• Anonym (Uppgiven)

    Osäker över mitt förhållande.. Är jag en hemsk person?

    Jag har varit tillsammans med min partner i nästan 1 år nu. Han är toppen. Han är extremt omtänksam, snäll, rolig, och säger varje dag hur vacker jag är och dylikt. Han är även väldigt tydlig med hur starkt han känner för mig och uttrycker detta ofta. Vi är ofta nära varandra, håller varandra och kysser varandra osv. Nu till problemet... Jag känner mig så otroligt tudelad och falsk. Å ena sidan så är jag jättekär, gillar verkligen att vara med honom och saknar honom när vi inte ses. Å andra sidan, när jag är ensam eller pratar med vänner, så tvekar jag på vår framtid och mina egna känslor. Jag känner ganska ofta att jag saknar singellivet och vill vara singel och kunna vara helt fri och spontan medan jag är ung, jag kan ofta känna attraktion och vilja flirta med andra.. Det finns också flera saker jag stör mig på såsom att jag inte gillar området där vi bor fast han inte vill flytta, och att jag kan uppleva honom som något snål och att han inte kan ge mig det liv jag vill ha.. Jag vill kunna vara hemma mycket med barn osv i framtiden och kanske inte satsa på min egen karriär, det fungerar inte riktigt med hans karriär. Även vissa delar av hans personlighet stör mig, såsom att han lätt kan ogilla människor och även mina vänner, att folk måste bevisa sig inför dem för att han ska vilja umgås med dem.. Inte särskilt socialt anpassaningsbar med andra ord, vilket är viktigt för mig. Det känns dock som att mina ''skäl'' är så otroligt ytliga och jag undrar om jag tar för givet en underbar person? Och jag känner ju starkt för honom när jag är med honom... Jag vet knappt inte vad jag själv vill.. Är jag dum i huvudet som kastar bort en fin kille bland alla as? 

  • Svar på tråden Osäker över mitt förhållande.. Är jag en hemsk person?
  • Tecum

    Intrycket är att du inte är redo för en fast och långvarig relation med någon, oavsett hur bra han än är. Nu letar du fel och förstorar upp dem istället för att fokusera på det som är bra. Att stanna med honom för att du "borde" kommer att göra dig frustrerad framöver. Du känner redan attraktion till andra fast ni bara varit ihop ett år.

    Det bästa för er bägge är nog att göra slut så du får leka av dig. Men som du skriver, det finns ingen garanti att du hittar en lika bra eller bättre kille i framtiden.

  • Anonym (Yconoma)

    Men hur ung är du?
    Är du 21 är det väl en sak. Är du 29 en annan.

    Och varför ska en man ge dig ditt liv? Borde du inte själv ge dig ett liv du vill ha först?

    För varför ska en framgångsrik man välja att försörja dig när han kan välja en kvinna som kan dra sin egen vikt ekonomiskt? Allt fler kvinnor skaffar längre utbildningar och kommer därmed att ha högre löner, framåt i tiden.

    Och även om båda har medellöner får ni då behålla mer pengar efter skatt än om en har en superlön och den andra tjänar jordnötter.

    Att ha en egen karriär är viktigt- för dig. Även om du senare väljer att vara hemma med barn.
    Att ha en partner som är socialt anpassningsbar är också viktigt- det kommer att påverka även dig.

    Det är inte ytligt att fundera över vilket liv man kommer att få med en partner.
    Har man helt olika mål och tankar om var man ska bo, hur många barn, vem som ska vara hemma med dem, hur man umgås, hur semestern ska se ut osv så kommer det att bli jobbigt och risken ökar att relationen spricker.

    Jag tror inte att du är redo att välja för livet än, och det är bra att du funderar på vad som behövs för att du ska bli det.

    Men eftersom hälften av alla relationer spricker så bör du bygga din egen ekonomi. Se till att jobba så att du har en dokumenterad karriär med referenser från arbetsgivare och kan försörja dig även den dagen livet kraschar i en hög. Det gör nämligen det för rätt många.

