var ju för att hon satte fingret på saker som inte funkade. Terapin räddade inte äktenskapet men vi började förstå varandra mer och blev snällare mot varandra. Det gjorde att skilsmässan blev lugn och okomplicerad och vi har ett bra samarbete runt barnen.

Sen gick jag några gånger med en senare pojkvän också. Det var mer att vi fick själva sitta och prata, terapeuten drev inte på samtalet. Jag tyckte det var helt meningslöst men min kille var väldigt nöjd efter att ha fått prata av sig. Men vår relation tog ju slut ett halvår senare.

Man måste hitta en bra terapeut som funkar för de problem man har. Att bara få tid att babbla hjälper nog ingen i längden.

När vi gick i parterapi så meddelade terapeuten på andra sejouren att vi inte skulle få gå i gemensam terapi längre utan få enskild terapi. Samt att vi skulle flytta isär så fort som möjligt.

Så det är inte alltid som man tror att det ska vara utifrån vad man sett i filmer eller hört från andra. Det var kommunens familjerådgivning.

Äktenskapet var destruktivt med våld och alkoholmissbruk. Jag fick gå i terapi inriktat på kvinnor i våldsamma relationer och mannen i beroendeterapi.

Jag och min man gick i parterapi för ett par år sedan och det var jätte bra för oss! Vi hade ungefär samma bråk hela tiden: jag kände mig stressad, att jag fick dra ett tyngre lass hemma osv. Terapeuten hjälpte mig att sätta ord på detta på ett sätt så att min man förstod, innan hade vi fastnat i att jämför olika sysslor: ?det är bara jag som städare? ?men jag lagar ju maten, det gör inte du? osv. Terapeuten hjälpte mig att förstå att jag behövde uttrycka mina behov tydligare och hjälpte min man förstå stressen i att jag alltid var den som kom hem från jobbet först, hämtade barnen, påbörjade hemsysslorna. Jag fick aldrig ett break, jag gick från ett stressat jobb till att stressa hemma, för att sedan somna när jag nattade barnen kl 20. Så, en tydlig lösning för oss blev att min man ändrade om i sina arbetstider och hämtade barnen en gång i veckan. Jag blev bättre på att tala om när jag kände mig stressad och trött och vi blev helt enkelt ett bättre team. Vi träffade bara terapeuten 3 gånger, sedan var det ?löst?.