Är det rimligt av arbetsförmedlingen?

De kan inte tvinga dig. Men då får du vara beredd på att du inte får a-kassa. 

Jag antar att du har A-kassa eller aktivitetsstöd under perioden som du är arbetslös? I så fall så får du nog finna dig i att göra det som AF kräver av dig.
Är ju liksom inte rimligt att du ska uppbära ersättning genom AF i ett glapp mellan studier utan motprestation? Vill du inte ställa upp det de kräver, som t.ex att delta i en arbetsmarknadsutbildning, så får du försöka försörja dig på andra sätt, som att jobba.
Kan även vara klokt att man alltid har en plan B om plan A inte går i lås av någon anledning. Vad händer om du inte kommer in på den utbildning som du har tänkt att gå? Då är det väl bättre att du går en annan utbildning som AF ger dig, än ingenting?

Jag bad handläggaren om att få ha arbetsmarknadsutbildningen som plan B, men hon var skitsur och ville att jag skulle börja på den utbildningen NU, helst igår typ. Hon verkade stressad, kanske för att det blir valår och statistiken ska se bra ut?

Jag läste precis klart en kurs i matte för att bli behörig till de utbildningar jag har tänkt söka, och sen har jag läst upp flera andra kurser tidigare. Att då behöva tvingas in i en utbildning som jag inte är ett dugg intresserad av känns inte bra alls! Och så oviljan från AF att gå halva vägen och tänka sig att låta mig ha det som plan B. Det var en annan handläggare på AF som tipsade om att jag kunde göra så, men det godkände inte den här handläggaren bara för att den första inte hade skrivit in det i något dokument.

Jag bad även om att få komma ut på praktik istället, men det fick jag inte heller för hon tyckte inte att det gav något...

Så det är drygt 8 månader kvar till utbildningen du tänkte söka? Det är väl självklart att du inte kan sitta och pilla dig i naveln fram till dess. De hoppas nog på att du både hinner klart utbildningen samt får ett jobb innan dess, är det ens säkert att du kommer in? Och vad det är för utbildning spelar ju också roll, om det är något som nät intill garanterar jobb eller om det är en sån där "onödig" utbildning. Nu menar jag inte att den kanske är onödig då jag anser att all kunskap är nyttig men det finns ju utbildningar som inte direkt leder till något jobb...

Nu är det inte AF som hittar på regeln att arbetslösa ska ha vissa motkrav på sig för att få ersättning....

Tror du på fullt allvar att vi som människor kan förhandla med alla myndigheter om att "gå halva vägen" kring regler vi inte tycker gynnar oss personligen?

Är du aktuell för arbetsmarknadsutbildning har du varit arbetslös länge. Ju längre du är arbetslös desto mindre sannolikt är det att du kommer tillbaka till arbetsmarknaden och fler insatser krävs som arbetsmarknadsutbildning. Praktikplatser i all ära men du verkar inte förstått att de inte växer på träd...

Vad du är intresserad av är totalt ointressant i sammanhanget. Du är arbetslös och har varit det länge. Staten försöker se till så att du ska få ett vanligt lönearbete och det är därför din skyldighet att ställa upp på det om du vill ha ersättning från staten.

Det hade varit skillnad om du redan kommit in och det bara är några månader kvar tills starten. Nu är din framtid skriven i stjärnorna och därför gör staten det som är bättre garant för ett lönearbete än ett högst osäkert scenario om en högskoleutbildning som kanske inte ens blir av.

Säg att du drömmer om veterinärutbildning. Tjena mittbena liksom...Oddsen att komma in är typ obefintliga för den som tvingas komplettera sina betyg.

Du har ju alltid valet att själv ta ansvar för din egna försörjning.

Vill du ha A-kassa får du inse och acceptera att statens (skattebetalarnas) plan A är att du ska gå en riktad utbildning för att du så fort som möjligt ska få ett jobb och plan B är att du söker högskola och kommer in.

Ställer du inte upp på det får du inse och acceptera att du inte får någon ersättning från A-kassan (skattebetalarna) utan får ordna din försörjning själv.

Du måste inse och acceptera att du bara är en liten kugge i det stora maskineriet som kallas samhälle. Dina egenintressen och känsla av att vilja vara din egen och råda dig själv är helt ointressant i sammanhanget skatte- och arbetsmarknadspolitik. Du har råd att agera i egenintresse först då du kan försörja dig själv.

Jag sitter inte och pillar mig i naveln. Jag har haft flera säsongsjobb under den här tiden, jag har pluggat på komvux i flera omgångar enbart för att kunna söka just de utbildningar jag ska söka, och jag söker jobb i hela landet. Det är inte bara en utbildning jag ska söka på högskolan, men det är en av dem jag är mest intresserad av. Jag kommer göra högskoleprovet nu i vår också för att öka mina chanser att komma in ytterligare.

Men en industri-, bygg- eller el utbildning passar inte alla och det var det enda som fanns att välja på av yrkesutbildningarna hon ville att jag skulle gå. Jag har tummen mitt i handen när det gäller såna yrken och skulle säkert råka såga av mig ett finger eller nåt om jag jobbade med sånt. Dessutom ligger yrkesutbildningen på annan ort och jag skulle behöva betala busskortet själv, och det är inte billigt häromkring.

Hade jag kunnat få gå ut på praktik istället hade jag fått arbetslivserfarenhet och det måste väl väga tyngre för en eventuell arbetsgivare än en utbildning man inte är ett dugg intresserad av.

Det tar ca 1½ år att bli klar med en yrkesutbildning så jag skulle inte vara klar med den i höst om jag skulle komma in på högskolan, därför skulle jag behöva hoppa av yrkesutbildningen då.

Utbildningen jag vill gå på högskolan ger jobb efteråt, det råder brist inom det yrket. Jag fattar att hon har krav på sig från högre håll, men alla passar inte att jobba med sånt som hon vill att jag ska utbilda mig till. Och när man försöker ge egna förslag på åtgärder men bara får kalla handen så känns det lite hopplöst.