  • Anonym (Uppgiven)

    Ja... ni har väl rätt.. Helvete vad svårt det är. Så fruktansvärt att det handlar framförallt om fel tid i livet, hade varit mycket lättare om han hade bettet sig som ett svin eller dylikt. Åh.. blir helt galen. Är 24 just nu, är rädd att jag ska sitta där sen vid 30 och bara .. jaha då har man spenderat sina ''roligaste'' och friaste år i livet genom att vara i en relation som inte känts helt 100 och som kanske ändå tar slut sen.

  • Anonym (A)

    Du skriver att du är kär TS. Är du det?

  • Anonym (Inte orimliga tvivel.)
    Anonym (Yconoma) skrev 2021-12-26 19:55:54 följande:

    Men hur ung är du?
    Är du 21 är det väl en sak. Är du 29 en annan.

    Och varför ska en man ge dig ditt liv? Borde du inte själv ge dig ett liv du vill ha först?

    För varför ska en framgångsrik man välja att försörja dig när han kan välja en kvinna som kan dra sin egen vikt ekonomiskt? Allt fler kvinnor skaffar längre utbildningar och kommer därmed att ha högre löner, framåt i tiden.

    Och även om båda har medellöner får ni då behålla mer pengar efter skatt än om en har en superlön och den andra tjänar jordnötter.

    Att ha en egen karriär är viktigt- för dig. Även om du senare väljer att vara hemma med barn.
    Att ha en partner som är socialt anpassningsbar är också viktigt- det kommer att påverka även dig.

    Det är inte ytligt att fundera över vilket liv man kommer att få med en partner.
    Har man helt olika mål och tankar om var man ska bo, hur många barn, vem som ska vara hemma med dem, hur man umgås, hur semestern ska se ut osv så kommer det att bli jobbigt och risken ökar att relationen spricker.

    Jag tror inte att du är redo att välja för livet än, och det är bra att du funderar på vad som behövs för att du ska bli det.

    Men eftersom hälften av alla relationer spricker så bör du bygga din egen ekonomi. Se till att jobba så att du har en dokumenterad karriär med referenser från arbetsgivare och kan försörja dig även den dagen livet kraschar i en hög. Det gör nämligen det för rätt många.


    Problemet i dagens samhälle är dock att kvinnor förväntas tjäna egna pengar och ha karriär, samtidigt som de ska dra det tyngsta lasset hemma och med barnen.
    Vi tror vi är jämställda men det gäller bara inom de områden som gynnar männen. 

    De ska slippa bjuda på middag för vi är ju jämställda! 
    De ska slippa hålla upp dörrar och sätta kvinnan först, men när barnet kommer så ska kvinnan vara hemma inklusive sköta allt i hushållet för hon är ju "ledig" och han jobbar. Trots att hon sitter låst i hemmet med en unge fjättrad vid tuttarna. - hon får NOLL sömn för sömnen är ju viktigare för mannen som jobbar, inte för hon som tar hand om det mest värdefulla de har. 
    Hon får även köpa allt till barnen för sin lilla mammapenning, samt försöka dela på löpande kostnader. För de är ju jämnställda. 
    Har sett detta så många gånger i mitt yrke. 

    Så om TS i framtiden vill vara hemma med barn och mannen inte vill ge av sin lön för det - vilket han borde då en mammapeng inte är hög oavsett vilken utbildning hon har - så är det rätt viktigt att börja tänka på redan nu och se tendenser.
    För gnäller hon i framtiden så kommer folk säga: Du visste vad du gav dig in i? 

    Så TS du är 24, det är inte att vara jätteung. Tvivlar du så tycker jag att du ska fundera ordentligt och inte kasta bort din tid. Om 1 år är du 25. Ska du leva singellivet så kanske du hinner fylla 27 innan du träffar en ny som är rätt... Tiden går rätt snabbt och livet är för kort för att slösa bort sin tid på att tvivla. 
  • Anonym (ooo)

    Du är väl inte så mogen TS, bara att acceptera att du är ung och att du behöver några år till på dig innan du är redo för ett långsiktigt fast förhållande. 

    Jag reagerade på en sak du skrev "inte redo att ge mig det liv jag vill" - dvs du vill att han ska ge dig pengar så att du slipper jobba och vara hemma? (eller missförstod jag?) 
    Om det är så du tänker får du nog mogna även på det området och inse att du behöver ha ett eget jobb och egen försörjning. Man kan inte förlita sig på att någon annan ska ställa upp på att försörja dig, hur kär man än är. Han kanske skulle vilja vara hemmapappa den dagen det finns barn tex? 

  • Anonym (ooo)
    Anonym (Inte orimliga tvivel.) skrev 2021-12-27 07:11:51 följande:
     

    Så om TS i framtiden vill vara hemma med barn och mannen inte vill ge av sin lön för det - vilket han borde då en mammapeng inte är hög oavsett vilken utbildning hon har - så är det rätt viktigt att börja tänka på redan nu och se tendenser.
    Mammapeng? För det första så heter det föräldrapenning.
    För det andra kan pappan vara ledig lika länge som mamman och därmed kanske det är en mamma som tjänar mest i vissa familjer, under vissa perioder. 
    Du verkar fast i 50-talet. 
  • Anonym (Hahah)
    Anonym (Uppgiven) skrev 2021-12-26 20:41:02 följande:

    Ja... ni har väl rätt.. Helvete vad svårt det är. Så fruktansvärt att det handlar framförallt om fel tid i livet, hade varit mycket lättare om han hade bettet sig som ett svin eller dylikt. Åh.. blir helt galen. Är 24 just nu, är rädd att jag ska sitta där sen vid 30 och bara .. jaha då har man spenderat sina ''roligaste'' och friaste år i livet genom att vara i en relation som inte känts helt 100 och som kanske ändå tar slut sen.


    Tycker det låter ironiskt att komma från en slödder
  • sextiotalist
    Anonym (Uppgiven) skrev 2021-12-26 19:37:32 följande:
    Osäker över mitt förhållande.. Är jag en hemsk person?

    Jag har varit tillsammans med min partner i nästan 1 år nu. Han är toppen. Han är extremt omtänksam, snäll, rolig, och säger varje dag hur vacker jag är och dylikt. Han är även väldigt tydlig med hur starkt han känner för mig och uttrycker detta ofta. Vi är ofta nära varandra, håller varandra och kysser varandra osv. Nu till problemet... Jag känner mig så otroligt tudelad och falsk. Å ena sidan så är jag jättekär, gillar verkligen att vara med honom och saknar honom när vi inte ses. Å andra sidan, när jag är ensam eller pratar med vänner, så tvekar jag på vår framtid och mina egna känslor. Jag känner ganska ofta att jag saknar singellivet och vill vara singel och kunna vara helt fri och spontan medan jag är ung, jag kan ofta känna attraktion och vilja flirta med andra.. Det finns också flera saker jag stör mig på såsom att jag inte gillar området där vi bor fast han inte vill flytta, och att jag kan uppleva honom som något snål och att han inte kan ge mig det liv jag vill ha.. Jag vill kunna vara hemma mycket med barn osv i framtiden och kanske inte satsa på min egen karriär, det fungerar inte riktigt med hans karriär. Även vissa delar av hans personlighet stör mig, såsom att han lätt kan ogilla människor och även mina vänner, att folk måste bevisa sig inför dem för att han ska vilja umgås med dem.. Inte särskilt socialt anpassaningsbar med andra ord, vilket är viktigt för mig. Det känns dock som att mina ''skäl'' är så otroligt ytliga och jag undrar om jag tar för givet en underbar person? Och jag känner ju starkt för honom när jag är med honom... Jag vet knappt inte vad jag själv vill.. Är jag dum i huvudet som kastar bort en fin kille bland alla as? 


    Du är bara 24, så du har tiden framför dig. 
    Ni har varit tillsammans i endast ett år och du känner redan som du gör. Nej, du och han inte menade för varandra. Det är inte mannen i ditt liv.
    Sedan finns det ett rejält varningstecken, det jag strök under. 
    Dina skäl är inte ytliga, utan sunda. Jag hade brutit i din situation
  • Anonym (Z)

    Nej du är inte en hemsk person. Du är en omogen 24-åring vilket varken är unikt eller hemskt. Snarare ganska vanligt. Dumpa mannen innan ni blir mer involverade med bostad mm. Lev livet som singel istället. När det är rätt så kommer du veta det.

  • Anonym (J)

    Jag hade gjort slut. Du ska bara ha en partner om det är en bonus i livet.

  • sextiotalist
    Anonym (Z) skrev 2021-12-27 08:31:36 följande:

    Nej du är inte en hemsk person. Du är en omogen 24-åring vilket varken är unikt eller hemskt. Snarare ganska vanligt. Dumpa mannen innan ni blir mer involverade med bostad mm. Lev livet som singel istället. När det är rätt så kommer du veta det.


    Ts är inte omogen, men hon är inte brådmogen. Hon är där en 24-åring brukar vara
  • Anonym (Hahah)
    sextiotalist skrev 2021-12-27 08:45:16 följande:

    Ts är inte omogen, men hon är inte brådmogen. Hon är där en 24-åring brukar vara


    Du menar hon är där den degraderade nivån sminktjejer ligger på? Typ nästan full tonåring.
  • Anonym (Z)
    sextiotalist skrev 2021-12-27 08:45:16 följande:

    Ts är inte omogen, men hon är inte brådmogen. Hon är där en 24-åring brukar vara


    Ja, det vill säga ung och omogen. Som 24-åringar brukar vara alltså.
  • sextiotalist
    Anonym (Hahah) skrev 2021-12-27 08:49:08 följande:
    Du menar hon är där den degraderade nivån sminktjejer ligger på? Typ nästan full tonåring.
    Nix, utan mer att man lever lite för dagen och tycker att man är lagom egoistiskt
  • sextiotalist
    Anonym (Z) skrev 2021-12-27 10:38:37 följande:
    Ja, det vill säga ung och omogen. Som 24-åringar brukar vara alltså.
    Omogen för mig är när man inte är inom sitt normala åldersspann. 
  • Anonym (Linn)
    Anonym (ooo) skrev 2021-12-27 07:54:13 följande:

    Mammapeng? För det första så heter det föräldrapenning.

    För det andra kan pappan vara ledig lika länge som mamman och därmed kanske det är en mamma som tjänar mest i vissa familjer, under vissa perioder. 

    Du verkar fast i 50-talet. 


    Jag håller med signaturen Inte orimliga tvivel. Jag bor i storstad, har många utbildade runt mig i 30- till 40-årsåldern och jag ser samma som hen.

    Det är någorlunda jämställt till en början, men så blir kvinnan gravid. Hon kanske blir sjukskriven eller går ner i tid redan under graviditeten. Direkt blir det att hon ska ta största ansvaret för hemnet, trots kanske ordentliga krämpor.

    Hon tar mammaledigt när barnet föds. Första året snålar hon med dagarna och tar bara ut precis så många dagar att hon precis går runt - för att de båda ska ha dagar kvar sen att ta ut på sommar, jul och lov. Att han kan/ska föra över pension till henne känner nog knappt någon till och det är verkligen inte vanligt. Under hennes mammaledighet delar de som vanligt rakt av på alla kostnader. Hon är dessutom den som köper mest saker till barnet, som kläder och blöjor. Hon tar mest ansvar för barn och hem för hon "går ju bara hemma".

    Hon går sedan ner i tid, för barnets skull. Han gör det inte. Eftersom hon jobbar kortare dagar tar hon fortsatt mest hand om barn och hem.

    Och så fortsätter det.
Svar på tråden Osäker över mitt förhållande.. Är jag en hemsk person?